Vad händer?

Kollade på en film i helgen, vet inte vad den heter men råkade snubbla över den när jag zappade mellan kanalerna, som handlade om en man som hade en fru i England och en i USA som han pendlade mellan. Mannen var psykiater eller psykolog och skulla hålla en föreläsning om äktenskap och menade på att själva idén var förlegad eftersom "tills döden skiljer oss åt" härstammar från en tid när folk dog när dom var 30 istället för 90 som idag. Och han har en poäng...

En av mina bästa väninnor är en sekund ifrån att skilja sig, hus, man och barn men mannen är en skitstövel. En annan väninna lämnade sin man för två veckor sedan och sitter nu ensam med två barn (i detta fallet var mannen inte en skitstövel utan det skedde i största samförstånd, eller så förståndigt som man kan begära). En av mina bästa killkompisar vill lämna sin fru men gör det inte pga barnen.

Monogami är något vi själva har hittat på och det ligger inte i människans natur att vara monogam. Har för mig att det enda djur som lever med samma partner hela livet är svanarna, och sist jag kollade hade vi varken vingar, vita fjun eller simmar omkring och väser ilsket.

Men någonstans blir till och med en cyniker som jag besviken, jag vill ju tro på det där med att bli gammal ihop, att vara nöjd och att allt skall vara bra, men för mycket runt omkring mig talar för motsatsen.

Givetvis har alla sina ups and downs, men är det verkligen livet att leva med en och samma partner i 50 år?