Får man gråta en skvätt?

Jag har semester (vilket betyder att mannen har hel-semester och jag pluggar lite med lillfingret - eller - ganska mycket med lillfingret). Men jag var lugn, skön och laid back. Ända tills idag.

När båten var ny, sommaren 2007, så regnade det varje dag utom två på semestern. Förra sommaren började som denna, med lite skitväder...men då lade vi oss helt sonika och beställde novemberresa till Florida och voilá så hade vi tropisk värme resten av semester och kom faktiskt loss med arschlet från båtplatsen.

Och i år har vi börjat i sann campinganda igen. Vi ligger där vi ligger. I hemmahamn. Har varit helt okay. Kompisar kommer och går, lite småturer - och första dagen var helt fantastisk.

Men när åskjävlavädret med tillhörande regn och blåst bombarderade oss för ett par timmar sen var jag redo att packa och dra hem. Sorry, men semester för mig är när det är dags att ha tid att mysa med nära och kära, framför allt den käraste. Och inte sitta med datorn i knät eller ligga och kolla på film. Det kan man göra hemma.

Så där kom andra "måstet". Första var ju ToDo-listan innan vi kom iväg. Jag MÅSTE få en vettig semester med personen jag råkar älska mest i hela världen.

Soffpotäter kan vi vara hemma.

// Storpotäten (som nu skall kolla på film numero dos för kvällen - kanske med en liten tår i ögonvrån)