Fick rådet av både dietiskt och beteendeexpert igår att det GÅR att ändra på, under förutsättning att alla hjälper till. Hundarnas situation måste likna den tidigare, och de senaste två veckorna har dom haft ett litet helvete. Så, nu handlar det om att göra oss till en flock, och att ignorera henne på natten genom att vara konsekvent och inte gå upp och ge efter.
Hjärtevännen hjälper till, sover på soffan för att slippa höra oljudet och jag i sovrummet med stängd dörr. Klockan fyra startade oljud nummer ett, ett tystare gnällande och jag sov räv för att hon inte skall upptäcka att hon har lyckats väcka mig, vågade inte ens röra mig trots att armen hade somnat.
Steg två var en stegring av pipet, till mer ett...skränande.
Steg tre skall vi inte prata om, hundskrället har uppenbarligen lärt sig att lägga sig ÖVER huvudet och slå med tassen i ansiktet. Men jag var stoisk, fortsatte sova räv från klockan fyra tills klockan ringde och då gick jag upp och matade.
Den andra stackars jycken var så irriterad på sin syster att hon ställde sig och skrapade på sovrumsdörren för att få komma ut och lägga sig någon annanstans, vilket inte gjorde saken bättre, men jag förstår henne. Hade jag kunnat lägga mig någon annanstans hade jag också gjort det, grannhuset till exempel.
Behöver jag säga hur trött jag är idag?
Det skulle inte behöva ta mer än en vecka, så...är det detta som kallas hell-week?
Och, när exet tar över för delad vårdnad så jävlar om han ändrar på ett enda litet beteende igen, då åker han på dom på heltid. Ingen mat efter tio och inte ge efter för minsta lilla ynkande.
So there!
1 kommentar:
Det är bra. stå på dig. Det är väl lite somatt vänja av bebisar med nattamning kan jag tänka. Heja heja.
Skicka en kommentar