Juldagen aka "Ger man sig in i leken..."

Åkte upp till den lilla staden där man går på nattklubb i Crocs, och placerade oss som inneboende i Kamrat Krögares nya lägenhet (mycket geografiskt genomtänkt - om man tar vägen till damtoan på krogen men istället trillar ut genom dörren mittemot så hamnar man i trapphuset genom nödutgången - DET kallar jag krypavstånd).

Var inte på topp, men hoppades att sällskapet och de alkoholhaltiga dryckerna skulle råda bot på det. Det vill säga...enbart trevligt sällskap annars blir Blue blå av ilska väldigt snabbt.

Men jodå, utan Crocs påbörjades kvällen på stamhaket (krypavståndet alltså). Idel trevliga människor som dyrkade mig och min bitvis elaka humor. Göteborgare är bra på det där. Men jag satt på min piedestal och drack öl. Slängde käft och skrattade. Humöret var på topp. Klockan ett stängde krogen och mannen ville dra vidare på nattklubb - vilket i sig är...ja...hur konstigt som helst - eftersom han vanligtvis brukar krypa vid det laget.

Ut i natten med ett depåstopp på annan lokal sylta före nattklubbsintrång. Och på puben träffade bästa killkompisen en lätt bedagad äldre kvinna (läs gärna sleten kärring - det funkar också) som han stod och pratade med. Och med humöret fortfarande på topp seglade jag över till dom för att "hjälpa till", dvs tala om för damen ifråga vilken fantastisk kille Herr K är. Jag hann säga hej, och sen hann jag inte säga så mycket mer förrän damen pickade mig i bröstet med ett finger och frågade vem jag var. Och man pickar inte på mig. Det finns nästan ingenting som är värre än när en okänd människa kliver in i min privata sfär och PICKAR på mig.

Humöret gjorde en liten dipp men jag sa:

- Jag skulle uppskatta om du gav fan i att picka på mig när du pratar med mig. Skall vi ta och börja om nu, jag tål inte när folk tar i mig som jag inte känner.

Och kärringen pickar på mig IGEN. Och säger:

- Vem är du och vad har du här att göra? Jag är nog lite äldre och klokare än du!

Jag totalklickade! Synade henne uppifrån och ner och sa:

- Du är fet, ful och gammal. Inte "äldre och klokare", bara jävligt fet, ful och gammal. Till skillnad från mig. Så picka inte på mig och håll bara din käft resten av kvällen så ska det nog gå bra.

Sen gick jag några meter och ställde mig och pratade med en kompis. Och efter en stund kom hon efter och fortsatte dividera om mitt existensberättigande. Jag upprepade det jag hade sagt innan, och hon vände sig till min kompis som hon kände och frågade om hon kunde få prata med honom.

Tio minuter senare på väg till toaletten går jag förbi dom. Då står satmaran för dagen och pratar med honom och gråter....GRÅTER...för att jag har sagt så elaka saker?

NU förråder jag mitt eget kön. Men gode gud så kärringaktigt. Hon startade det, jag ansträngde mig för att vara trevlig för att inte förstöra MITT goda humör. Ger man sig in i leken får man leken tåla, och eftersom hon spelade Allan Ballan innan så borde hon ju överhuvudtaget inte ta illa vid sig.

Då kom den riktigt elaka häxan i mig fram, så kvällen avslutades med en kommentar från min sida i form av "Men gamla människa. Du som är så självutnämnt klok står här och grinar som en liten barnunge. Du är inte bara ful, fet och gammal - du är jävligt patetisk också".

Sen fick inte jag vara kvar. Mitt sällskap tyckte att det var dags att gå. Inklusive killen som stod och pratade med henne. Mina välmenande vänner drog iväg mig på nattklubb där jag återigen dansade mig svettig bland håruppsättningar och klackar. I mina jeans och jympadojjor.

Och ja, jag erkänner...jag är en elak jävel. Men aldrig aldrig oförtjänt.

Jag bad henne snällt att inte picka på mig...