Finders keepers?

Jag åkte och provade den underbart vackra svartvita klänningen i det gamla inlägget. Och den var precis så jäkla snygg på som den såg ut på bilden. Den hade dock en stor nackdel - jag var inte för fet - tyget var för "hårt" och det var tyll och underkjolar. Så ett bröllop i den klänningen hade gjort mig till den snyggaste av de snygga. Men jag hade fått stå still i en pose i 12 timmar...typ. Att sitta var inte att tänka på, och toalettbesök heeeelt out of the question.

Efter att ha sett mig i spegeln så snygg och ha åkt 12 mil för att hitta klänningen of my dreams blev jag nästan lite arg på huvudet. Men voila, jag vände mig om - och bland all tyll och siden hängde denna drömklänningen. Silver och svart istället för vitt och svart. Och jag kommer kunna dansa arschlet av mig i den, och dricka ohemula mängder av drinkar. Den är inte bara snyggast - den känns som att ha morgonrock på sig. Och tillbehör givetvis ett par svarta långa sidenhandskar och en svart sjal. Ed Hardy pumpsen förväntar jag mig i brevlådan imorgon, och de skall banne mig få gå på bröllop i alla fall.

Till och med mannen godkände den, med betyg MVG. Enda drawbacken var att jag - som trodde att jag var klar med bröllopsbestyren (två augustibröllop borde vara förbjudet) - fick den stora äran att hitta matchande outfit åt honom. Det vill säga svart kostym och silvergrå skjorta. Eller om någon har andra förslag. Bröllopskläder är inte min grej.

Men jag tyckte att jag lyckades grymt bra idag.

Nu är det bara frisyren kvar. Och det är just därför jag har klippt av bilden vid huvudet. Frisyren för dagen var otäckt likt ett penntrolls. Ett blont svintoaktigt sådant.

Förslag?

One of those days...

Alla dagar är inte likadana. Idag är det en olikadan dag.

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag är övertrött och lite deppig.

Det känns inte riktigt som det skall i magtrakten.

Religion

Det är inte ofta man kan ta lillbåten i 45 knop och åka från Strömstad till sommarstugan över Kosterfjorden utan att bli dyngblöt. Ikväll var en sådan kväll. Jag och syrran hämtade kusin Linda, och det var bleke och solnedgång. Det var så vackert att jag missade inloppet till Strömstad på väg tillbaka och var på väg till Norge.

Sådana här kvällar blir man religiös av. Jag ville bara säga det. Viktigare är så var inte detta inlägget ;o)

Landkrabba, gråsugga, strutsbajs och blå fiol...

Jag är stolt. Min vän krögaren, tillika landkrabban, har kört den lilla "farliga" båten idag. Och han tyckte att det var roligt. Han är dessutom stolt som en tupp.

Det är bara sisådär 30° varmt idag, så värmeslag i kombination med mat kommer nu att stänga mina ögon. Men det gungar så skönt på båten att det är okay.

Ibland är livet rätt topp!

Konfirmerat?

Syrgastält hjälpte inte. Han tänkte leva tills han blev 150 år och han blev 50 år. Lite sorgligt, men killen mådde inte bra.

Jag tror han har det betydligt bättre nu. Men ett musikaliskt geni är borta - och konserten på Eriksberg på 80-talet finns kvar som ett minne.

Jag hoppas att han moonwalkade in genom pärleporten...

Klicketiklick

Syrran gav mig fria händer till bröllopskläder. Jag hatar fria händer. Men någonstans bestämde jag mig för svart-vitt.

Ge mig kommentarer - jag klickar snart hem skorna och klänningen måste jag åka och prova.

Och nej - jag kommer inte att ha rosa bakelse med volanger och rosetter - näääääver!

Edit: Skorna hemklickade - klänningen är jag nog för fet för - det återstår att se.

From dark to darker side...

Det började med ett par Crocs, sedan blev det en iPhone av märket Äpple. Igår blev det en MacBook Pro – efter att ha stött och blött om det skulle bli en snygg men inte lika funktionell Air, eller en lite osnyggare Pro men med prestanda innanför skalet.

Valet föll på Pro. Mitt livs andra förnuftiga val. Jag anar en trend - men känner en viss samhörighet med datorn. Den är smart och lite osnygg, istället för snygg och lite korkad.

Men jag är kär. Jag pussar på den (är dock väldigt noga med att torka av den efteråt), och jag har descinficerande tvål i dataväskan för att inte få smuts i de vackra tangenterna. Microsoft kan fara åt skogen. Powerpointpresentationer ser numera ut som att en unge har ritat dem om man jämför med Macens KeyNote.

Sex PC:ar i huset och en Mac, och jag fnyser hånfullt när jag tittar på den usla kvaliteten och det kassa innehållet. Det är jag och Macen mot världen. Och maken tjurar och tycker att Äpplet hör hemma i en fruktskål.

Att man sedan har en mac-wiz som vän som spenderade gårdagkvällen med att köra skrivbordsdelning och avståndsinstallation av en del program, och sedan sitta i min soffa hela dagen idag och vara pedagogisk som få för att installera ytterligare program och förklara att det inte går att stänga program i höger hörn. Nu fattas bara Photoshop så är livet komplett. Photoshop, Mac och en vän som ger livslång support är mer än vad Apple fixar. Tack Silver - du rockar - mer än du anar!

Don't mess with my Mac!

Jo - jag är techfreak - detta är kärlek i aluminiumform. Och den har fått min allra finaste blå dataväska. Hädanefter går Macen dit jag går.

Mac is da shit...ord jag aldrig trodde att jag skulle säga :)

Ta det med en nypa salt...

...men jag satt i godan ro i soffan och letade brudtärneklänning (tack sis - det kommer bli antingen bakelse eller lakritspuck). Ut ur badrummet kommer mannen och frågar:

"Vart är det där du har på ögonen?".

Eh - mascara?

Jo..det var det han letade efter. Han fick det. Och här är resultatet. Adolf har tydligen namnsdag idag, och politiskt korrekt som han är kände han ett akut behov av att "fira" det mitt i natten.

Tack mannen - från att ha svurit över tärneklänningar så bröt jag ihop av skratt. Och sen frågade han:

"Du lägger väl ut det på bloggen...va va VA?".

Kanske börjar bli dags att skaffa gubben en egen blogg?

Avdelningen: Hur tänkte vi här?

Jo det var 40-årsfest med tema heavy metal 80-tal i lördags. Jag höll tal på en pall. Uppenbarligen förvånad. Jag minns inte att jag var förvånad. Inte heller varför. Men notera gärna kornblå maskara, kajal och att jag är den enda med äkta Joey Tempest hår utan att behöva peruk. Bra eller anus?




Man till vänster (min) och födelsedagsbarn till höger. Omgivningen passar dåligt ihop med utstyrsel. Omgivningen är vacker. Männen är det inte.




Återigen - omgivningen. Städade "metallare" äter middag. Och det var inte kôrv och mos från grillen.




Finn ett fel?

Vart fanken är raggarbilen? En norsk BMW???




FINN ETT FEL!!!! Födelsedagsbarnet leker träffa flaskan med pennan. Nu var jag inte hårdrockare på 80-talet. Men lekte rockarna verkligen sånt häringa????




Priset för bästa accessoar går till mannen med microfleececykelbyxorna, gula jackan och gitarren. Detta är fäschon!




JAG...är fäschon!





Johorå - det gick mycket snabbare att få ner pennan i flaskan när man hade accessoarmannen som gitarrsolade på tre strängar. Jo. JO!

G!

En liten bokstav - som gör mig så glad - GGGGGGGGGGGGG!

Tentan som sket sig med råge blev rättad och jag måste ha snavat och fastnat på mållinjen för den står tamigfanken som godkänd. GODKÄND! Efter datahaveri, programkrasher och tårar.

Ett litet G blev lycka...total sådan.

Enda smolket i glädjebägaren är att inte alla riktigt fattar hur stort det är att klara en tenta man är stensäker på att man har kört på. Att slippa omtenta.

Men mitt G har jag i alla fall...

Jahaja?

I torsdags sumpade jag min första tenta. Detta säger jag utan att ha fått den rättad - hinner man inte med att svara på en 10-poängsfråga för att datorn krashar två gånger så VET man att man inte har klarat den.

I fredags hade vi vår sista inlämning för VT-09 och den lyckades jag schabbla till det med genom en dubbelbokning eftersom min guddotter tog studenten (jotack - nu vet jag exakt hur gammal jag är - när hon föddes var jag lika gammal som hon är nu och drog till Kreta tre dagar efter födsel med tjejpolarna...vart fanken tar tiden vägen?).
Men mina kära kära gruppmedlemmar fixade inlämningen med ytterst små inhopp ifrån mig. <3

I lördags åkte vi till Västerås så att mannen äntligen fick utnyttja presenten han fick av mig på sin 40-årsdag förra året. Flyga uppåner och inåut i ett litet stridsplan i en halvtimma. Och det var en halvtimma han sent glömmer. Jag misstänker att han fortfarande skiner som en liten sol fast det är måndag, mulet och han jobbar.

Och idag...idag börjar sommarterminen. Men de har inte lyckats peta ur sig ett schema för kursen än. Inte en litteraturlista heller.

Så då satte jag mig helt enkelt och redigerade filmen från kameran som mannen hade på huvudet medan han flög. Och la den på YouTube. Har ni kommentarer om kvaliteten hänvisar jag dom till mannen som inte höll huvudet helt still, och har ni kommentarer om eventuellt töntigt musikval så hänvisar jag dom till skräpposten.

GO TOP GUN! :)

// Mavericken som är extremt avundsjuk för att hon inte fick flyga

Tenta - Schmenta

Jag har tenta om fyraåenhalvtimma. Jag sitter i morgonrock med boken i handen och ser förvirrad ut.

Jag har suttit i fyra dagar och glott på monsterboken med förvirring.

Fan - jag har inte ens vett på att ha tentaångest!

Någon som är himlans bra på engelsk "fånetik" som vill sitta med mig och göra tentan?

Medelålders eller bara sliten?

Jag kom på i helgen att jag fyller 40 om ett halvår. Och jag har inte krisat tidigare. Senaste ålderskrisen var 25, för att jag då precis hade slutat jobba och börjat plugga igen - samtidigt som mina jämnåriga hade blivit klara med skolan och börjat jobba och börjat sätta bo - jag var ensam student - med nästan inget bo alls.

Ungefär som nu. Fast jag är medelålders med ett bo. Och jag måste erkänna att jag är lite rädd och krisig. Jag är snart FYRTIO, har hoppat av jobbet efter 18 år och är student igen och livet känns lite uppåner.

De allra flesta dagar har jag en grym tro på mig själv och min framtid. Men inte nu.

Jag är en medelålders jävla kärring som inte har en aning om vad framtiden bär i sitt sköte - och det känns inte okay.

Far from fucking okay...

Mutant

Jag håller på att bli en X-man - eller hetter'e X-Kvinna? Muterar gör jag i alla fall. Mitt ena bröst har fått en lovely shade of blue, vilket i och för sig är en fin färg men inte just där. En stor fet lårkaka på bröstet helt enkelt. Och en på låret givetvis. Åsså haltar jag lite osnyggt på kaj-foten.

Hur resten ser ut tänker jag inte ens gå in på.

Men jag behöver ett mutantnamn...förslag?

Vad hade hänt UTAN Voodoo-dockan?

Bröllopskläder i Skagen - vafalls?

Mina älsklingar - Kamrat K och Mannen

Så tomt var det när vi kom - det var det inte efter ett par timmar

På väg hem - Skagen ÄR vackert

Den Gamle och Havet

Segelbåt, Carlstens Fästning och Bohuslän

Näe, jag har inte dött - men tio dagar sedan senaste inlägget är snudd på skandal. Men helt plötsligt fick jag en bonusdag (jag trodde det var söndag igår men det vaaaaar det inte - tjooo) och har därmed både tid att blogga och att läsa om mina kära vänners väl och ve.

Håll i hatten. Detta blir långt.

Jag har pluggat. Fått tillbaka två tentor och en inlämning - allt godkänt (väl godkänt no less).

The End...


...eller, näe...vi har ju varit i Skagen också, som sig bör på Kristi Himmelfärd. Och därav min fråga. Vad hade hänt utan Voodoo-dockan Captain Hook som inköptes förra helgen - hade det kunnat bli värre?

Vad är det jag brukar skriva? Inget kärringrally utan bakslag?

Nåväl, vi, det vill säga jag, man och kamrat K, lämnade ett halvmulet Göteborg i onsdags och satte kurs mot Skagen. Mitt ute på blått hav tittade jag (jo det är helt sant - JAG) på voltmätaren och vrålar "stäng av motorn, det går åt helvete, vi genererar ingen ström" (ni som hängt med på alla kärringrallyn vet att "dåligt med ström betyder slappa generatorremmar vilket resulterar i att dom går av med en smäll och att motorn kokar och andra saker kan gå sönder i och med det" - därav min maniska koll av det lilla voltinstrumentet). Motorn avstängd men båten lät fortfarande som ett helt kärnkraftverk - och svängde dessutom konstant åt höger...styrbord if you will. Bogpropellern kämpade som en gris fast den var avstängd och ville inte sluta. Nähädå. Inget kelande i världen med off-knappen kunde få den att sluta svänga höger. Den ville hem. Eller bara åka runt runt runt.

Huvudströmmen till bogpropellern fixade det för stunden, så vi kunde stampa vidare mot Skagen.

Väl inne i Skagens hamn var det alldeles underbart tomt med båt eftersom vi var så tidiga, men eftersom vår kära vän bogpropellern inte var med oss gjorde vi en ganska ofantastisk tilläggning vilket alltid slutar med gap och skrik. Jo jag vet - det är inte sjömannamässigt. Men två kaptener på samma skuta med ett hetsigt humör så glömmer man lätt att tala lågt så ingen annan hör. Man talar så att hela jävla hamnen vet vad man pysslar med, och lite till.

Det betyder kanske även att man blir ovän med hamnvärden efter ungefär fem minuter också, och mannen som inte förstår danska och redan är på dåligt humör skriker "speak fucking English din danskjävel". Kanske inte det mest kloka i det läget eftersom hamnvärden faktiskt får lov att skicka iväg oss ifrån Skagen och be oss att aldrig mer komma dit, men lite humor är det att åka till Danmark och skälla ut en dansk - i sitt eget land.

Efter lite hjälp från grannbåten så fick vi en hyfsat plats, och dom var lyckliga över sällskapet och allt var frid och fröjd. Det firades på kajen med lite sprit och lite öl och livet var precis som det skulle. Mannen somnade och jag och kamrat K hade party på grannbåten. Och Skagen visade sig återigen från sin Kristi Himmelfärdska sida. Jag blir fortfarande fascinerad av hur mycket luder i alla åldrar som faktiskt kan befinna sig på så få kvadratkilometrar samtidigt. Två damer i 60-års åldern var med på båten, den ena presenterade sig som "Luder-ika" och förklarade att hon var lyckligt gift hemma och bara var i Skagen för att kn***a.

Jag borde inte förvånas längre, men jag kan inte låta bli att vara fascinerad.

Men resten av helgen fortlöpte nästan precis som den skulle. Ömsom vin och ömsom vatten. Jag älskade nästan alla, förutom en liten dryg Stockholmare (och nej - det var inte på grund av härkomst - det var för att han var en liten dryg otrevlig skit) och en person med illande röda skor som låg ett par båtar utanför oss för att han använde vår båt som trampolin ungefär två gånger per timma när han skulle av och på land. Men sista kvällen var jag så trött på allt folk att jag faktiskt hatade helt urskiljningslöst, och var därmed på ett alldeles sjusärdeles uselt humör. Jag satt i båten och fantiserade ihop små sagor i klass med Bröderna Grimm, om alla människor som jag hatade. Det vill säga alla, utom de i vår båt.

Och sista dagen fyllde mannen ännu mer gubbe. Men han lyckades med konststycket att hitta sin present dagen före för att han städade (redan där första frågetecknet - vem fanken trodde att han skulle städa). Han fick en skylt att sätta på båten "I am the Captain of this ship. I even have my wife's permission to say so". Dubbeltydigt? Ja! ;) Och sen var det planerad champagneväckning på Stora Dagen, vilket var den enda dagen han lyckades vakna före tuppen och sabba vår planerade champagnefrukost med skönsång.

Skagen är Skagen, det är öl, rödspätta och pommes i hamnen, pizza utanför Buddy Holly, shopping och ett alldeles fantastiskt väder.

Men då kommer crescendot, straffet för mina illvilliga tankar, sista rundan till affären innan avgång igår. Strålande sol och en alldeles ljuvlig hemresa hägrade. Jag kom med min shoppingpåse, tog första steget mellan stenkajen och båten och halkade. Inuti min egen flip-flop. En fot kvar på kajen och en mellan båten och kajen. Fick tydligen tag i relingen på något sätt och hängde där i vad som känns som en halv evighet. Mannen höll i mina armar inifrån båten och kamrat K stod bakom mig på kajen och visste inte vad hon skulle göra för att inte göra det värre. Jag var inte talbar, mannen frågade gång på gång var det gjorde ont men jag visste inte, så jag svarade inte. Och till slut kom en okänd man, tog tag i mig och lyfte in hela mig i båten. Efter tio minuter av damage control var det bara att konstatera att jag hade trillade på mitt blygdben och skrapat upp hela hum-hum. En knoge åt helvete. Två brutna naglar, ett mosat bröst och foten som var kvar på kajen var skrapig.

Men som den proffsshoppare jag är; JAG SLÄPPTE ALDRIG PÅSEN!

Jag kan bara konstatera så här dagen efter att halva jag är blåslagen. Det tar ett tag innan det dyker upp. En schysst lårkaka kom igår kväll och inatt har jag vänt och vridit på min stela kropp och vaknat av mina egna ojanden.

Men jag släppte aldrig påsen!!!!

Sova kan man göra när man dör...eller?

Normal arbetsdag för en student i sina bästa år (läs medelåldern). Alarm ringer 07:45, student hasar ner för trapporna i morgonrock, student fixar en tallrik cornflakes (mer tankeverksamhet fungerar inte pre-snus) och sätter sig vid datorn.

Jobba. Jobba. Jobba....

15:30 får student dagens första paus, en dryg timma.

03:45 är arbetsdagen slut och larmet är ställt på 07:45 igen, och morgonen innefattar möte med "kund" inför projektinlämning, opponering, en individuell rapport och slutkläm på "quiz".

Kom aldrig och säg att studenter är lata?

(Fast mannen muttrar ngt om att somliga studenter är over achievers - studenten förstår inte vad han menar?)

Studenten ser nu gryningshimlen och lägger sig på soffan för att kolla lite hjärndöd TV innan hon rider in i dimman. Hon har ju inte uppdaterat sig på sina serier på flera veckor!
Men, student skickar en värmande tanke till tålmodig studiekamrat från liten japansk by i Halland. Shout out - hade inte klarat det utan dig <3>
Är det förresten lagligt med 20 timmars arbetsdag? Utan övertid och på lånade pengar....jisses vilken stekning ;o)

Nerd - Nerdified - Nerdification

Mannen sa förra veckan att han ville gå på nya Star Trek filmen när den hade premiär (ikväll). Intet ont ananade kvinna gav ett jakande svar. Trevligt att gå på bio, Star Trek är...Star Trek...men lite Sci-Fi, snygga skådisar och ett biobesök för att komma ur huset och bort från alla böcker kan ju inte vara fel.

....

Premiärkväll. Kvinna står i popcornkön och ser en främmande man iklädd Star Trek-kläder bakom sig och börjar fnissa. Tycker lite synd om mannen som ensam får skämma ut sig.

Inne i salongen kommer hon till insikt, 470 platser och 468 "trekkies". Det var hon som var i minoritet. Och inte nog med det, filmen inleddes med ett tal. Av tre tjej-trekkies, från "Nordens största Star Trek-klubb, West Coast Trekkers", med utlottningar och inbjudan till fler sammankomster och utdelning av flyers med "trek-information".

Applåderna rungade konstant, hela biosalongen verkade känna varandra. Under filmen applåderades det inte bara en, utan miljarder gånger. Första gången när namnet på filmen visades, andra gången när Starship Enterprise var i bild, tredje gången när Spock dök upp...you get the drift?

Det var fotografer från tidning där. Och jag spenderade den första halvtimman med att rodna oavbrutet vid varje applåd medan jag sjönk längre och längre ner i stolen.

Jag tittade frågande på mannen som sa "men - har du aldrig varit på en premiär förut?".

Jooo....men...eh...näää....inte när folk klär ut sig och uppför sig som sektmedlemmar?

Mannen säger, precis som om det vore den självklaraste saken i världen, att så är det ju aaaalltid på Sci-Fi.

The bottom is nådd. Jag är nu en fullfjädrad nörd som ser fram emot att knacka kod hela sommaren och numera går på Sci-Fi premiärer. Det går inte att komma längre ner.

Så, nu går jag omkring här hemma och hånar mannen genom att göra Star Trek hälsningen. Hans gener gör att han inte klarar att separera fingrarna på trekkie-sätt.

Nörd är numera fashion.

Men, filmen var riktigt bra. Underhållande, action och lättsmält.

Jag måste dock ägna resten av kvällen åt att försöka få upp hakan som damp ner på golvet när jag insåg hur Sci-Fi på bio funkar.

Edit: Nu sitter jag och skrattar så jag skakar. Och läser i flyern som vi fick på bion.
"Som medlem i West Coast Trekkers kan du gå på våra Star Treffar..."
"Då och då har vi Bok Treffar, pubkvällar och föredrag, vi har tex besökt Rymdobservatoriet i Onsala..."

Jag vet - jag är stygg och trångsynt - men detta är lyteskomik

*fortsätter skratta*

One down - four to go

Lingvistik avklarad. Tre kurser parallelt är inte att rekommendera!

Då var det bara ett stycke individuell rapport, två stycken gruppinlämningar och ett stycke tenta kvar - but who's counting?

Men NU mina vänner (fast det känns som att jag har inte har några kvar) så skall jag nöjessurfa för första gången på mycket länge. Gå bloggrunda, kolla nyheter - någon viktig som har dött på sista tiden eller någon naturkatastrof som jag har missat?

Och NU tänker jag fira helg, och bortsett från en tvåtimmarssession imorgon bitti, så Skall Jag Inte Varken Tänka På Eller Göra Något Som Har Med Utbildningar Att Göra....ALLS...förrän på måndag.

Och skulle någon motsätta sig så kan den personen vänligt men bestämt fara åt skogen.

Jag har gjort min 60-timmars vecka denna veckan....

Nu kommer jag och hälsar på er mina kära bloggvänner :o)

Tentaångest + feber = lethal

Jag har tenta idag mellan 17:00 och 20:00. Engelska lingvistik. Ganska intressant men vissa delar gör mig vansinnig (vad är anledningen till att bryta ner en mening i en trädstruktur - I just don't get it).

Sen har jag ju haft svininfluensa sen i måndags, vilket ger feber.

Jag har pluggat dygnet runt sen i måndags, från 08:00 till läggdags (vilket har blivit mellan 01:00 och 02:00). Igår gick jag och la mig 02:00 men vände och vred på mig till klockan halvfyra och efter det har jag sovit jävligt ytligt och drömt elaka feberdrömmar. Och feberdrömmar är intressant.

Inatt har jag drömt om grammatiska ändelser och att jag jobbade med att korrekturläsa tatueringar (???). Ett mycket givande och intressant arbete för övrigt. Men jag tvivlar på min mentala hälsa.

Imorse skulle mannen pussa på mig innan han gick till jobbet men det blev lite fel, eller ganska mycket fel. I drömmen skulle jag lyfta på handen för att göra något, vilket innebar att han fick en "smäll" när han pussade mig. Han blev arg och sa något frågande. Jag svarade "nej nej - jag slog dig inte - jag skulle bara göra något annat". Logiskt? I think not! Men det var sanningsenligt.

Jag befinner mig i åtta dagar av helvete.

Vem vill drömma om grammatiska ändelser? Jag orkar inte drömma om varje tenta eller inlämning de kommande åtta dagarna.

Jag vet att det kommer sluta med att små män bärandes på vit jacka kommer och hämtar mig.

Tvångströja är inte fashion!

Pro och Con

Jag har fortfarande inte tid! Och dessutom är jag helt övertygad om att min igenomtäppta hals (jo - man kan tydligen vara täppt i halsen) är första syndromet på svininfluensa. Fast jag varken varit i Mexico eller Hong Kong utan mest...hemma? Smittas soffor?

På plussidan: Jag KOM IN på den sommarkursen som jag så gärna ville komma in på men hade missat ansökningsdatum och därmed hamnade bland plebsen och fick inte söka på betyg längre utan bara på datumet jag sökte. Men jag koooooom in, på första urvalet också. Hur i hell det nu gick till? Överlycklig är jag i alla fall, vilket troligen låter mer än lovligt nördigt att man kan vara överlycklig över att få spendera sommaren med spelprogrammering ;o)

På minussidan: Det regnar ute, jag har engelskatenta på torsdag och lingvistik kan just nu gå och köra upp något i sitt eget lingvistiska arsle, vilket snille kom på att man skulle dela upp meningar i trädstrukturer. Och ord i "rot" och "stjälk". Blommor och träd? Vart fan är biet?

Och att jag sen har två gigantiska inlämningar till gör - inte - livet lättare.

Sa jag att jag var "svinsjuk" också?

*tycker synd om sig själv*