Faslig Fascination

Jag vet inte om jag har skrivit det förut. Teflonminne...

Men varje vecka sitter jag som klistrad när det är "Air Crash Investigation" på TV. Helt oförklarligt egentligen, och det är faktiskt inte min morbida läggning som gör att jag tittar på det. Tycker faktiskt att det är trevligare när det är "live and tell" historier än totalkrascher.

Men det jag fascineras av är alla dessa flygkrascher som faktiskt behövs, för att flygbolagen skall hitta fel som aldrig hade hittats annars. Eller ändringar i pilotutbildning i de fall det är deras felmanövrar som ställer till det (kraschen i Queens tex). Allt på bekostnad av, oftast, många människors liv. Men det är också en av anledningarna till att flyget är det absolut säkraste transportmedlet.

Och efter att ha sett ungefär en miljard program är jag fortfarande lika fascinerad. Sambon likaså.

Enda gången han lämnade TV'n var kvällen innan vi åkte till USA sist, med kommentaren:

- Jag vet inte om jag vill se detta ett par timmar före jag skall sitta i ett likadant flygplan.

Jag satt kvar. Och tittade och fascinerades.

Är det normalt?

Det var precis ett dubbelavsnitt på TV - därav min fundering.