tisdag 19 december 2006

Tyst min mun så får du socker...


Mental note to self:
Skriv inte i affekt i bloggen, och tänk innan du skriver (även om Arne Anka och jag vanligtvis har det gamla härliga mottot gemensamt "att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man har skitit").

Nej, jag kommer inte bli någon bitter hagga igen, för det är faktiskt redan för sent, jag vet inte hur man gör längre.
Har upptäckt att med glädje kommer sorg, med kärlek kommer hat och med skratt kommer gråt, men det är känslor och det är härligt.
Att vara cynisk på mitt sätt är likställt med att vara mer eller mindre lobotomerad.

Visst hade det ibland varit skönt att kunna trycka på "rewind" eller en "off-knapp" men man får ta det onda med det goda och det goda med det onda, och det goda uppväger det mesta här i världen.

Jag lever, jag känner - jag ÄR!

Skrämmande ny känsla, men jag antar att man så sakteliga lär sig att leva med det.

Det är svårt att lära gamla hyndor att sitta - men det går, det är jag helt övertygad om.

Inga kommentarer: