En medelålders häxa...

...det är jag det.

Var just ute med Lill-Loppan på hennes kvällspromenad. När man går på gångvägen runt vårt område (som INTE är upplyst) och närmar sig vårt hus så närmar man sig även en väg med vändplats som går över i gång/cykelbana. Kommer man uppifrån vändplatsen och skall ner på gångvägen är det en liten backe som slutar med en ganska tvär sväng och mitt emellan backen och svängen står en buskjävel som givetvis ger NOLL sikt från endera håll.

Jag brukar komma nerifrån, och jag brukar höra mopedligisterna som kommer uppifrån när dom skall ner på gångbanan.

Ikväll brast det.

Jag hörde mopeden. Stannade så långt åt sidan jag kunde. Drog ut Lill-Loppan i gräset och väntade. När blöjraggaren på moppe körde förbi smackade jag ut handen så att jag nästan drog den i hans intergralhjälm. Efter ett par meter fick han stopp och jag stod kvar.

- Körde jag för fort? Sa den lilla mopsen halvspydigt.

- JA. Vad tycker du själv? Såg du oss runt hörnet bakom din intergralhjälm OCH dina solbrillor?

- Ja - det hade jag säkert gjort. Fortsatte han lika spydigt.

- Aha...och du hade även sett den lilla svarta hunden om jag inte hade dragit in henne i buskarna och du hade hunnit få stopp innan du körde på någon av oss?

- Jaaa. Bromsarna låser sig faktiskt på min moped så jag får stopp snabbt.

Eh?

Var det därför det tog ett par meter efter att jag hade smockat upp näven mitt i synen på honom när han kom farande?

Jag avslutade med en medelålders häxkommentar och sa:

- Lilla vän. Tro det eller ej men jag har också haft moppe en gång i tiden och du snackar skit. Tänk dig för.

Och sen gick jag hem och tårarna sprutade.

Jag är så arg så arg på någon jag inte ens vet vem det är. Och så ledsen så ledsen för att Malte inte finns längre att jag tar ut det på en jävla blöjraggare.

Sen var det ju iofs inte okay av honom att köra som han gjorde - men maken till kärringbeteende.

Fortsätter det så här så kommer jag bli ännu mer temperamentsfull och skälla på okända människor till höger och vänster, och sen gå hem och gråta.

Jag hoppas innerligt att det går över - men fan vet - förut skrev jag en insändare till lokaltidningen där jag lät som en 90-årig gubbe i keps som aldrig kör snabbare än 30 på motorvägen.

DET GÖR ONT!

Och jag har ingen att vrida nacken av.