Inlärd hjälplöshet?

Scener från en statarlänga en helt vanlig lördag i november:

Scen ett:

Fade in - man i soffa tittandes på TV efter att de stora tunga sakerna är flyttade men berget av småpill ligger utspritt över två rum.

Kvinna äntrar rummet.

- Men varför sätter du dig ner och degar, vi har ju bara gjort det värsta. Det är ju hur mycket som helst kvar.

- Vi har flyttat de tunga sakerna. Det är mansgörat. Nu är det bara sådant som du kan göra själv kvar, säger mannen lojt och ligger kvar.

Fade out - mannen dammsuger resten av huset en halvtimma senare.

Scen två:

Fade in - Kvinna står i köket och lagar porterstek.

Kvinnan och mannen intar middagen i det nygamla vardagsrummet. Efter maten lägger båda upp benen och slökollar lite på TV innan filmvisningen går av stapeln. Mannen bär ut sin tallrik i det överbelamrade köket. Kvinnan lommar muttrande efter med sin tallrik och säger:

- Kan du ta hand om maten som blev över och styra upp i köket medan jag går ut med hunden så kan vi kolla på film när jag kommer in?

- Jag är inte så bra på att ta hand om mat. Jag vet inte var den skall vara och var vi har burkar och sådant, konstaterar mannen förnöjt.

Fade out - Kvinna går i regntung skog med hund. Efter att ha räddat maten, laddat diskmaskinen och ritat en karta över köket till mannen. Kvinna muttrar och sparkar till en hög med murkna löv.

Klipp till man som sitter och spelar dataspel i allsköns ro.

Svenska Hjärtan och Karin Mannheimer don't stand a chance...

Nä - nu är det filmtajm... ;o)