Kära Herr Murphy

Jag har inte tid att ha anxt över mäklare eller annat imorgon. Inte tid. Och jag förtjänar det inte.

Så skulle Ni vilja vara så vänlig att låta mig få åka till Prag med ett glatt hjärta och få spendera morgondagen med att ha min sedvanliga "vadskalljagpacka-ångest" så vore jag oerhört och obeskrivligt tacksam.

Jag skall försöka ta mäklaren, sominteharringttillbakaännu, med en klackspark. Och vara sansad när jag ringer försäkringsbolaget imorgon.

Om jag bara bara får lite inre frid. Och få fokusera på min pack-ångest.

Puhleeease?

With sugar on top?