söndag 7 december 2008

Jag skall inte gå ut bland allmänheten...

...utan hålla mig till den synnerhet som jag tycker om.

Vi var på matiné igår. "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen". Och det som räddade filmen var att vi återigen satt i VIP-salongen med bekväma, stora skinnfotöljer.

När bion var slut vid 15:00 gick vi på pubrunda. Och jag gjorde två upptäckter. Det ena var när vi skulle springa in på favvoplejset för att få god tonfisk (jo - vi älskar tonfisk - båda två) så fick jag ett plötsligt infall och skulle nödvändigtvis springa in i Espritaffären tvärs över Avenyn tio minuter innan stängningsdags.

Och det måste ha funnits en högre mening med det infallet. För där hittade jag den typen av bolerokofta som innan enbart har funnits i USA, och som jag spenderade en timma på Macy's för att hitta. Kort, V-ringad och med band man knyter under bysten. På Macy's sålde dom den inte längre, men på Esprit fanns det drösvis av den, i alla möjliga färger. Lycka total, en svart och en vit fick följa med hem. Varför gå över ån (eller i detta fallet tydligen atlanten) för att hitta det som finns här - and I just didn't know!

Det andra är att när jag och mannen gick en våning upp till puben efter maten för att fortsätta ölintaget är att jag verkligen skall hålla mig till min skara, min synnerhet. För när jag träffar okända personer kan det gå precis hur som helst. Ibland jättebra, men ofta ofta visar det sig vara idioter.

Jag är fortfarande lite förbannad.

Vi träffade en jättetrevlig tjej och kille. Och killens kompisar. Göteborg visade sig då vara ganska litet eftersom killen var en kompis bror och till en början var allt dandy.

Det första som triggade mig var när tjejen står med min man och förklarar att hon är nymfoman. En pick-up line jag ALDRIG hört förut. Men kudos till tjejen, för det måste ju bara funka. Då gick jag därifrån och på en runda i baren för att prata med någon annan.

Och sen rök jag ihop med killens kompis som visade sig vara störd. Antingen det eller helt packad beyond räddning.

Mitt temperament är icke det bästa. Ej heller mitt tålamod med korkade människor. Då han inte förstod snäll svenska, så slutade det med att jag blev 13 år, upplyste honom om att han skulle hålla käft, dra åt helvete och att han var ful och korkad...och sen gick jag och ställde mig vid min plats vid bardisken.

En korkad karl, i kombination med en tjej som var gift med den korkade karlns kompis och som upplyste min man om att hon var nymfoman var inte en bra kombo i mitt blå huvud.

Det är bara att konstatera. Jag gillar inte folk i allmänhet. Jag föredrar synnerheten. Och mannen fattar ingenting eftersom inget får honom ur balans eller att bli arg. Mycket kan man anklaga honom för men definitivt inte för att ha dåligt ölsinne.

Vi gick på Gyllene M'et, och efter nio timmars pubhopping åkte vi hem.

Jag vette fan om jag ens är nykter i skrivandes stund. Men jag konstaterar att jag skall hålla mig bland vänner när jag går ut, för att inte utsätta mig för dylika situationer.

För att vara en översocial person som gillar att prata med okända är jag extremt kategorisk med en upplysningsplikt när jag upptäcker att jag inte gillar dom.

Jag.Skall.Aldrig.Mer.Gå.Ut!

Och jag avskyr korkade människor. På riktigt!

5 kommentarer:

Karriärmamman sa...

*harkel* En fråga:

Är jag allmänheten eller synnerheten? ;)

Corundum sa...

Hahahaaaaaaaaaaaaa! Okej, mycket, mycket roliga fyllehistorier från dig - som vanligt. :P

Men du vet väl att det är mycket otänkt att säga "aldrig"? ^^ Det fungerar... Öhm... Aldrig?

Ha det fint, och var glad att du är tillsammans med en man med gott ölsinne!

/jag.

LadyFi sa...

LOL! Det låter som din man är the Ying till din Yang.

Blue sa...

Karriärmamman:
Synnerheten - absolut :)

Corundum:
Det känns så fint när du refererar till mina "fyllehistorier"...såååå ofta är det inte :-p

Fi: Yin och Yang vette fåglarna. Snarare att han inte orkar irritera sig, medan jag får idioterna in my face ;o)

Corundum sa...

Blue, glöm inte att jag läste ikapp alla dina bloggar i ett svep tidigare i år då jag först hittade hit... Och det är kanske inte så mycket att det är en stor andel fyllehistorier, det är engagemanget i just dem historierna som klart överglänser det mesta annat du skriver om. :P