Arbetslös sunkapa?!

Okay mina kära. Nu behöver jag ert tyckande om detta.

Jo jag är arbetslös, och därmed ganska mycket hemma, och därmed spenderas mycket tid i mysbyxor, håret i tofs (lite halvotvättat) och glasögon istället för linser. Absolut inget smink så långt ögat når.

Idag skall vi till Strömstad och tömma lägenheten, och därmed också gå ner till Kamrat Krog som serverar så abbans dåliga lakritsshots.

Det vill säga; JAG SKALL FÅ KOMMA UT BLAND FOLK! Och solen lyser och det luktar nästan vår.

Så jag gjorde en vårstädning (eller renovering) av mig själv. Duschade, rakade benen (lite overkill - jag vet), packade ner glasögonen i neccesären och tog på mig linser och "luktagott". Sminkade mig, med både kajal och mascara och tog på mig jeans och en vårtröja. Och plattade tom fågelboet på huvudet.

Enter sambo!

Han är inte en man av stora ord, och jag är aldrig ute efter "snyggkomplimanger", gillar hellre att få höra hur überfantastisk jag är som person. Men idag vette fan om han inte tog priset.

Hans första och enda mening var:

- Men Gud vad du har pyntat till dig?!

Pynta?

Och sen menade han att det var en komplimang, medan jag menade att det lät som något en pensionär skulle säga om en tonåring med för mycket makeup i någon gammal matiné.

Var det en komplimang eller inte?

Och sen tänker man tyst för sig själv. Om lite mascara, kajal och jeans istället för mysbyxor kallas för pyntning - hur jävlig ser jag ut 99% av min vakna tid?
Men det tänker man tyst, så att mannen inte hör...