Föregående inlägg...

...påminner mig om när jag låg, sista semesterhelgen för ett antal år sedan, utfläkt på soldäck på båten.
Det bästaste av bästa väder. Bad - sol - bad om vartannat. Och Kristina Lugn var Sommarpratare.

Nu är jag inget fan av Kristina Lugn sedan tidigare, men det var okay och en smula sövande att lyssna på i solgasset. Ända tills hon sa med sin släpiga röst:

- Nu skall jag spela en sång för er. En sång jag har textsatt själv till sången Edelweiss.

Och ur radion kom Lugns döende stämma. Sjungande "tröööööstlöshet, eeeensamhet, deeeepression, hopplööööshet..." istället för Edelweissrefrängen.

Än idag undrar jag hur många hon fick över gränsen med den sången.

Kalle i Sveg som satt och putsade geväret med svarta tankar - sköt han sig?
Arne som gick på Angeredsbron med hörlurar i öronen för att reka ett bra ställe att eventuellt hoppa ifrån - hoppade han?
Siv som satt ensam i lägenheten med alldeles nyutskrivna uthämtade piller i apotekspåsen - tog hon dom?

Jag är jävligt övertygad om att självmordstatistiken efter det programmet ökade markant.

Jag hade det bra, jag låg i solen, jag njöt i fulla drag - men...jag funderade på att rulla ner i vattnet och inte komma upp till ytan igen efter den sången.