Ett telefonsamtal...

...kan betyda hur mycket som helst.

Katten med det politiskt korrekta namnet är hemma. En vänlig själ hade sett mina lappar och ringde alldeles nyss och sa att hon var i hennes radhuslänga. ÄNNU längre bort än var han tidigare siktats. Så långt bort att han måste ha blivit skrämd.

Ut i bilen. Köra iväg. Parkera. In i längan.
Och det var som när ett kärlekspar möts på film. Katten jamandes och springandes från ena änden av längan och jag ropandes och springandes från andra änden.

Och sen upp i knät.

Han ser helt oskadd ut. Men utsvulten. Åt som en häst.

Och nu kommer det konstiga.

Han vill direkt ut igen?

Har han flyttat in någon annanstans?

Älskade lilla!