onsdag 3 december 2008

Morbid eller insiktsfull med en vilja in i döden, eller....

Med tanke på vad Fi's familj går igenom nu så rannsakar man lätt sig själv.

Vissa kallar mig / oss morbida. Vi kallar oss pragmatiska. Vi ska få som vi vill ända in i döden, och alla runt oss skall få ett lätt jobb, med tydliga beskrivningar om hur vi ska ha det.

Mamma vill ha "Born to be alive" med Patrick Hernandez för att folk skall dansa på hennes begravning istället för att gråta. Sund inställning, bra låt.

Kan ju kanske få mig att revidera låtval till något poppigare såsom Booty Shake ;o)

Men nej då, jag och maken har ett tydligt och framför enkelt testamente. Och vi har specat precis vart vi skall begravas. I havet mellan hans hem-ö och min hem-ö...medan de spelar Lars Demians Änglatango.

Och syskonbarnen ärver oss, oavkortat. Så enkelt så.

Men eftersom kompis K som tror att det blir hon som får styra upp hela begravningen var lite orolig när vi framlade detta och frågade:

- Men ni ska väl kremeras?

(Nä Karin, vi hade tänkt att du skulle claima våra kroppar på bårhuset, köra dom i bil till sommarstugan, ragga tag i någon gammal eka och ro ut oss...och sen inte glömma att cementera fötterna på oss innan du dumpar oss till tonerna av Änglatango)

Lugnet inföll när hon insåg att vi redan hade valt kremering, och att det skall köras ut i båt ihop med dom som vill åka med, och vi skall hystas i vattnet ihop med Änglatango. Och dom som inte vill åka med kommer iaf jag att spöka för.

Det är lätt att skoja om. Men ganska klokt att redan ha valet gjort. Det gör jobbet för de efterlevande så mycket enklare. Och jag tror inte att det är jättemånga i vår ålder som tom har spikat sin begravning.

Men som sagt. Det är ganska klokt.

Och nu låter jag Lady Fi's svärmor låna denna sången. Mellan raderna är texten vacker.

I'm thinking of you, LadyFi och SirPe....

2 kommentarer:

Corundum sa...

Om krångelreglerna har ordnat sig så ska jag frystorkas. Jag äger inget värt att gå till arv och begravningscermonin är till för de levande och får därför beslutas kring av dem.

Dessutom håller jag med min far om att man inte ska skriva "efter en tids sjukdom" - sätt ut antal veckor och vilken sjukdom det var. Det svenska namnet, så att folk förstår och slipper skvallra och fundera.

Men å andra sidan så har jag inte planerat att någonsin dö, så det är ingen fara på taket. ;)

Gillar din tanke att tänka på de efterlevande och göra saker enkla!

/Corundum
ordensmakt.blogspot.com

LadyFi sa...

Tack Blue! Sir Pes mamma hade organiserat allting innan hon dog (t.om. är det betalt): hon har bestämt begravningen, musik och kyrkan. Och sedan har hon bokat sin favorit restaurang vid havet så att alla kan ha en jättebra fest där!

Way to go!