En lugn husse...

Husse var lugn och sansad. Matte mindre lugn och sansad men det hjälpte i alla fall. Nu skall jag försöka samla mig, packa mina saker, fixa kråkboet uppe på huvudet och vaska av mig.

Sen att jag kommer ringa en gång varannan timma för att kolla med husse så att allt är okay är ju en annan femma.

Men jag SKALL försöka slappna av. Jag SKALL!

Och så kan väl alla hålla tummar och tår för att det inte skall hända något just bara för att jag inte är på hemmaplan.

Navelsträngen är svår att klippa även fast jag vet att jag är den bästa matten som är med sin Lill-Loppa 24 timmar per dygn och ser till hennes bästa i alla lägen.

Och det gör ont att klippa navelsträngen även om det bara är från ikväll tills på lördag.

Men det är alltid lika intressant att titta på luder i Skagen på öppningshelgen. För dom som inte varit där kommer en mer utförlig förklaring efteråt.

Men luder finns det gott om. Båda gifta och ogifta.

Skagen eller inte Skagen...

Väntar på exet och därmed ett par nya fräscha ögon som kan se, på ett betydligt lugnare sätt än jag, om Lill-Loppan är tillräckligt bra för att jag skall klara att lämna henne (till honom - som är husse).

Jag är nervös - för en hel drös med saker.

Hur får man Valium?

Trendspaning - förlorade mobiltelefoner?

När mannen gick till jobbet vid åtta imorse så hade han lyckats förlora sin mobiltelefon någonstans mellan sovrum och vardagsrum (han använder den som alarm).
Det var bara för mig att ringa hans telefon, och vips så dök den upp - precis bakom honom.

Tio minuter senare kommer ett bekymrat MSN från...ja...en förvirrad karriärmorsa.

Borttappad mobil. Senast siktat under samtal med maken under gårdagen. Men sedan hade tydligen glassbilen och en hoper barn kommit emellan.
Problem av lite större magnitud. Telefon på ljudlös och ingen annan telefon att ringa ifrån.

Mobiltelefonssökaren to the rescue igen. Ljudlös innebär vibration. Jag ringde, skickade runt "mamma" i huset. Och var den telefonen hittades tänker jag inte ens tala om.

Det får hon göra själv.

Någon mer som behöver hjälp med mobiltelefoner eller annat idag.

Jag känner mig på hugget!

Behov och efterfrågan

Det finns en person jag älskar - högt - och värdesätter.

Det finns massor av personer som jag avskyr.

Och Murphy hatar jag!

Freebird - gråtlåt

Ingen ork - Bara ont i hjärtat

Efter alla sorger och bedrövelser med Lill-Loppan, och båt, och Skatteverket så verkade allt gå åt rätt håll - men uppenbarligen har jag gjort något för att inte förtjäna ren och skär lycka.

Ja, då var det väl någon som tyckte att jag behövde en släng till, för att däcka mig totalt.

Lill-Loppan fick sin andra hjärnblödning igår. Och en tur till djursjukshuset och samma gulliga veterinär igen imorse. Hon är med mig hemma igen. Har svårt med balansen, trillar när hon nyser, välter när hon kissar. Men - denna gången, precis som förra gången - har veterinären förhoppningar.

Förra gången hämtade hon sig efter en till två dagar. Åtminstone så att hon kunde gå utan problem och med något enstaka fyllesteg. Men just nu gör det bara så ont så ont att se henne.

Att återigen, från den ena minuten till den andra se sina älskade jycke gå från glad skit, till ett vinglande vrak är inte roligt.

Jag om någon förespråkar att man inte skall låta hunden lida för sin egen skull, och jag frågade veterinären en miljon gånger om beslutet som hon valde att ta var det rätta, och det var det. Hon har inte ont, hennes personlighet totalt intakt. Och hon förstår inte att hon inte klarar att hoppa upp eller ner ur soffan själv. Trial and error, går det inte första gången - ja då kommer "mamma" med en hjälpande hand.

Men jag orkar faktiskt inte mer bakslag nu. Jag väljer att klappa ihop och bli ett gråtande vrak.

Skagen på onsdag som planerat som jag verkligen såg fram emot, ja - det vet jag inte i skrivande stund hur det blir med. Blir hon sämre blir det inget Skagen.

Det finns inget roligt alls just nu, allt är svart. Och jag är ledsen. Så ledsen för så många saker att det inte ens existerar ord för att beskriva det.

Och jag har så ont i hjärtat att jag tror att det brister på riktigt.

Kan det göra det?

Vad gjorde vi innan internet - Li?

KLICKA på bilden så den blir stor (det finns ju somliga läsare som inte fattar det..hum hum)

Analysera Mera

För skoj skull testade jag "mina" tjejer i blogglistan för att se om vi skulle kunna vara ett perfekt team. Nu i efterhand är jag lite fundersam :o)

You do the math - är vi ett bra team eller inte?

Blue:

Praktiker
Improvisatör
Mekaniker

Cecilia:

Tänkare
Strateg
Direktör

Atahari:

Idealist
Idealist
Den Omtänksamme

Listoplisto:

Tänkare
Strateg
Visionär

Lollias:

Vårdare
Väktare
Omvårdare

The Pale Green Woman:

Tänkare
Strateg
Direktör

Soda:

Vårdare
Väktare
Åsiktsmaskin

Och som socker på gröten, för att kolla om Fröken Rosing ens går att analysera och hur allvarligt vi skall ta det hela så måste ju givetvis hon få vara med också:

Linda Rosing:

Praktiker
Improvisatör
Mekaniker

En käftsmäll. Jag är Linda Rosing. Ni andra kan ju gå vidare som strateger, direktörer, vårdare och idealister.

Jag flyttar till Stureplan och börjar med Botox, Restylane och akrylnaglar.

Lika bra att börja sär skriva direkt också. Och prata med juarnalister om intervjuver.

Fan också!

The life as I knew it has ended...stick Linda - this town ain't big enough for the both of us!

"Jag mötte Lassie"

Jaha ja. Då har man två kändisar i sin bloggroll. Listoplisto skriver krönikor, och Bloggelibloggen har hamnat på förstasidan hos Mama.

Grattis! :o)

Men sen slår det mig. Det är ni och Linda Rosing liksom. Kändisbloggarna...

*kackelskrattar som en häxa*

Fast ni stavar bättre - lite bättre - möjligen

;o)

Lukta tandläkare...?

Hur luktar man tandläkare undrar jag fortfarande.

Pussade mannen när vi träffades ytterligare ett par timmar senare och han konstaterade att jag faktiskt luktade tandläkare - i MUNNEN.

Jag frågade hur. Och fick svaret att min mun luktar som det gör när man kommer in i en tandläkarmottagning.

För mig luktar det "rädsla", men vad luktar det egentligen?

Och vem vill lukta väntrum i käften?

P.S.

En mystisk sak hände efter jag kom ut från tandläkaren med en huvudvärk/tandvärk från hell.

Jag åkte till apoteket efter att ha hämtat båtfärg. Ett sådant där litet apotek där man allt var bakom disk och man var tvungen att ta nummerlapp till både recept och kassa.

När det var min tur satte jag mig ner, lämnade nummerlappen, och apotekaren sa:

- Ska du ha värktabletter? Du luktar tandläkare...

VA???

Jo - hon hade ju rätt. Men detta var ungefär en och en halv timma efter tandläkarbesöket och med ett ärende uträttat emellan.

Hur fasiken...?

*fortfarande förvirrad*

Jag är så jävla bra...

Två dagar i rad hos tandläkaren (och applådera gärna redan här - eftersom jag inte har skrivit ett enda gnällinlägg om just hur jobbigt det är att gå till tandläkaren 100 ggr i veckan när man är rädd - tack).

Efter att för andra, eller tredje gången filat rötterna i rotfyllningen så går det mot sitt slut. Förhoppningsvis blir det ihoplappning av tanden i slutet av maj.

Och på tisdag lagar vi det sista hålet, i en jävla visdomstand, men den är för bråkig för att dra ut.

Så på tisdag får jag äntligen min belöning i form av tandblekning.

Mina korta nedgnisslade tänder kommer BLÄNDA till om en vecka. BLÄNDA!

Jag skall le mot alla, jämnt och hela tiden med mina korta tänder. Sådär så att folk kommer behöva solglasögon om dom vill umgås med mig.

Och med mina sönderfilade rötter, en liten önskan att åka hem och dö på soffan (vet inte om det är vanligt - men bedövning ihop med spänning hos tandläkaren får mig alldeles väck i pallet) åkte jag istället och hämtade båtfärg och tänkte åtminstone börja bottenmåla tills jag faktiskt inte orkade mer, för att göra klart under morgondagen.

Men icke. Som den envetna gnu jag är fick jag lite second wind, ihop med en färgfylla som gjorde att jag målade klart HELA båten. Ungefär sex timmars rollande och penslande med färg precis överallt på hela kroppen.

NU har jag däckat i soffan - och tänker köpa en eka tills nästa år.

Det blir jävligt mycket mindre måleri då.

Och jag väntar fortfarande på att sambon skall fatta det här med spontan vardagsromantik.

Hur länge får jag vänta tror ni?

Jag gissar på till hell freezes over och det är minst två torsdagar i samma vecka...

P.S. I love you

Har just gråtit mig igenom ovan nämnda film.

1. Jag vill ha det som i filmen. Minus en död man.
2. Om man inte kan få ett movie-worthy liv - åtminstone lite spontan vardagsromantik?
3. Jag vill åka till Irland.

!

Föregående inlägg...

...påminner mig om när jag låg, sista semesterhelgen för ett antal år sedan, utfläkt på soldäck på båten.
Det bästaste av bästa väder. Bad - sol - bad om vartannat. Och Kristina Lugn var Sommarpratare.

Nu är jag inget fan av Kristina Lugn sedan tidigare, men det var okay och en smula sövande att lyssna på i solgasset. Ända tills hon sa med sin släpiga röst:

- Nu skall jag spela en sång för er. En sång jag har textsatt själv till sången Edelweiss.

Och ur radion kom Lugns döende stämma. Sjungande "tröööööstlöshet, eeeensamhet, deeeepression, hopplööööshet..." istället för Edelweissrefrängen.

Än idag undrar jag hur många hon fick över gränsen med den sången.

Kalle i Sveg som satt och putsade geväret med svarta tankar - sköt han sig?
Arne som gick på Angeredsbron med hörlurar i öronen för att reka ett bra ställe att eventuellt hoppa ifrån - hoppade han?
Siv som satt ensam i lägenheten med alldeles nyutskrivna uthämtade piller i apotekspåsen - tog hon dom?

Jag är jävligt övertygad om att självmordstatistiken efter det programmet ökade markant.

Jag hade det bra, jag låg i solen, jag njöt i fulla drag - men...jag funderade på att rulla ner i vattnet och inte komma upp till ytan igen efter den sången.

Stoppa Pressarna!

Enligt Bokus nyhetsbrev:

Förhandsboka Lars Noréns dagbok!

På fredag utkommer Lars Noréns redan i förväg skandalomsusade En dramatikers dagbok. Beställ den idag - 1 680 sidor för bara 195 kr!

Herrejistanes. Om jag inte var deprimerad innan så blir jag det nu. Det måste vara 1680 sidor av mörkaste ångest.

*kräks*

Nu är jag tje på't...

Ringa försäkringsbolag. Ringa båtvarv. Ringa olika killar som skall installera olika saker. Ringa andra båtvarv. Ringa Skatteverket. Ringa HSB.

Repetera - och sen repetera ett par gånger till.

Gå till tandläkaren (check - har jag varit idag - bedövad i både framtand och nederkäke och jag var helt övertygad om att någon skulle ringa polisen när jag var inne på macken och köpte snus eftersom jag låter som att jag är aspackad. Damen i kassan sa "Vad sa du" ungefär fyra gånger när jag dreglade fram "en General Portion tack").

Hämta färg, måla botten på båten. Fortsätta ringa. Tillbaka till tandläkaren imorgon IGEN.

ToDo-listan i min svarta bok tar aldrig slut.

Det är en jävla TUR att jag är arbetslös. För vi hade fanimig inte hunnit med den här skiten om vi hade jobbat heltid båda två.

Och det enda enda jag vill just nu är att sambon skall ge mig en mental "jagälskardigsparkirövenordentligomruskning".

En sån där som man behöver ibland, men det är så svårt att be om, när livet är lite...motigt?

Paradox?

I am a Sunflower What Flower Are You?

"When your friends think smile, they think of you. There is not a day that goes by that you can't find something good about the world and your fellow human."


HAHHAHA...det rimmar ju jävligt bra med föregående pissinlägg?

Lost and Found?

Sorglig helg - att säga hejdå till lägenheten i Strömstad.

Bra helg - involverade även öl, strålande väder och en oplanerad underbar båttur till Koster.

Men fan vet om jag inte har tappat tron på all övrig mänsklighet. Nej - jag är inte född igår, och jag utger mig inte för att vara en ängel. Men att ständigt omges av personer som gör dumma saker, ljuger och bedrar får mig att fundera på hur i helvete det är ställt med människor och hur folk är funtade egentligen?

Har jag bara "otur" som råkar känna svin? Svin som jag trots allt tycker om och som är mina vänner, men när jag får höra vad dom gör mot sina nära och kära så är jag på gränsen att ge upp hoppet.

En kompis, barn och fru - "råkar" trilla med lemmen ute in i ett ras under en grabbresa. Ångest total efteråt. Men vad hjälper det liksom?

En annan kompis, även där barn och fru...råkar inte trilla utan faller med vilja in i det mesta som lever och andas. En bekräftelseknarkare.

Jag vill inte bli så cynisk igen att jag skiter i det. För det gör jag inte. Jag tycker att det är vidrigt. Och jag tycker att vissa andra delar av det, som jag inte tänker gå in på i detalj, är ännu vidrigare.

Hade jag blivit tillfrågad medan jag fortfarande var en cyniker av världsklass så hade jag ryckt på axlarna och sagt att människosläktet inte är skapt för monogami.

Men nu har jag bytt blad i boken. Tänker annorlunda och fungerar annorlunda. Tack vare sambon.
Nu finns det inga mer hemligheter, det finns inga ursäkter. Och jag tror på överinformation istället för underinformation.

Men just nu. Just nu är jag förvånad men inte chockerad över en viss persons beteende.

Och ledsen för att så många människor i min närhet beter sig som de gör utan att tänka på följderna.

Jag är för gammal för att byta tillbaka till den gamla boken, jag trivs med mitt nya blad och vändning i livet. Det som ligger bakom mig får ligga där det ligger, det kan jag inte göra något åt.

Gör om - Gör rätt.

Men vad fan hjälper det om bara jag tänker så och resten av bekantskapskretsen fortsätter ånga på som tanklösa fjortisar. Och i vissa fall, idiotiska jävla våp. Det är inte coolt med 30- till 40-åriga fnissmödisar.

Jag blir så jävla less. Och förbannad.

Jag fortsätter på mitt tomma blad, och gör rätt denna gången. För att jag mår bra av det. Fungerar inte det, ja - då fungerar det helt enkelt inte.

Men jag kan i alla fall hålla huvudet högt i vetskap om att jag har gjort rätt.

Och nej, det har inget med min kära sambo att göra. Snarare tvärtom - han skapade den positiva förändringen hos mig.

Men vissa saker får mig att längta tillbaka till mina gamla skygglappar och fasader.

Då hade jag i alla fall inte suttit här med gråten i halsen och äcklats av det som har försiggått och försiggår runt i kring mig.

Det var en skön känsla vill jag minnas.

Och ett visst våp därute äcklar mig mer än någonsin. Det måste vara skönt att kunna sitta och putsa på sin gloria och kasta skit på andra medan de saker det kära våpet har ägnat sig åt är vidrigare än någon vidrighet jag ens har varit i närheten av att göra. Och ändå tycka att man står över det.

En enda skitkastning till ifrån det hållet och jag går över gränsen.

Kosta vad det kosta vill...

Arbetslös sunkapa?!

Okay mina kära. Nu behöver jag ert tyckande om detta.

Jo jag är arbetslös, och därmed ganska mycket hemma, och därmed spenderas mycket tid i mysbyxor, håret i tofs (lite halvotvättat) och glasögon istället för linser. Absolut inget smink så långt ögat når.

Idag skall vi till Strömstad och tömma lägenheten, och därmed också gå ner till Kamrat Krog som serverar så abbans dåliga lakritsshots.

Det vill säga; JAG SKALL FÅ KOMMA UT BLAND FOLK! Och solen lyser och det luktar nästan vår.

Så jag gjorde en vårstädning (eller renovering) av mig själv. Duschade, rakade benen (lite overkill - jag vet), packade ner glasögonen i neccesären och tog på mig linser och "luktagott". Sminkade mig, med både kajal och mascara och tog på mig jeans och en vårtröja. Och plattade tom fågelboet på huvudet.

Enter sambo!

Han är inte en man av stora ord, och jag är aldrig ute efter "snyggkomplimanger", gillar hellre att få höra hur überfantastisk jag är som person. Men idag vette fan om han inte tog priset.

Hans första och enda mening var:

- Men Gud vad du har pyntat till dig?!

Pynta?

Och sen menade han att det var en komplimang, medan jag menade att det lät som något en pensionär skulle säga om en tonåring med för mycket makeup i någon gammal matiné.

Var det en komplimang eller inte?

Och sen tänker man tyst för sig själv. Om lite mascara, kajal och jeans istället för mysbyxor kallas för pyntning - hur jävlig ser jag ut 99% av min vakna tid?
Men det tänker man tyst, så att mannen inte hör...

Dagens Boktips

Till barn med tjocka mammor och fula mammor!

Only in America och möjligen till Dominika Peczynskis kids...

Eller vad säger ni, känner ni ett skriande behov av denna? ;o)

Jag har slutat bli förvånad - lyfter inte ens ett ögonbryn.

Vilket inte mammorna i detta fallet gör heller troligen - men det beror inte på frånvaro av förvåning utan mer närvaro av nervgift i pannan.