Murphy sitter stadigt, och jag trodde att sommaren skulle komma med njutbar ledighet istället för extra mycket stress.
Jag mår faktiskt riktigt kass - men det tar tid att inse - och om det är svårt för mig att hitta in bakom den välbyggda fasaden - så betyder ju det att det är ännu svårare för utomstående.
Men att be om hjälp är poänglöst. Mitt liv är ju ett drömliv. Det måste det ju vara för "jag är ju ändå bara hemma".
Prata med mig. Så enkelt är det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 14 juli 2010
Jag är ju ändå bara hemma?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Puss pårej. Livet suger ibland, ditt mer än mångas just nu.
Skicka en kommentar