söndag 1 juli 2007

Jag behöver alla tummar som kan hållas...

Livmoderjycken blec supersjuk natten mellan fredag och lördag (hämtade dom från exet i fredags), och hade det inte varit för att jag visste att hon hade sin livmodersinflammation hade jag inte reagerat. Exet bytte foder på henne i torsdags för att hon är så kräsen, så hade jag trott att det var helt vanlig magsjuka. MEN, magsjuka i kombination med vetskapen att det INTE är ett bra tecken om dom kräks, inte vill äta osv osv om det har med livmodern knäcker mig.

Pro-lista:
* Hon har bara kräkts fyra ggr (natten mellan fredag och lördag - och då hade hon bytt foder, ätit mina pizzakanter samt delat mina lakritsbitar med mig.
* Hon dricker lite mer än vanligt, men matvägrar. Men magsjuka är magsjuka oavsett om det är djur eller människor.
* Hennes högsta temp (vid ett enda tillfälle) var 39 grader (hundar ligger mellan 38-39 grader).
* Diarre brukar inte vara ett tecken på livmodertrubbel, bara kräkningar. Och sedan hennes första kräkningar har det bara varit diarre.
* Jag får klämma henne på magen utan att hon säger ifrån att det gör ont.

Con-lista:
* Hon har kräkts.
* Hennes allmäntillstånd är uselt, sover mest hela tiden (men återigen - det gör man när man har magsjuka också.
* Temperaturen går upp och ner (men inte feber ännu).

Har väntat hela helgen på att hon åtminstone skall klara sig till måndag så vi förhoppningsvis får "vår" veterinär. Ska upp och ringa 07:00 imorgon bitti när hon finns på plats - men hon är även kirurg och på operation hela dagen imorgon.

Exet har varit på bröllop i Sthlm hela helgen och detta är "hans" hund och jag har till och med lyckats hålla mig från att ringa honom för att inte förstöra hans helg. Ringde nu när jag visste att han var hemma. Han blev så irriterad (antagligen av oro) så han la på luren i örat på mig. Ringde upp en stund senare och då var det lite lugnare men han kunde inte följa med till djursjukhuset imorgon för att han hade för mycket att göra på jobbet??? Han har jobbat där i tre år, jag har jobbat på det nya stället i fyra veckor. Men det sket han i, i ren irritation. Så, nu skall jag till veterinären ensam för första gången på 14 år - tack för den Televerket. Att jag inte fixar det visas ingen hänsyn till. Att jag har sprungit som en dåre och tagit tempen varje timma hela helgen, och att jag mår pyton av oro rör honom inte i ryggen. Antar att han måste smälta det, men han dyrkar hundarna och denna reaktionen förvånad mig - oerhört.

Snälla håll alla tummar och tår för att det går bra imorgon, att jag får min veterinär och att det bara är magsjuka (även om hela min intuition säger motsatsen). För i så fall blir det akutoperation, på gammal hund som man inte ens vet om hon klarar narkosen.

Jag ska aldrig mer skaffa så mycket som en vandrande pinne eller en guldfisk i djurväg efter det här, och så hönsig som jag är kan man ju lätt räkna ut att barn är out of the question (fast dom kan man iofs fråga vart dom har ont någonstans när dom blir lite äldre).

Och älskling, om du läser detta - betänketiden är slut imorgon.

1 kommentar:

smultronpaj sa...

håller allllllla tummar