måndag 23 april 2007

Byrackor och jyckar...

I fredags åkte jyckarna till exet.

Jag var nervös, han var nervös (eftersom dom inte har sett honom på tre veckor, och inte heller varit i hans nya lya).

Det visade sig att han var deras "trygg-person" som hundpsykologen sa. När dom i tre veckor har utövat psykisk terror på mig (antagligen för att jag inte klarar mig själv när flockledaren är borta och flocken är upplöst) genom att inte låta mig sova, så händer följande.

Efter lite oro över att vara på ett nytt ställe går svikarjycken som har väckt mig klockan sju varje morgon och lägger sig på hans divan och somnar. Både lördag och söndag får han sova tills HAN vaknar och sen väcker han hundarna - öh? Orättvisan är total!

Idag är hundarna ensamma hemma i hans lägenhet för första gången, och jag väntar på att få ett samtal när han åker hem på lunch för att höra hur det har gått, om dom är stressade eller om dom har sovit sig igenom förmiddagen som vanligt.

Men man blir fundersam, hundar är flockdjur. Dessa byrackorna har bott i DETTA huset med oss de senaste tio åren, och när han försvinner så trivs dom inte längre. Men jag då? Gills det inte att jag har varit deras "mamma" i 14 år.

Givetvis är jag både glad och ledsen. Ledsen för att dom blir otrygga med mig, men glad att det verkar som att de i alla fall är trygga med honom. Hade de inte varit trygga någonstans hade det ju varit en katastrof, och som sagt, alla som känner mig vet att mina hundar är mina bäbisar.

Och inte gör det saken bättre att jag ligger hemma och är förkyld, vet att hundarna är ensamma i en annan lägenhet när dom kunde varit hemma med mig. Och jag är ensam i huset för första gången på tio år utan hundar - så gissa om jag hör dom överallt fast dom inte är här.

Jag har ju pratat med två hundspsykologer angående vårt upplägg om vårdnaden av hundarna och båda tyckte att vi skötte det bra med hundarna i fokus. Men finns det en hundpsykolog som kan "laga" mig?

Det är frågan för dagen!

Inga kommentarer: