Kärt återseende...

Psychogrannen som jag blev ovän med förra året (se bloggarkiv från augusti) gick precis förbi på utsidan för första gången sen jag flyttade tillbaka. Följande konversation utspelade sig:

(Psychogrannen förkortas härmed till PG)

Jag: "Hej"
PG: total tystnad med en bläng
Jag: "Jo jag sa HEJ"
PG: total tystnad utan bläng med näsan i vädret
Jag: "Jaha ja, döv blir man när man blir gammal tydligen"
PG: snorspår i himlavalvet av näsan i vädret

Japp - skitbarnsligt. Men jag kunde inte låta bli.