måndag 18 december 2006

Tankar från en numera före detta cyniker...


36 år och cynisk sedan barnsben, detta i kombination med fatalist gör inte saken bättre (ja, jag vet att det är en konstig kombination).

Har aldrig engagerat mig i något eller någon tillräckligt mycket för att bry mig "nämnvärt" för, med mina krassa ögon, räknar man med att allt går käpprätt åt helvete eventually.

Men, barriärer är tydligen till för att raseras, och nu sitter den lilla cynikern i en del av hjärnan och funderar över hur livet var tidigare, mycket enklare eftersom då var det bara att rycka på axlarna och säga "jahaja - det var väl det jag visste", medan nu sitter någon annan person, som jag inte känner...i en mycket mycket större del av hjärnan och har arbetat fram svartsjuka, rädsla, cynism till viss del, men i kombination med skräck över att saker ska gå åt helvete. Saker som innan när det gick åt helvete inte var mycket att bry sig om.

Vad är det som händer, och vadan denna personlighetsförändring i min HÖGA ålder ;o)

Är det ett övergående tillstånd, eller måste jag leva med det resten av livet? Och hur hanterar man det? Jag är van vid att fästa mig vid djur, inte människor...

Visionary is scary!

Inga kommentarer: