14 år, sex månader och 15 dagar levde hon.
Vaknade imorse av ett telefonsamtal från exet, hon låg på intensiven.
Halvnio fick vi fem minuter på oss att bestämma oss för akut operation eller att låta henne somna in. Brusten livmoder.
Vi gjorde valet att låta henne få somna in, men ingen av oss hann dit i tid för att vara med vilket jag kommer ha mycket mycket svårt att förlåta mig själv för. Hon hade inte ont, var knappt vid medvetande.
Älskade älskade Penny, jag hoppas bara att du har det bra i hundhimlen och bara får äta pizzakanter och leverpastej.
Tårarna tar inte slut - och jag tar en paus.
Orkar inte - vill inte...nyp mig och säg att det är en mardröm.
Men bloggandet får ligga på hyllan, en del av mitt hjärta är borta med henne - och jag vet inte hur man lagar det.
onsdag 18 juli 2007
2007-07-18 Älskade Penny
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag gråter med dig.
Varmaste kramar
tänker på dig. Vi får pausa ihop. Kram
Näääää....jag lider med dig..vet hur det är att förlora ett husdjur.
Kram.
Skicka en kommentar