Chicken...

Bloggfrossa utmanade för ett tag sedan sina iPhoneägande bloggläsare på Alfapet och tyckte att han var ett jäkla snille som skulle köra världsdominans - ända tills han fick motstånd av en simpel Hisingebo.

Och bluffen är synad, Mike är verkligen en lika dålig förlorare som vinnare - för när det håller på att gå käpprätt åt helvete så drar han lika snabbt som en avlöning ;o)

Ibland är man glad att det inte bara går att spela Alfapet på iPhonen, det går även att ta skärmdumpar. Så ni som tror att Mike är en jävel på Alfapet - vänta bara tills han ligger jävligt brunt till - då kommer kycklingen fram.

Jag har haft bilden för mig själv ett tag, men nu var det läge.

Hisingen vs Majorna...10-0 (fegar man så tappar man en satans massa cred-points)

Oh la la...revanch?

(Men jag är tacksam för tipset Mike, visste inte om spelet innan du introducerade det, har antagligen inte lika mycket tid som du att leta appar till iPhonen - rekommenderar spelet varmt - för spelintresserade utan kycklingtendenser :-p)

:o)

Balladen om Briggen Blue

Som faktiskt stämmer rätt bra.

En gång var det ett lyckligt och samstämmigt par som beställde sin drömbåt på båtmässan, de gick i väntans tider och såg snön utanför fönstret medan de - glatt ovetande - planerade och gladde sig. Banken gjorde sitt, paret gjorde sitt - men sedan började det knarra hos säljaren, som vi kan kalla för Allan Ballan med fru och varvet - som vi kan kalla för Bröderna Grimm. Men paret fortsatte sin resa i huvudet med happy thoughts, planer och saker som skulle färdigställas och en båt som skulle levereras vecka 18. Paret såg mentala solnedgångar tillsammans varje kväll vid läggdags, rosenskimrande soluppgångar vid morgonar och en och annan regnbåge och enhörning var med under resans gång.

Vecka 18 kom, och så gjorde även båten. Och då började sagan om "Båten som aldrig skulle ha levererats" vilket får bli en sequel till första delen. Men den sagan var som skapt och stöpt av Tim Burton på sitt allra sämsta humör, eller en dag när han bara kände för att skriva en historia som handlar om hur man drar mattan under fötterna på ett ganska lagom lyckligt par.

Båten som aldrig skulle ha levererats handlar numera om att paret som egentligen fortfarande vill samma saker, och fortfarande egentligen långt bak i amygdalan kan se en och annan solnedgång, har börjat gnissla i maskineriet. Är man upprörd av olika anledningar på varsitt håll slutar det ofta i krasch-bang-boom. Och paret ser inga regnbågar längre utan funderar troligen på alternativa sätt att mörda varandra (någon som känner till något bra gift som inte syns vid obduktion?) allt för ofta.

Men just idag är en bra dag, och paret har vågat trotsa både Allan Ballan och Bröderna Grimm och vara lyckliga i alla fall. Jätteskitlyckliga till och med.

Imorgon är det en ny dag, och med tanke på att paret har både kvinnligt och manligt klimakterie (jodå - det vet vi - för i denna sagan är luftkonditioneringen numera på i deras kärleksnäste) och dessutom PMS 24/7 så kan det hända att det blir en helt annan saga imorgon.

En saga som slutar med att maken blir Törnrosa och möjligen aldrig mer vaknar, medan prinsessan på ärten nöjt ligger kvar på sin Tempurmadrass och ler i mjugg efter uträttat värv.

Och sedan levde åtminstone en av dem lyckliga i alla sina dagar.

Snipp snapp snut - så var sagan slut.

Skärpning...typ - del 23842...

...jo jag skäms över att jag säger att jag skall skärpa mig hela tiden - och sedan händer det något så tummen sitter fastcementerad i arslet. En av anledningarna den här gången är att jag hittade en blogg som är mycket roligare att läsa än att skriva i min egen, läs den för satan; Monas Universum.

En blogg för alla oss som vet att gränsen mellan hat och kärlek är hårfin, där mannen får sig sin dagliga dos av välförtjänt ovett, levererat med en grymt stor portion humor. Jag antar att det är därför de fortfarande lever ihop, min man - som precis som jag har ett sjusärdeles humör - pendlar farligt nära mellan liv och död dagligen. Men frågar ni honom så ligger jag lika brunt till :-p

Nu ytterligare ett försök!

Vad har hänt sedan sist i korta drag (eftersom jag egentligen inte har tid)?

Tentan som däckade mig - min livs första underkända tenta - överklagade jag och upptäckte igår att den hade blivit godkänd. One down...ett par to go...heja mig! Total lycka!

Gamla båten är inte såld och det suger att se älsklingen stå på land utan kärlek (och sedan hade det varit himla käckt att få pengarna för den också).

Nya båten levererades i tid, men jag misstänker starkt att en thinnersniffande praktikant har gjort det mesta på den eftersom den senaste veckan har spenderats med att hitta fel utan att ens leta. Vi äger en båt som kostar lika mycket som en herrgård i...eh...Pajala...och den är tydligen skapad för att bara ligga och se fin ut, att köra den är inte att tänka på. Och breven och samtalen med varv och säljare gör mig utmattad/explosivt arg bara att tänka på - vi är nu uppe i sisådär 25 punkter med ordentliga fel, på en båt som kommer ifrån ett varv där de faktiskt vet hur man tillverkar båtar. Den gamla älsklingen är av samma sort, men 18 år gammal, med färre fel och brister. Därav min misstanke om thinnersniffande praktikant, alternativt att vi bara haft en jävla otur och fått ett måndagsexemplar. Och just nu, förbereder jag mig inför att lyfta luren och ringa säljaren för femtiotolfte gången på två veckor.

Annars då...livet går sin gilla gång. Som värsta berg o dalbanan med andra ord.

Men inte gnäller jag då inte, vi hann ju faktiskt köra båten hela fyra timmar, t o r Skagen i helgen, och en dag av fem tittade solen fram och det gick att sitta ute (om man hade jättefodrad jacka på sig) till skillnad från nordanvindarna och hällregnet uppifrån samt sidledes de andra dagarna.

Ibland måste man bara försöka mota Olle i grind eller se mörkret från den ljusa sidan. Eller så åker man till närmsta jourläkare och ber om ett recept Valium i storpack för att klara av att utföra telefonsamtalet som jag har laddat för i ett par timmar.

Mrs Procrastinating - NU gör jag det.

Over and out - och skärpning efter det...snart skall jag ha sommarlov - på riktigt! Och det har jag förtjänat! Snaaaart...skall jag bli en social människa igen (men jag förstår fortfarande inte riktigt vart februari, mars, april och halva maj tog vägen - till alla jag inte har haft tid med ber jag allra ödmjukast om ursäkt - det vill säga hela vänkretsen och alla jag känner förutom pappa - som är den enda jag pratar med på "riktigt")

*lyfter telefonluren

Skärpning...

Jag är trött som en björn på vintern, och ligger inne med ett ryggskott som troligen beror på att jag intygade att jag kunde manövrera högfartsbåt i helgen...i kuling på lördagen, lite mindre blåst på söndagen. Men 8 + 8 timmar på sjön i en skvalpbåt med instruktör gjorde mig troligen cirka två centimeter kortare än vad jag var i fredags.

Har seriösa funderingar på austronautblöja för att slippa resa mig för att gå på dass, har kollat en föreläsning men nu gett mig själv ledigt - och tack vare Bloggfrossa och soulmaten i Uppsala har jag hittat alfapet på iPhonen. Känns som en lagom sysselsättning med tanke på att båda är satans långsamma så jag drar ett blogginlägg under tiden.

Mike, man kan inte gnälla över för många motståndare när man kastar handsken i en blogg med många läsare ;o)

Men manöverkursen (som jag fick i alla hjärtans dag present av maken) var för jävla rolig. Vad är nästa steg? Finns det någon kurs i stridsbåt 90 eller måste jag byta kön och ålder och göra värnplikt då?

Och kudos till sjösjuk medpassagerare som faktiskt genomförde kursen trots att hon dag ett spydde ner hela akterdäck under serpentinsvängar. Det var strongt...

Nu skall jag fortsätta att sitta i soffan och googla austronautblöjor medan jag väntar på mina grymt sega motspelare ;o)

Guess who's back...

Jahaja - hur var det man bloggade nu igen? Och vad har hänt sedan sist? Jag har pluggat, haft cirka åtta miljoner rapporter, tre monstertentor (varav EN är rättad med beröm godkänt - de andra vill jag helst inte tänka på för då kryper ångestdjuren utmed nacken på mig), två magsjukor och nu en luftrörskatarr.

Jag har två tentor kvar, ett antal inlämningar men backloggen har blivit mindre. Klarar jag denna terminen utan att dö så skall jag unna mig sommarlov (om jag inte kommer in på den däringa kursen som verkar så rolig så jag nästan svimmar av glädje bara av att tänka på det...ehum).

Det var ju det där med att INTE gå in i väggen före jag ens börjar jobba och typ lyssna på kroppen. Men kroppen säger en sak och hjärnan en annan. Kan man få en tredje input månne?

Om vadbenet kanske skulle säga sitt, och kanske skenbenet kunde ha en åsikt? En femte input från handleden?

Nåväl - jag känner mig tillbaka - jag har saknat bloggen. Nu ska jag bara se till att skaffa mig ett liv så jag har något att skriva om.

Tjing!

Och vi som inte visste vad man gjorde med den där spaden!

När det snöade som värst för femtioelfte gången den här säsongen kom plogbilen förbi och la snön prydligt vid vår nyskottade garageinfart. Han passade även på att lägga en massa snö prydligt över våra buskar på framsidan samtidigt som han bullade upp en meter snö framför postlådan. Detta tyckte brevbäraren att man särskilt skulle uppmärksamma så i en hyllning till plogaren lämnade postisen en liten notering på ett av de kuvert som landade i brevlådan den dagen.

"Vänligen skotta framför brevlådan!"

Det tyckte vi var väldans snällt av honom att påpeka. Inte nog med att man då uppmärksammade den annars så svårupptäckta metershöga vallen framför brevlådan - och på så vis kunde slå sig för knäna och skrocka lite lätt om hur vansinnigt busig denna plogare var - man fick även tillfälle att använda sig av den fina spaden man inte använt på ett par timmar.

Sånt bidrar till en oändlig glädje i en annars totalt sysslolös vardag.

Fröken Hemlig

Gammal är yngst. Eller "Shiiiit vad najs bruden"

Det sägs ju att man får en andra barndom när man blir gammal och grå. Tänk om det faktiskt är så att det stämmer? Undrar om det har genomslag på ALLT som barndomen innebär?

"Gunnar, SLUTA kittla Anna. Lars nu får du faktiskt sluta kladda med ketchupen och Märta har jag inte sagt till dig femton gånger att inte INTE HOPPA I SOFFAN!!!"

Undrar om man får sockerkickar på samma sätt då och tänk vad kul att få sätta sig och gapskrika på Coop Forums golv när man inte får den choklad man vill ha. Få leka "Hela havet stormar" med hela PRO-gruppen och kräva nya saker när de gamla går sönder.

Och om det är SÅ, ja då bör man få en andra tonår också eller hur? Fan vad najs. Glida in när man tycker, sova hur länge som helst, slänga kläderna där man står, rapa helt ogenerat, ha ett enormt intresse för sex och i början av veckan prata om hur jävla packad man var i helgen som gick bara för att mot slutet av veckan prata om hur jävla full man ska bli i helgen som kommer. Säga saker som "Shiiit, vad naaajs bruden" och ta opassande bilder med Ajphååånen på alla outfits man har i garderoben.

Alltså, det är nästan så att jag längtar till pensionen faktiskt. Jävlar vad jag ska plåga min omgivning! Hoppa i sonens soffa, kasta glitter på dottern och sova till klockan två på eftermiddagarna. Däremellan tänkte jag klämma in några sockerkickar och lite olovlig körning på Gunnars EU-moppe. Utan hjälm förstås, man kan ju inte förstöra det sönderblonderade barret.

Word.

Fröken Hemlig

Fröken Hemlig turns Blue

God kväll.

Det är alltså jag, Fröken Hemlig, som fått den stora äran att hyra bloggen i en månad och jag ger er inga garantier på att det blir en särskilt bra bloggmånad. Kan inte garantera några mirakler eller inlägg i samhällsdebatten. Det jag däremot KAN garantera är följande:

- Jag kommer inte att blogga varje dag.

- Jag kommer inte be om ursäkt om jag glömmer bort er i flera dagar.

- Jag kommer svära, prata om sex och alkohol samt beklaga mig över alla dessa korkade människor som invaderar mitt luftrum.

Frågor på det? Nähä. Men så bra då. Let's go!

Fröken Hemlig

Bloggrum uthyres i en dryg månad

Är välskött och kommer från icke-rökare men kan behöva lite renovering.

På grund av att bloggägare inte har tid att sköta bloggrummet förrän kanske i början av april.

Any takers?

(För övrigt är jag dessutom dum i huvudet som bara läser och läser men inte förstår ett skit av vad jag läser - någon som vet hur man slutar vara dum i huvudet? I såfall kan jag tänka mig att dra av på blogghyran)

Jag återkommer...sen, när fyra tentor, gudvethurmångainlämningar är gjorda och båten är såld. Och om jag fixar detta, så lovar jag att blogga sönder mig och att belöna mig själv genom att gå ut ur väggen som jag står i nu och ta ledigt - lääääänge - för att ladda batterierna som just nu behöver startkablar hela tiden.

Ibland svänger det hit och ibland svänger det dit...

...och det är tydligen inte meningen att jag skall veta vart jag har karlfan.

Ibland - ganska ofta - skulle jag kunna vrida nacken av honom för att han är så trögfattad, och ibland - ganska ofta det med - vill jag hänga mig runt halsen och krama honom och aldrig släppa taget.

Igår ville jag vrida nacken av honom, och idag väckte han mig med först ett paket, med en nalle (ja ja - jag äääälskar nallar), sen ett paket till med en stor fyr som samtigt vill ha ett värmeljus i sig ( ja ja - jag älskar både fyrar och saker man kan ha värmeljus i) och slutligen kom jag ner, tog upp min dator och vad ser jag i mailen? Jo en anmälan till en helhelg för högfartsintyg för båt. Något jag vill göra bara för att det är Så Jävla Roligt att köra båt fort. 9-18 två dagar i rad skall jag få köra skiten ur en båt och sedan få intyg på det. Bwahahaha....

Det var min hjärtedag, hur var er?

Och just det, sen råkar vi ha varit på mässan och har inhandlat båten på kortet sprillans ny utan att ha sålt vår gamla ännu. Så jag har lite köpstopp, förutom när det gäller fendrar och sådant.

Vi får väl se hur det blir med det - men vi älskar båten i alla fall...

Husmorstips

Ni som känner mig vet att jag har ett antal fobier. De är inte många - men de är udda. Jag är rädd för dockor, höjder upp till...kanske 50 meter och Mona Sahlins ögonfransar. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. SPYFLUGEBEN! Att be henne om sminktips måste ju vara likställt med att be en sminkös om hjälp med drivknutarna till bilen.

Men denna är för bra för att inte få ett eget inlägg.

Och återigen, om ett par spyflugeben blir statsminister (kanske borde vara plural där - spyflugeben borde bli statsministrar) - så emigrerar jag - pronto!

Men jag gillar kampanjidén, det hade varit trevligt om den var sann - för då hade spyflugebenen åtminstone varit ärlig ;o)

Jag behöver doku-såpor

Sitter i soffan med datorn i knät i väntan på dagens studier med en migrän som får mig att vilja dekapitera mig och tog därmed en sväng ut i köket för att hämta ett glas vatten till min miljonte huvudvärkstablett. Och konstaterade följande:

Jag gick förbi hallspegeln och såg hur jag såg ut - Anna Skipper, kom hit!
Sedan konstaterade jag att det finns ett par småställen som behöver renoveras - Arge Snickaren?
Och sen har vi behovet av ett homestyling-team som kan komma hit och röja i skiten så man slipper vada igenom / hoppa över saker som ligger i vägen.
Och sen efter det...kanske Lyxfällan?

Givetvis skall allt detta ske medan jag själv ligger på playan i Paradise Hotel - kan det vara något kanske?

Konsten att kissa på ett flygplan

På planet hem från Bangkok blev jag akut kissenödig. Sådär kissenödig så att man tror att man skall spricka (för att man precis innan start har hinkat i sig en halvliter vatten i värmen).

Och toaletten precis bakom mig var trasig vilket innebar att jag pratade med flygvärdinnorna och fick passera "galley" och gå på den motsatta sidan. Tre flygvärdinnor visste alltså att jag var på toaletten.

Precis när jag knölat in min kropp på den minimala toan och satt mig så hör jag säkerhetsbältesskylten plinga, och kaptenenen mumla något om turbulens och att flygvärdinnorna skulle sätta sig också. Jag vill minnas att vi var någonstans ovanför Burma, och ovanför Burma är det tydligen väldigt mycket skuttihopp.

Men jag satt ju redan. Med arslet på metallringen. Och insåg att jag inte kunde gå därifrån förrän jag hade kissat eftersom alternativet var att kissa i flygplansstolen. Det enda jag inte hade var ett säkerhetsbälte.

Har ni försökt kissa på ett utrymme stort som en kattlåda där dessutom ändalykten lyfter från ringen ungefär en gång var tredje sekund? Om ni har det så vet ni att det är...svårt? Varje gång man landar på ringen och lyckas släppa efter och det kommer ett par droppar så är det dags att lyfta från toaringen igen. Det är helt jävla omöjligt.

Detta innebar ju naturligtvis att jag blev sittande där inne tills turbulensen hade gått över vilket tog ungefär lika lång tid som en salmonellasjuk med förstoppning. Och det innebar också att flygvärdinnorna tydligen hade glömt av att jag var där, och att upptaget-skylten var - ett skämt?

Som i alla andra kattlådor till flygplanstoaletter går ju dessutom dörrjäveln inåt, som i ett veck man putter på utifrån eller drar i inifrån (himla smart idé - det innebär i princip att man bör lägga sig i toastolen för att få plats att dra upp dörren).

Nåväl - när turbulensen var över, och jag fick sitta i lugn och ro och kunde kissa syndafloden så hör jag hur upptagetskylten vänds till "ledig". Jag hinner tänka "vad i helvete?" och sedan får jag toadörren rakt i knäskålen och en - troligtvis - lika nödig medpassagerare stirrar på mig med munnen i chock formad som ett "O". Som en kissenödig blåsfisk stod hon bara där. Sa inget, gick inte och stängde inte dörren på en evighet. Kändes det som. Och där satt jag, ovanför Burma, med en toadörr i knät.

Jag ogillar att gå på flygplanstoaletter - men flyger man i elva timmar så har man föga val.

Men inte fan valde jag att att flyga som en vante på dass i en kvart för att sedan få en toadörr i knäskålen.

Whaddaya know?!

Nagelbloggen back in bizniz - var ju tvungen att leka lite med några av de pyttesaker jag faktiskt köpte i Bangkok.

Av någon outgrundlig anledning blir jag sugen på en Mojito när jag ser naglarna dock?

Sovmorgon

Idag fick jag sova ända till 05:50...oj oj oj...

Väskan med alla de roliga sakerna befinner sig fortfarande på okänd ort så jag kan väl kyssa min ritplatta goodbye - den gillar inte kyla - och jag misstänker att den har det kallt.

Funderingarna är då följande på morgonkvisten.

Hur mycket ersätter de?
Vi har inga kvitton eftersom "cash is king"!
NÄR exakt börjar de ens fundera på att ersätta?

Allt ömtåligt plus alla makens kläder, gamla som nya låg i den väskan - eftersom det var vår tåligaste väska. Det innebär att jag inte har någon neccesär, inte maken heller i och för sig...men han har inte riktigt lika mycket i sin som jag har. Och han har framför allt inte allt skojigt som jag köpte på utresan på flygplatsen i Helsingfors.

Men det som retar mig mest är ritplattan just nu, jag ville leka med den redan i lördags - och nu är det måndag och jag har inte tid att leka med den. Jag har inte ens tid att hålla på med tramset kring försvunnenväska-mysteriet.

Och ja, jag vet - det är mycket egoistiskt av mig att bara sakna mina saker i mannens väska, att han hade hela sin garderob i den plus allt inköpt är tydligen av mindre betydelse ;o)

Men å andra sidan var hans första ord när han vaknade av att jag gick upp "du kan klia mig på ryggen - det brukar du ju somna av".

Så omtänksamt av honom...NOT!

Och sedan är det lite udda att han har gått till jobbet och att vi inte skall spendera all vår vakna och ovakna tid ihop mer - precis som det alltid är efter semestern. Lite ledsam separationsångest.

Ice Ice Baby aka Torsk på Tallin

Jag är hemma. Jetlaggad som f-n, men åtminstone åt rätt håll - typ? Vaknade 04:20 vilket är 11:20 "min tid". Nu är klockan halvsju, vilket betyder att den är halvett på eftermiddagen och gubben sover fortfarande.

Har ätit frukost, packat upp en väska (eftersom den andra, roliga väskan med alla teknikprylar i befinner sig på okänd ort och inte fick åka med hem från flygplatsen igår) och sedan tittat på TV.

Ny upplevelse att få reda på att Paradise Hotel går mitt i natten, och att få reda på vad skiten handlar om - även om jag inte blev mycket klokare av ett avsnitt och efter det Surreal Life med både Ron Jeremy och Vanilla Ice. Mycket underhållande.

Det sägs att vi skall åka till Norge för att skida nästa helg, men efter att ha kommit från 35 grader och hem till ett hus där värmen har varit avstängd i över två veckor känns inte det så lockande. Det var 6 grader inomhus! Jag skojar inte. Det hade varit varmare att lägga sig i kylskåpet. Två grader varmare i alla fall.

Skidor alltså? Kan man ha flipflops i backen? Eller klänning?

Didn't think so...nu skall jag kolla efter en långhelg i Dubai.

Vi lyckades inte ens spendera våra lönekonton i Thailand, jag tror att man kan göra det i Dubai...

Blech!

Ni som har mig på Facebook har sett att jag har hädat och bloggat på FB - men nu kära blå blogg - nu är jag tillbaka. I svinottan dessutom verkar det som...

Livet är en kaka

Also known as "Kan jag få låna lite tid för oförutsedda utgifter?"...

Skulle ha lämnat kissarna till kattpassarna i söndags men det blev inte av. Skulle ha hunnit med en kompisträff, skola och bank i måndags men det blev bara skola. Skulle ha hunnit med skola, kompisträff, bank, kattlämning och internet-incheckning på planet idag men det blev bara skola och internet-incheckning.

Internet-incheckning är inte internet-inkäckt i alla fall. Inte alltid. 36 timmar före avgång är det tillåtet. Det vill säga 05:50 imorse. Jag vill ha benplats, mannen är nästan två meter lång och jag är nästan 180 centimeter över jorden. I ren skräck att missa det käcka med incheck har.jag.inte.sovit.en.blund.inatt. Men jag har lyssnat på en hel ljudbok. Låt oss säga att jag är...trött? Men uppfukkad i hjärnan samtidigt - making sense?

Nu har tiden tagit slut helt enkelt. Och då upptäcker vi att vår stora kattbäbis har skadat tån (infekterat) och måste till veterinären, och där försvann planerna på kattlämning och till min hysteriskt långa todo-lista kan jag nu lägga ett akutbesök hos veterinären imorgon - och hur jag får ihop logistiken efter det - det vet inte ens jag som har jobbat med logistik i nästan 18 år.

Vi skall vara på Landvetter 15:50, maken arbetar halvdag och kommer hem vid halvett. Jag skall alltså göra mina "sista" (definitionsfråga) skolarbeten, ta katten till veterinären, åka till banken, packa och sedan på något sätt lämna mina bäbisar, göra i ordning mig själv och åka till flygplatsen. Just det ja, jag skall sova där någonstans innan med.

Jag önskar att mannen var helledig imorgon. Jag önskar mig mer tid. Och så önskar jag mig naturligtvis fred på jorden.

Men nu - skall jag lägga mig på soffan och titta på TV. Jag måste ta en paus. Annars kommer små män med vita jackor som man knyter på ryggen anlända för transfer till psykakuten.

Åh, just det ja...jag glömde att jag dessutom har kollat fel på terminsslut, så när jag kommer hem har jag tre omtentor som kommer ligga och lura på mig.

Semester anyone?

Vid närmare eftertanke är sömn överskattat, om jag skiter i att sova på två dygn så kommer jag garanterat att somna som en klubbad säl på planet. Kanske. Om jag inte går mental innan det.

Problem? Problem ur världen!

Mannen konstaterade häromdagen att han kommer behöva köpa badkläder när vi kommer till Thailand, för hans badshorts är trasiga (ehum - för små). Nu springer han som en iller och letar efter vårt kit med adapters och det har satt sig på hjärnan på honom att det skall hittas NU, fast vi egentligen skulle ta ett break och titta på en film. Under sin maniska letning och kommentaren "jag kan inte sluta leta, jag vet att adapterkittet ligger någonstans och skrattar åt mig" så hittade han däremot sin mankini som han fick i 40-årspresent av välmenande (?!) kollega.

Problem löst. Han behöver inte köpa badkläder.

Han har ju för fan en mankini!

What a difference a day makes?

För en gång skull behövde jag min bil idag, för att jag skulle till läkaren. För en gång skull (nästan) så startade inte makens bil så han kunde åka till jobbet. Detta upptäcktes för sent, dvs jag hann inte köra mannen i min minibil till jobbet innan läkaren och han fick stanna hemma och försöka få igång den. Om inte så skulle jag skynda mig hem direkt efter läkare och Apotek och ge honom min bil. Och för en gång skull hade jag tänkt uträtta en miljon ärenden när jag ändå var ute.

Startade hans bil? Näääää...

Skyndade jag mig hem? Jaaaa...

Men efter att först ha suttit i väntrummet en halvtimma, sedan läkarbesök i 40 minuter, påföljande provtagning, åter till läkare - för att sedan lämna doktorn med fler recept än jag någonsin haft i hela mitt liv (absolut ingen överdrift eller uns av ironi) och sedan dra till Apoteket för att komma därifrån med en påse medicin the size av en IKEA-kasse (överdrift där) var det bara att trycka plattan i botten (knappt halvvägs) på de slitna sommardäcken.

Hemma igen HALVTOLV - man stressad - men en fördel dock, han tog med mina vinterdäck i bilen för att byta på jobbet.

Och när jag gick igenom medicinpåsen ler jag lite. Vi klarar allt. Jag har världens klokaste husläkare. Att åka "tryggt" till USA med doktorer i varje hörn så brukar jag inte bry mig om mina allergier, förutom de obligatoriska Betapreden för halvakut allergisk reaktion. Jag misstänker att öde strand i Thailand inte är nedlusad med doktorer och sjukhus.

(Jag är allergisk mot nötter och jordnötter - och laktosintolerant)

Jag har nu laktostabletter, bajstabletter, allergitabletter lindriga, allergitabletter halvakuta och en spruta som maken kan sätta i benet på mig ifall det är jätteakut. Jag har två kurer antibiotika ifall jag eller/och mannen skulle åka på någon slags halsfluss eller öroninflammation, en kur mot urinvägsinfektion och en kur för tarminfektion. Värktabletter och lite annat smått och gott.

(Jag sa ju att högen med recept inte var en överdrift)

Men det lustiga är att inte ens jag är så här nojig, men min läkare är faktiskt en klok man. Jag tycker att det är otrevligt att vara allergisk mot nötter eftersom de faktiskt kan ta livet av mig. Så det är ju faktiskt käckt att ha med sig i ett land där man inte riktigt har koll på vad man stoppar i sig - och att de kanske inte alltid förstår. Men allt det andra?

Gulligt tycker jag. Mina mediciner kommer behöva en egen resväska, och jag hoppas komma hem med alla medicinpaket intakt - vill inte bli sjuk - men man kan ju ha otur och med det här artelleriet behöver jag inte uppsöka läkare. OM jag inte bryter ett ben?!

Han skrev ju faktiskt inte ut något gips?

Nej - jag må vara lätt hypokondriskt lagd - men inte så här mycket ;o)
Och mina andra ärenden gick åt helvete - men jag får ju vinterdäck.

Och blablabla man skall ha vinterdäck, olagligt och farligt blablabla - visa mig den Göteborgare som ens ägde vinterdäck före det blev lag på det. I den här stan är det snö en vecka och sen regnar det på tvären i ett halvår. Principsak!

Okay - deal with it

Jag fyller 40 om 18 dagar. Då kommer vi att befinna oss någonstans i Thailand eftersom vi åker dit nästa onsdag.

Jag tycker lite synd om mig själv för att jag a) inte kan sola och det är svårt att få bort nässkrället från solen hur man än vänder eller vrider på sig, och b) för att jag inte längre kan gå och vara en retsticka och säga till mannen att jag fortfarande är i 30-årsåldern medan han har befunnit sig i 40-årsåldern i nästan två år.

Och sedan oroar det mig att han inte ens har frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Med tanke på att inte ens jag vet vad jag önskar mig så undrar jag vad och om något försiggår i hans huvud just nu.

iLandsproblem? Japp. Men just exakt nu känns det rätt skönt med ett ynkans iLandsproblem - för de stora problemen har jag nog av tacksåhemsktmycket.

Förslag på önskelista?