Up yours SMHI

...sitter nu på båten på väg till en holme (bredbart bredband är bra Cecilia) ;o)

Har avnjutit dagen i strålande sol i sommarstugan, i kort ärmlös klänning. Inte en regndroppe så långt ögat når.

SMHI hade fel åt rätt håll.

GLAD MIDSOMMAR :o)

Vafalls?

Nu är jag mer än lovligt less på svenskt väder.
Som traditionen bjuder är det HELA 11 grader på midsommarafton. Samma midsommar som jag har bett alla att dra åt helvete enbart för att slippa ha dom hängandes på båten.

Vi lämnar Götet idag och åker till Strömstad. Långhelg! Ute med båten och syrran och svågern följer med.

Vi har värme i båten. De jag har bett fara och flyga får gå och huttra på bryggan och titta på fjortisar som kräks.

Men man kan ju undra, hur kul är det att sitta på en holme med vantar på sig och äta sill och potatis?

Är det midsommar eller nyårsafton?

Glad Jävla Midsommar på er i alla fall.

Jag har åtminstone BUS-bruna ben ;o)

*nynnar maniskt på "sommaren är kort - den nästan regnar bort"*

BUS

Tack vare, eller på grund av, PGW's ihärdiga BUS-prat blev jag nyfiken. Har inte använt BUS på åratal. Och sist jag använde det var det Biotherms som gällde. Kostade lite mer, men jag konstaterade att det jag använde som tonåring och fick knalloranga ben som luktade garvsyra inte var aktuellt.

Dåtidens Biotherm rockade. Eftersom jag aldrig får färg på fötterna men blir knallbrun på resten av kroppen så var det givetvis det mest lockande. En brun BLUE med bårhusblå fötter är inte en fager syn.

Jag köpte den nya varianten av Biotherms BUS i förrgår, provade igår, och jag måste faktiskt säga:

EUREKA!

Gel, inte lotion. Kladdar inte. Stinker inte garvsyra. Och idag har jag inte en enda orange rand någonstans.

Skiten hette tom beautiful legs eller något i den stilen.

Och nej, jag hade NOLL grundfärg.

Prova!

Jag blev mycket glatt överraskad.

För övrigt...

...vill jag bara klargöra en sak.

Midsommar, nyårsafton och alla de där andra haussade aftnarna (förutom julafton) är bajs.

När folk börjar ringa och hysteriskt fråga vart vi skall med båten, hur mycket öl det skall köpas, hur roligt det skall bli.

Ja då vill jag bara be dom fara åt helvete.

De som verkligen verkligen känner mig vet att det ENDA jag känner för när det gäller dessa aftnar är att det är en LÅNGHELG.

I övrigt håller jag mig så långt ifrån fyllesvineriet och upptrissningen inför så gott det går.

Och, om någon rl vän läser (förutom syrran) så kan ni fara åt helvete. Jag är inte intresserad av att ha med er på båten. Jag är inte intresserad av att supa skallen i småbitar med er för att någon dum jävel har bestämt att man gör så på midsommar.

Jag vill äta midsommarlunch i sommarstugan. Ta med syrran och svågern ut i båten och lämna gudsonen till farföräldrarna och åka och lägga mig vid en holme och äta ännu mer midsommarmat.

Ni andra puckon kan gå på bryggan i Strömstad och kolla på spyende fjortisar.

I WON'T BE THERE!

Vad är det för fel på folk?

Woman on the verge of a breakdown...

Nej, Loppan blev inte helt bra. Gnyr lite när hon blir lyft (för att det gör ont) och gnyr lite när det blir fel med frambenen.

Den hunden har en enorm smärttröskel, på gott och ont, och det är därmed supersvårt att veta om det gör ont på RIKTIGT eller om det gör ont på fjanthundars vis.

Så, vad hon gör när hon har ont någonstans, vare sig det är i en tass eller tarm är att sova. Ligga i fosterställning och vila bort det onda. Det är en klok hund min snart 15-åriga racka.

Fast mammas hjärta blöder inombords.

Jag skulle dock vilja ha en förklaring till hur det kan göra ont att bli lyft. Men det gör inte ont att hoppa upp och ner i soffan eller springa som en galning upp och ner för trappor.
Den ekvationen går inte ihop i mitt huvud.

Hon är glad. Hon fyller 15 år nästa torsdag. Och den skall firas med godis, i små mängder, eftersom hennes lilla kolikmage inte klarar stora mängder.

Och under tiden får hon äta smärtstillande. För första gången i sitt liv.

Om man är 15 år och jätteglad (så glad att tom sköterskan nästan tuppade av i ren chock när veterinären upplyste henne om åldern igår när vi var där - hon trodde att hon var i femårsåldern ungefär), och fortfarande älskar sin mat, sitt vatten, sina promenader och sina lekar. Och att få ligga bredvid mamma när hon sover som hon har gjort sen hon var ett litet knytte, med ena tassen på axeln.

Då tycker jag att man skall få fortsätta vara glad om det nu så kräver lite smärtstillande om det nu var ett värre kolikanfall denna gången än de 242842 tidigare.

Är jag en egoistisk matte då?

Jag tycker inte det.

Så länge HON har livskvalitet. Och inte lever för att jag vill att hon skall leva.

Skulle hon däremot få ont, tappa sin personlighet, sluta äta.

Ja då är det inte på hennes villkor längre. Men då får jag vara så stor att jag gör henne tjänsten att gå med värdigheten intakt. Och det kommer jag att vara. Med en sorg och ytterligare en bit av mitt hjärta borta.

Men det, och ett bra liv, är det enda jag kan ge henne som tack.

Och med tanke på att hon har levt i 15 år hittills så verkar det nog som att jag har gett henne ett mycket bra liv.

Ledsamt att tänka på är det ändå.

Näe...

Stora Djursjukhuset blev det. För sedvanlig kontrastvätska (kramplösande) och en smärtstillande spruta.

En ny hund på tio minuter.

Men nu har hon ont igen och är hängig. Det hör inte till vanligheterna - och oroar mig.

Koliken är jag ju van vid, och en spruta med äckligt vitt i munnen och en spruta i benet så är hon som ny igen för en god tid framöver.

Inte bara en timma efteråt. Och nu lika hängig igen.

Fundersam...och lite rädd...

Gnäll, gnäll och så lite gnäll på det...

Idag var det bestämt att Lill-Loppan skulle få jobba med exet på ålderns höst, en enda dag på jobbet med honom där hon vanligtvis trivs, för att jag skulle få en heldag på stan med modern.

Det var så längesen jag var på stan att jag knappt hittar dit längre. Men jag var glad, såg fram emot det. Att bara få fönstershoppa, käka lunch och titta på folk.

Hämtade Loppan när han slutade jobba och vips så har hon fått kolik igen. Av att vara på jobbet med honom en dag. Troligen för att hennes mat- och sovklocka kommer ur balans. Det gör ont i hjärtat att hon har ont, och det gör ont i hjärtat för att jag känner mig som en elak matte som lämnade henne en dag enbart för att tänka på mig själv.

Nu har vi varit ute, hoppas på att koliken går över utan ett akutbesök till Stora Djursjukhuset för smärtstillande och kramplösande, men fan vet.

Och givetvis lyckas jag dra på mig alla skuldkänslor som finns, man skulle kunna tro att jag är katolik.

Men jag vill ju bara inte att hon skall ha ont. Alls. Och inte på min bekostnad.

Håll tummarna är ni söta.

Lilla hjärtat. Man skall inte behöva jobba när man är pensionär och lite till.

Eller som min älskade Eminem...

...ett litet quote som alla flickor kan använda vid tillfälle:

"so you tripped, fell and landed on his d*ck..."

Nej, ingen har varit otrogen.

Men lajnen "Jag minns inte"...AVSKYR jag och gör mig ledsen ända in i jävla benmärgen...

Det är så behändigt att inte komma ihåg.

// So frickin' sad

"Det man inte minns har inte hänt"

Sa Martin Timell på någon gala för typ 100 år sedan. Och jag minns att jag skrattade så jag grät. För han var allt annat än nykter när han sa det. Men roligt var det.

Roligt ända tills man upptäckte att det gång på gång kan användas som argument på riktigt.

Om steg ett är: Jag minns inte att jag sa det!

Vad är då steg två: Jag minns inte att jag knullade med *insert random ludervåp här*?

För det man inte minns har ju inte hänt - och således behöver man inte ta konsekvenserna av det.

Bra att veta dock.

Låste jag in någon i en källare i 19 år?

Sorry - jag minns inte - det kan omöjligt ha hänt?

Bomärke

Köpte ju ny dator för ett par veckor sen. Och något som måste göras efter att allt är installerat och klart är att sätta "bomärke" genom att klara Röj - eller MS Röj som det hette på den gamla goda tiden.

Nu är det gjort, och jag drömde om flaggor och siffror inatt. Men det är helt klart ett alldeles för bra spel för att inte få ett eget inlägg.

Det lustiga är, att nu kommer jag inte att spela Röj förrän nästa nya dator hamnar i hemmet. För när namnet sitter där det sitter så är datorn "klar".

Tvångsbeteende? Japp!

Men det är ett förbannat roligt spel.

Håller nån med?

Proudly presents...

Mitt sällskap på morgonkvisten.

Alla djuren och jag i soffan medan jag kollar på det ena skitprogrammet efter det andra.

Inte så ensamt längre.

Jag tror faktiskt att jag mår lite dåligt. Kan man vara stressad fast man är arbetslös?

För det är bara att konstatera - när jag inte äter och sover - vilket är mina favoritnöjen - då känns det som att något är seriöst jättefel i skallen.

Och kroppen är lugn men hjärnan på högvarv.

Ring klocka ring...

...i bistra morgontimma.

Klockan fem är det definitivt morgon.

Undrar om det hade varit lättare att somna om det hade varit mörkt ute?

I genomsnitt fyra timmars sömn de senaste nätterna, denna natten verkar det bli nada som det ser ut nu.

Dekodern lade av och jag gick på gammalt hemlagat på hårddisken. Knightrider var det längesen jag såg, lagom hjärndött så här på morgonkvisten. Men icke då. Inte ett endaste gruskorn i ögat.

Imorgon, eller rättare sagt, om ett par timmar - skall jag först till Arbetsförmedlingen och inställa mig. Och sen skall jag till veterinären med en "trebent" katt. Skadad bakfot och skuttar numara omkring på alla ben utom det onda.

Och jag fick en nedrans fräsning när jag kollade benet på honom. Visade sig vara sår mellan trampdynorna. Van vid hund som man är kände jag igenom kattstackaren precis som man hade gjort med en hund.

Jag lärde mig läxan. Man undersöker INTE en katt som man undersöker en hund.

Men jag undrar hur min älskade sambo mår. Har hört ett antal stön från sängen vilket brukar betyda svår kramp i benen.

Enda positiva med denna sömnlösa vecka är att jag är så där äckligt kär. Som man blir ibland. När det där lilla extra dyker upp och man blir knollrig i magen.

Just nu hoppas jag på en fortsatt vecka MED sömn, men med intakt extrakärlek.

Jag pallar inte fler vakennätter. Jag behöver min skönhetssömn.

För efter snart två veckor med usel sömn - hajja hur ful jag är just nu?

Om mindre än två timmar ringer älskades alarm. Jag hoppas att jag åtminstone har fått en timma innan alarmet drar igån.

Please oh please - with some sugar on top?

Någon som har några bra house remedies för sånt här?

Varm choklad, eller varm mjölk går bort - laktosintolerant.

Men jag behöver tips. NU!

Nästa steg känns som Looney Bin...

Dags att kika på nästa program...

När går natten över i morgon?

Ytterligare en natt utan sömn. Har tittat på alla TV-program i tablån.

Jag tror inte att det finns något tillfälle som man känner sig så ensam som när man inte kan sova. Och minuterna tickar fram medan det ljusnar på himlen. Det är fortfarande natt, men nästan morgon.

Var går egentligen gränsen mellan natt och morgon?

Och kan man bli knäpp på riktigt av att inte sova?

Jo'rå...

...vi hade ett brännmärke från en cigarettfimp i kapelltaket på morgonen när vi vaknade.

Och då är det bara att konstatera att man är en komplett idiot. Frågade ju sambon efter att ha slängt ut två fimpar om vi inte skulle byta brygga. Men ingen av oss orkade riktigt.

Efterkrankens tanka blekhet...eller hurdetnuvar?

Helvetet Tur och Retur?

Jag har hamnat i student-hell!

På riktigt.

Efter en kalasdag till sjöss, för att flytta båten från Göteborg till Strömstad bestämde vi oss för att göra dagens stopp i Smögen. Äta på Lagergrens, ha en riktigt bra kväll i ett inte turistinvaderat Smögen helt enkelt.

Ack vad man kan ta miste. Hela Uddevalla gymnasium är här och går fram och tillbaka på bryggan och skrålar VIDRIGA studentvisor. Jo - dom blir vidriga när man har hört dom 28252578435 gånger.

Det kryllar av poliser som häller ut öl. Vilket givetvis gjorde mig vansinnigt nyfiken och fick då reda på att man inte får dricka på Smögenbryggan och 30 meter upp. Eh?

Polisbåtar, Sjöräddningen och Kustbevakning åker fram och tillbaka utmed bryggan och jag har, innan jag stängde kapellet, plockat ut två inkastade fimpar som avslutades med en inkastad flaska innan jag fick nog.
Näe, det var inte meningen att dom skulle kasta in, men små vidriga äckliga studenter som springer omkring och dricker grogg i gräddfilskartonger kastar saker omkring sig.

Just nu hatar jag studenter. Så mycket att jag faktiskt skrattade elakt när en tjej sprang omkring på bryggan och sjöng "ingen är feeetare än samhällsveeeetare" till alla tjocka studenter.

Jo - jag är samhällsvetare. Och jag har tagit studenten.

Får man spränga bryggan när man har gått i spinn och fått en psykos efter att ha hört "föööör vi har tagit stuuuuudenten" en miljard gånger?

Mystik och Moln

1. Jag har inte beställt några moln alls - och de fanns inte där igår.
2. Kommer vädret att "räcka till"? Om det är så här fint väder nu, hur skall det räcka hela sommaren, och då framför allt till semester i juli?

Det oroar mig - för det känns som att vi har någon slags kvot av finväder i detta landet. Landet Lagom kan ju inte ha för fint väder för länge. Men om vi hade så uselt väder förra sommaren så kanske vi får en större fördelning av det fina vädret denna sommaren?

Jo jag vet att det är meningslöst att fundera.

Men det kan helt enkelt inte finnas tillräckligt med fint väder i detta landet så att det räcker en hel sommar.

Börjar med att fokusera på helgen. BÅT. Och vädret SKALL bli bra.

Enligt SMHI...

Är det en blåval?

Nej - det är jag som tar årets första bad.
Det var inte varmt, men otroligt skönt. Vilken kväll. Bad på insidan Vinga och sen vidare med båten och åt en miljon kräftor på Vinga.

En sådan kväll kan man leva med hur länge som helst.

Särskilt med tanke på att dagens huvudvärk inte låter mig glömma den just nu.

"Nothing is certain except death and taxes"

IDAG kunde man gå in på skattekontot och kolla hur det står till med deklarationen.
Och jag får tillbaka mina surt förvärvade pengar, vilket torde innebära att min deklaration gick igenom och att dom faktiskt höll med mig om att jag inte gjort en reavinst.

Det står i alla fall att dom har gjort en utbetalning.

Och igår blev eländet med båten och försäkringsbolaget äntligen klart.
Vi förlorar inte så mycket som vi misstänkte från början, även om ett inbrott definitivt inte är en vinstgivande sak.

Vissa dagar är bättre än andra.

Hittills är denna det.

Hur skall det sluta...

Tack syrran. För att mannen din återigen har förgyllt tillvaron, och för att du mailade historia och bild utan att hävda copyright på bilden :o)

Syrran och mannen hade sjösatt båten, och mannen skulle hämta dynorna som låg högst upp på hyllan. Syrran hör mannen hojta och sen börja fnissa för sig själv.

Denna synen mötte syrran när hon gick in genom dörren på lillstugan för att kolla vad som hänt.

Jag misstänker att det svågern ligger ihopvikt i är sonens resesäng.

Kära svåger.

Tack!

EDIT:

Jag känner mig inte helt tillfredsställd när jag tittar på bilden. Och jag kan inte låta bli att titta på bilden.
Jag behöver detaljer. Hur hamnar man ihopvikt i en resesäng när man från början skall hämta dynor uppe på höga hyllan?
Och, jag hoppas verkligen inte att min gudson ligger under honom ;o)

Kära SMHI

Nu är ni på rätt spår. Om ni kunde vara så otroligt vänliga att fortsätta på inslagen bana även efter torsdag vore jag otroligt tacksam.

För en trevlig uppkörning med båten till Strömstad.

Med vänliga hälsningar,

En liten blå en - som planerar att ha bruna ben efter nästa vecka.

OKAY?????