lördag 5 maj 2007

En sak - En enda sak!

Hundarna är tillbaka, och det hade gått jättebra hos exet. Fast nu tyckte han att det skulle bli skönt med två friveckor för att han skulle...städa???!!!

Hade hellre sett att anledningen var att han skulle festa, komma ut lite eller vad som helst, men STÄDA???

Mannen som trodde dammsugaren allraminst var radioaktiv under de år vi bodde ihop, och dammtrasa - vad är det?

The lord works in mysterious ways - och att för honom att bli av med mig måste vara det bästa som har hänt honom. Han går ut - och han städar (för att hundarna stökar ner hans nya perfekta värld) :o)

Hämtade jyckarna igår och redan kalabalik i hemmet. Jag bad om en sak, en enda sak - och det var att hjälpa mig att hjälpa hundarna med omställningen. För det är en jävla omställning för två fjortonåriga jyckar att bli "skilsmässobarn". Det går inte att prata med dom om att deras flock är annorlunda, att dom skall ta in en ny i flocken eller att dom inte får pipa när nye flockmedlemmen sover.
Det går däremot att prata med nye flockmedlemmen, men det är som att köra huvudet i en cementvägg. Just nu är jag bara ledsen, förvirrad och förtvivlad. Känns som att jag tassar omkring på tå i mitt eget hem av rädsla att hundarna skall göra som hundar gör (och dessa mer än andra).

Detta kan mycket väl vara min sista sommar med mina älskade pensionärer - och så fan heller att den skall få bli förstörd och att jag inte ska få minnas den med glädje när mina älskade en dag inte finns längre.

Jag älskar mina hundar som om de vore mina barn och har alltid gjort, och kan han inte acceptera det och ställa upp på mig när det gäller detta så vette fan vad han känner för mig!

Jävlaförbannadeshelvetespisskit!

3 kommentarer:

Lollias sa...

Ursäkta mig... men du har definitivt slagit huvudet på spiken när du skriver "och kan han inte acceptera det och ställa upp på mig när det gäller detta så vette fan vad han känner för mig!"!
Varför i hela friden tassa på tårna för någon annan? Vad vinner du på det? Börja tassa nu och du tassar för resten av förhållandet.

Stå på dig! Du är exakt lika mycket värd i förhållandet som den andra, och fixar han inte ditt "bagage" är det kanske dags att han packar sitt?

(Detta utan att ha läst mer än fyra av dina inlägg... som sagt, ursäkta.)

Blue sa...

Jag håller med, du har rætt. Tyværr ær ju livet ruskig mer komplicerat æn så. Men tro mig, detta ær det enda dær jag kænner att jag tassar på tå - før hundarnas skull, inte hans. Och han ær en underbar kille egentligen och dessutom djurvæn. Jag har gjort min egen amatørpsykologanalys på det och konstaterat att det inte ær hundarna han har problem med, det ær att dom fortfarande binder mig till exet.

Och nær jag lade fram teorin så høll han faktiskt med om att det kunde stæmma. Så, det går att læra gamla hundar sitta - man måste bara veta hur man skall tala till dom. Eller i hans fall - banka in vettet i skallen på honom.

Vi får se vad tiden lider...tack før supporten :o)

Men jag dumpar honom føre hundarna, var så sikker ;o)

Lollias sa...

*garv*
Jo, ibland går det att förändra en bit av världen... Ibland kan t o m en sambo förvåna en *S*.
Och tack för tassavtrycket, det uppskattas!