Fyllehundar och Barn = Sanning? (Del 2)

Medan mina celluliter beskådades av E så var sambon på krogen.

Han skulle inte dricka mycket alls, nästan inte alls faktiskt. Och han skulle vara nåbar för att jag skulle hämta honom när jag åkte hem från kamrat C. I hyfsad tid dessutom.

Snott av Cecilia: "Gamla gubbar ska inte dricka - dom skall vara hemma och titta på På Spåret"

Ringde honom vid kvart över elva. Fick svaret att han fortfarande var på samma krog som jag hade lämnat honom på, och följande konversation utspelas.

K = sambo
J = jag

J - Skall jag hämta dig?

K - Ja, jag älskar dig också.

J - Nej, SKALL JAG HÄMTA DIG?

K - Ja, jag älskar dig också.

J - Var är ni?

K - Vi är på samma ställe som vi har varit hela kvällen.

J- SKAAAALLLLL JAG HÄÄÄÄMTA DIG????

K - Jag ringer sen.

KLICK!

Jag insåg det brådskande i situationen eftersom jag insåg att han var kastrullfull på gränsen till stekpannefull eller nåt. Satte mig i bilen, åkte till Avenyn, letade igenom HELA det första stället. Men ingen K någonstans.

Återigen, prova att leta efter någon en lönelördag i denna helvetesstan!

Travade över gatan till närmsta nästa gigantiska nattklubb. Kö längre än till Ullared en dålig dag. Frågade vakten snällt om jag fick gå in och leta efter min man som jag skulle hämta (och nu hade det gått en timma sedan telefonsamtalet - trafiken stod STILL i stan och jag ville helst inte tänka på vilket tillstånd han befann sig i nu).

Letade igenom nedervåningen, där det spelades "modern musik", ingen K. Letade igenom övervåningen där det spelades dansband och vad ser jag, K göra sina moves (karln är född med en piazawakvast i röven) till Lena Ph's "det gör ont". Så full att det inte finns på kartan. Rödvin och mat och gudvetvadmer på den för dagen nyinköpta skjortan (kom ihåg detta...NY SKJORTA FÖR DAGEN - faktum är att hela outfiten var ny).

Han skelar förvånat på mig, och jag frågar om han skall med hem. Och jo, det skall han nog. En redig handflata mot kinden på honom för att få med honom i matchen hjälpte. Lite.

På väg ner för trappan trillar han inte bara en, utan två gånger. Ligger i trappan när vakterna upptäcker honom. Då tyckte inte dom att han var välkommen på etablissemanget längre. Jag höll med!
Letning efter garderobsbricka. Hela plånboken genomsöktes efter någon slags gummibricka medan en vakt står och håller honom. Men inte fan hittade jag brickan. Till slut tog vakten plånboken, hittade brickan...som inte var en bricka utan en liten jävla grön pappersremsa.
En vakt ledde ut honom, den andra hämtade jackan. Jag var jättetacksam eftersom kön till garderoben var lång som en bra dag på Ullared.

Sen skulle jag leda honom till bilen. Som stod runt hörnet. Fick in honom i bilen, körde hemåt och till slut somnade han efter att ha muttrat diverse svordomar åt mig (varför har vi inte fått klarhet i, eftersom han idag är mycket tacksam över att jag faktiskt kom och hämtade honom).

Väl hemma parkerades bilen, och jag försökte väcka K. Alternativet att låta honom sova kvar i bilen var mycket lockande. Men fick till slut väckt honom. Då börjar han gå åt fel håll. Jag sa till honom att "hey - vi bor åt DETTA hållet" medan jag pekade åt motsatt håll. Får svaret, mycket snorkigt och sluddrigt "Öh - tror du inte att jag vet var vi bor eller - detta är rätt håll".

Detta resulterade i att vi gick åt fel håll. Bakom hela vår kedjehuslänga, utmed alla grannars häckar. Och han trillade in i ALLAS häckar...ALLAS!

Till slut kom vi till slutet av längan, svängde och gick in från andra hållet och gick tillbaka till vårt hus fast på framsidan. Det sista jag upplyste honom om var "här bor vi" samtidigt som vi mötte närmsta grannen.

Inne i huset vinglar han omkring tills han landar till hälften i soffan och till hälften utanför. Talet var borta. Det kom enstaka vokaler.
Jag börjar hjälpa honom av med kläderna, men icke då. Som en trulig jävla femåring sägs det "KAN SJÄLV - BORT". Vilket resulterar i att skjortknapparna sprutade och den NYA skjortan nu är bortom räddning.

Kläder av. Sambo på soffa. Sista ord som yttras är "jag är hungrig - gör en macka till mig".

Jomenvisstellerhur! JätteHJÄRNA! Jag väntade tills han hade grymtat klart och somnat och sen kollade jag på film, ägnade en bra stund åt att tycka mycket mycket illa om honom.

Idag har han fått "jagfåraldrigmergåut-förbud" samt varit i onåd fram till ett par timmar sedan. Då gick det i alla fall att börja skratta åt eländet. Och vara skadeglad åt hans fylleångest.

Men kära sambo. Kom ihåg att du gick med på att aldrig mer gå ut imorse när du var spak. Och hur tacksam du var över att jag faktiskt letade upp dig i denna skithåla till stad.

ALDRIGMERGÅUT! Och hör sen!

Om inte annat så är det bara att kolla på det här blogginlägget för att påminna honom.

Och hans kompis var imponerad av hur mycket jag brydde mig som faktiskt kom och letade och hämtade. Jag är imponerad av att jag inte lämnade honom till vakterna och sa att "näää - honom känner inte jag - det ser ut som fyllecell på honom".

*fnyser*

Kom ihåg säger jag bara...kom IHÅG!