Tonåring med huvudet på skaft

Efter sisådär 239874912831 samtal med internetleverantören de senaste två månaderna (inga namn nämnda - börjar på B) om diverse olika problem så börjar tålamodet tryta. I vanliga fall brukar jag vara ruskigt trevlig, för det är faktiskt inte killen eller tjejen på supportens fel att företaget suger gammal träballe, men idag gick det inte längre.

Problem ett: Exet "glömde" säga upp abbonemanget som stod på honom för att glatt kunna teckna ett nytt i sin nya lya med bättre pris och bätte villkor vilket gjorde att VÅRT hus var låst för nyteckning trots att exet inte bor här längre. Förklara hur huset kan vara låst av ett abbonemang som innehas av en person som a) inte är folkbokförd här länge eller b) har tecknat ett nytt abbonemang hos samma firma. Gnuggar geniknölarna, hjärncellerna värker - men inte fan blir jag klokare för det.

Problem två: Portering av telefonnummer till IP-telefoni = påbörjades 11 april och fick till slut reda på förra veckan att det var omöjligt av två orsaker. Den ena var att de hade börjat kontakten med det förra bolaget med att ge dom rätt telefonnummer men fel namn. Intelligent?!

Problem tre: Vi har tre datorer på nätverket, och det är ju himlans käckt att kunna dela internetuppkoppling. Men, då kan man inte ha fast IP, för då blir det ju en sån däringa konflikt som det är i Mellanöstern ungefär. Bytte till dynamisk, funkade kanon i ett par veckor, men sedan tyckte det där bolaget som börjar på B att det var läge att gå över till fast IP igen. Började ringa i onsdags, blev lovad dynamisk under natten. Behöver jag säga att inget hände under natten mer än att bolagets anställda sov? Tio samtal senare, varav det sista för ett par timmar sedan så visar det sig att det verkar vara en bugg hos dom. De ändrar till dynamisk, men sedan tycker systemet att vi vill ha fast IP och i det ekorrhjulet sitter vi nu. Efter att ha blivit runtkopplad ungefär fyra gånger visar det sig att problemet har gått till högre instans (vilket skall betyda högre kompetens) än de stackare som sitter på supporten. Men den instansen går hem klockan fem.

Problem fyra: Dom har en pausmusik som får mig att vilja knyta en snara och hänga mig i närmsta takbjälke om jag hade haft någon. Tysk marchmusik - och tro mig, efter en triljard samtal med dubbelt så många vänteminuter är jag redo för hispan.

Nu samsas jag och sambon om onlinetiden.

Att inte ha bredband är det största sveket!

PS: Och precis i detta nu kom sambon upp och frågade om jag var "färdigsurfad".

Kill Kill Die!