Skärpning för helvete

Hello Deli - Hello Rupert

Så, nu är det dags igen. Vad har hänt sedan sist månntro?

Jag trillade ner för en trappa på båtmässan, och i ett tappert försök att rädda älskade kameran så slängde jag mig, a´la Dirty Harry, på ena sidan...och fick spendera hela dagen efter på ortopedakuten. Gick gisten ut därifrån med diagnosen fraktur på bäckenbenet och en krycka.

Det börjar lukta vår ute, jycken växer så det knakar, och det togs en liten tripp över till andra sidan Atlanten i helgen. Sjätte gången var the charm, äntligen fick jag sitta publik på Letterman - hade hoppats på Brad Pitt eller kanske Robbie Williams som gäst, men fick istället årets rikspucko. En senator från Kentucky, republikan. Tror inte att jag behöver säga mer. Väninnan som var med var överlycklig över att vi hade balkonplatser eftersom jag var på väg att resa mig upp flera gånger för att upplysa rikspuckot om att ALLT inte går att privatisera (och då är jag ändå "blue"). Så där fick jag sitta och osa, om någon råkar se avsnittet så är det inte kolsyreis för effekterna, det är röken som pyr ur mina öron.

För första gången tog jag mig även upp i Empire State Building, och blev mycket besviken över att det inte såg ut som Sleepless in Seattle, när man gick in. Men annars kan resan sammanfattas med jävligt mycket sminkshopping (och då menar jag bärkasse), eftersom kusinens flickvän jobbar på Lóreal som äger typ allt och har en personalbutik. Dock ingen mer direkt shopping, en Rangers-tröja med Lundqvist på ryggen och en jeansskjorta. Maken hade beställt båtdelar som uppdraget var att hämta, låt oss säga att han inte riktigt hade koll på hur mycket exakt det var. Han trodde att en resväska skulle räcka. Det blev fyra, och då fick jag knöla in de sista skorna. Yay!

Upplevelser var det gott om, åt den allra ljuvligaste veganmaten (om ni tänker ta en tripp dit och är veganer - gå till Blossom), färja t o r Staten Island bara för skojs skull, Times Square (som jag egentligen avskyr för att det är för mycket människor där), Mamma Mia på Broadway (FANTASTISK - även om jag råkade ha lite jetlag och blundade här och där)...och den största bonusen var att the whole fam damily var där. Dock rockade det inte att ha ett brutet arsle. Jag försökte vara försiktig, hade med mig handikappkudde hela tiden, men det hjälpte inte.

Och nu sitter jag som en gammal kärring i fotöljen och funderar över när mina fötter och händer skall sluta vara svullna. Jodå, tant är duktig och flyger i stödstrumpor, men jag har noll blodcirkulation och både fötter och händer är en storlek större än de var i onsdags.

Känns som very big tant-alert!

En manual tack?

Hur gör man när man inte pratar samma språk, när man har glömt hur man kände när man var nykär och allt som kom med det, känslor, överenskommelser och att man faktiskt kände sig som soulmates. När man idag sitter och fortfarande någonstans vet att man är soulmates, men har tappat förmågan att kommunicera på ett vettigt sätt?

Man kompromissar. Tycker jag. Medan den andra parten inte vill kompromissa utan bara ser till sitt, sitt och sitt. Ända tills man sätter sig och pratar, men då måste sätta varje känsla i ett sammanhang som kan förstås, och därmed komma fram till den där kompromissen som kändes så självklar i början. Och efter många tårar, steg så nära på väg ut genom dörren, så hittar man kompromisserna. Men inte förrän det nästan känns för sent.

Jag var lycklig tills igår kväll, jag trodde att alla förstod att livet inte är självklart och att ibland är det uppförsbackar men oftast nerförsbackar. Jag pratar om allt och inget för att inget skall missas, men igår fick jag reda på saker som på ett karlaktigt vis har hållits inne, och ut kom det när "rätt knapp" trycktes på. Och det kom som en chock och ett vattenfall av information.

Är verkligen kvinnor från Mars och män från Venus? För där drog jag upp en skyddande fasad för att inte bli sårad, och kände att nu är det nära, nu går jag - istället för att sitta kvar och få ont i hjärtat. Idag är det löst, idag är vi överens - men vi hade inte varit det om inte alla hårda ord hade forsat ut igår. Idag har vi hittat den viktiga kompromissen. Men jag saknar det självklara, tryggheten och någon som förstår utan att man behöver säga det med ord. För jag hade ingen aning om att det fanns känslor i form av det som forsade ut igår. Och det är inte rättvist. Att inte veta och vara den som har privatlivet och tankarna på magen, och den man lever med inte "vågar" säga vissa saker.

Då är frågan, nu när det är löst. Vågar jag lita på kompromissen eller kommer även den att glömmas av?

Jag tror att jag behåller fasaden ett tag till - och önskar mig en manual. För det kan omöjligt vara så att allt ligger hos mig.

Jag är absolut inte perfekt, men levde i tron att jag hade hyfsad koll på mina dåliga sidor. Medan partnern överhuvudtaget inte har koll på sina sidor, utan bara ser mina - om man inte talar om det.

Går det överhuvudtaget att förstå sig på det motsatta könet?

Nu är det dags!

Lovade Li att börja blogga igen eftersom hon satte igång, och jag börjar med en lista som jag helt oförskämt snodde från Sockerbönan ;o)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Hm, den var tuff. ALDRIG gjort förut alltså? Jag är fan 40 (going on 41), vad har man inte gjort då?

Det enda jag till nöds kan komma på är att jag låg och sov på båten medan någon/några roade sig med att göra inbrott ett par meter ifrån sängen, det har jag aldrig gjort förut. Och vill helst inte alls göra om för det var himla ledsamt när det uppdagades.


Har du några nyårslöften?

Nej, nej och lite nej till. Nyårsafton är amatörernas afton och nyårslöften är skit. Jag föredrar att bestämma mig för något vilken vanlig torsdag som helst, eller helst inte alls ;o)

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

JA! Jag blev gudmor till lilla M som min syster petade ur sig i maj, i december fick mitt ex barn, samt min kusin. Dock tycker jag att min kusins flickvän kunde ha knipit lite till eftersom ungen föddes klockan 20:00 på nyårsafton. Snacka om tarvlig morsa som prompt skulle pressa ut lillen sådär sist på hela året. Var ett par timmar för mycket begärt? Va va VA?


Vilka länder besökte du?

Osedvanligt få. Thailand och Danmark, fast man kan ju alltid räkna mellanlandning, då var jag en repa i Finland också.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Eh? Det får väl vara datumet när vi hämtade vår nyaste lilla bäbis (läs hundvalp), fast jag kommer inte ihåg datumet, så paradoxalt nog är ett datum jag inte minns det jag alltid kommer komma ihåg. Oj så snurrigt det blev?

Vad var din största framgång 2010?

2010 var ett ytterst talanglöst år. Sista året i skolan, och jag sitter fortfarande med en backlogg som hade fått statsministern att svettas, och det blir inte bättre. Jag.Måste.Ta.Tag.I.Det. Så framgångar...*tänker

Okay, det skulle väl vara att det jag verkligen HAR gjort har gjorts med bravur och högsta betyg, gills det?

Största misstaget?

Oj jisses, så många misstag. Största alltså. Sweet Lord vad jag tänker så det knakar? Okay, det får bli ett misstag som är ett av de vanligare när det gäller mig. Att jag på fullt allvar trodde att jag kunde stå bakom maken på hans skidor när han störtloppade ner för skidbacken i Trysil. För att jag inte orkade gå ner till skiduthyrningen. Vilket resulterade i att jag drog i backen och nästan-knäckte nacken och hel-knäckte alla mina (riktiga) naglar långt ner i köttet när jag tog emot mig. Eller kanske när jag körde rätt in i en bom med den sprillans nya båten och drog upp en repa i den skinande lacken och aldrig mer ville köra båtfan efter det. Äsch jag vet inte, jag gör så jävla mycket dumt hela tiden så att jag känner mig som att jag borde få utmärkelsen "Miss Tag".

Bästa köpet?

*viskar*

Alla mina handväskor och skor?

Nä, den nya båten såklart, även om den visade sig vara ett måndagsexemplar. Men den bor numera på varvet över vintern och skall byggas om, vi fick en lång sommar med den och en bunt problem som gjorde att det var värry close to skilsmässa eftersom vi bråkade om båtfan hela tiden.

Vad spenderade du mest pengar på?

Båten. Solklart. Eftersom den kostade mer än vårt hus. Jiiiisus, har aldrig spenderat så mycket pengar.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att mina nära och kära fick vara friska i år, det är bara jag som fortsätter med mina skumma sjukdomar. Och att jag fick bli gudmor igen, tack syrran för att du tar hand om aveln :o)

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Lady Gagas "Alejandro" som maken började digga. Den mannen har en sjusärdeles knasig musiksmak som har förstört många år. En sommar var det "Ingen sommar utan reggae" - need I say more?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

2010 var bajs, och 2009 var bajs. 2010 var möjligen lite mindre bajs än 2009, så lite mindre ledsen då'rå?

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit lycklig och levt i nuet. Något jag kämpar med hela tiden. Men jag blir ta mig sjutton bara en ännu större bitterf**ta för varje år. Jag måste ta reda på vad det beror på?

Favoritprogram på TV?

Holy moly...listan är ändlös. Gossip Girl, Glee, Desperate Housewives, Vampire Diaries, Deadliest Catch, NCIS, Fringe, Warehouse 13, True Blood (och det var bara de jag kom på för stunden). Men om jag måste välja ett enda? Nä det skiter jag i, det är min blogg, jag vill ha med allihop som jag kom på :-p

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag vaknade på hotellet i Aonang (23 januari), käkade frulle, tog ett dopp i poolen. Har för mig att vi tog en longtailbåt till en strand, var på restaurang på kvällen och åt en ljuvligt god fisk med huvudet kvar på TROTS att jag hade bett 349284382 ggr om de skulle ta bort huvudet. Men det gick bra när jag blundade med det ögat som var närmst fiskhuvudet. Sedan gick vi ner på stranden och skickade iväg en "lucky balloon" med våra namn på, en sväng på shoppinggatan och sedan tillbaka till hotellet. Väl på hotellet släckte personalen ner när vi kom in och kom till receptionen med en tårta och gjorde tappra försök att sjunga "happy birthday". Jädrar sicken järnkoll de hade på passet, för jo - det var från personalen. Och ja, jag råkade fylla 40, typ en stor födelsedag, eller gammal sådan i alla fall. Hmf. Sedan surade jag på maken för att jag inte ens fick en blomjävel eller frulle på sängen (presenten hade jag fått tidigare) - och han sa "jag kan aldrig göra rätt". Vilket ungefär sammanfattar vår relation? För han har inte rätt i så mycket - mer är att han har helt rätt när han säger att han inte kan göra rätt.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Hm. Min stil är hiphop baggy byxor och sneakers vissa dagar, andra dagar skyhöga klackar och tajt, tajt, tajt...men vintern 2010 har det mest använda plagget varit en kosedress i fleece från onepiece.no. Det var det vintern 2009 också för den delen. Snyggt som fanken. Min stil är alltså the Björne-look.

Den bästa nya personen du träffade?

Min fina Johanna. Som är nygammal, eftersom vi träffades 2008 vid inskrivningen till universitetet men sedan tappade bort varandra. Och så kom hon och hälsade på ett par dagar när vi bodde på båten i början av sommaren och vi gjorde sammanfattningsvis inget alls, mer än att prata skit. Och det var alldeles ljuvligt. Och idag lever vi lyckliga i resten av våra liv...

Fisig tandvärk?

(Yadda yadda jag är dålig på att blogga och förlåt och allt det där - mest förlåt till mig själv som är kass på att hålla reda på vad jag själv gör när jag inte bloggar - men nu är det dags igen)

Jag har dragit ut en tand. En stor en. Som var infekterad och har varit det...tja...i princip hela sommaren. Tre akutbesök och två penicillinkurer och tanden rök i förrgår. Sist jag drog en tand var det en visdomstand (så jag är om möjligt lite mer korkad efter det), men det gjorde inte speciellt ont varken i käften eller i plånboken.

Denna gången, tårar som sprutade under tiden, och framför allt efteråt. Jag har inte haft så här ont på länge. Inte ens näsoperationen var så HÄR jävlig. Jag sover inte, dricker inte och äter inte. Eller jo, det gör jag, men helst inte. Pratar helst inte heller eftersom munnen är svullen och även det gör ont. Och så lite feber och annat mysigt på det.

Jag har en make som fiser. Ganska mycket och jävligt ofta - och oftast luktar det rena rama huggorm - men jag har vant mig. Jag säger meningar som "kan du åtminstone ge fan i att fisa när jag fortfarande äter" eller "du BEHÖVER ju inte lyfta på täcket när du skall fisa, det är inte nödvändigt att lukten sprider sig" (vi har varsitt täcke). Meningar jag aldrig trott att jag någonsin skulle yppa.

Eftersom jag har ont, och inte äter så mår jag ju lite halvilla hela tiden också, lite på grund av det och lite på grund av penicillinet antar jag.

Maken kom hem från jobbet, parkerade arslet i fotöljen och efter fem minuter la han en brakare efterföljt av ett njutningsfyllt "ååaahhh". Jag vet inte ens varför jag reagerar längre, men jag gjorde det och frågade vad exakt som var fel i hans hjärna när han fiser och efteråt låter som att han har fått årets porrfilmsorgasm.

Svaret kom: "Jomen det är skööönt när det onda försvinner ut - jag njuter när jag fiser och du hade tyckt att det hade varit lika skönt och sagt samma sak om din värk i käften hade försvunnit"

Han jämför sina fisar med käftvärk efter att ha opererat bort en tand och infektion i hela truten?

Ibland undrar jag...näe...jag undrar ganska ofta. Men ibland mer än andra gånger.

Jag är ju ändå bara hemma?

Murphy sitter stadigt, och jag trodde att sommaren skulle komma med njutbar ledighet istället för extra mycket stress.

Jag mår faktiskt riktigt kass - men det tar tid att inse - och om det är svårt för mig att hitta in bakom den välbyggda fasaden - så betyder ju det att det är ännu svårare för utomstående.

Men att be om hjälp är poänglöst. Mitt liv är ju ett drömliv. Det måste det ju vara för "jag är ju ändå bara hemma".

Prata med mig. Så enkelt är det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mmmm

Tummen upp för iPhone 4. Och två kameror varav en med blixt.

Gillar't!!!

Nu ska bokhyllan testas...



- Posted using BlogPress from my iPhone

HEJ!

Nu vågar jag ropa "hej", nu är jag över bäcken och eventuellt väldigt kär i min nya telefon minsann.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mini-Orgasm

Imorgon skall jag åka till Skåneland och köpa två styckna iPhone 4 (peppar peppar knock on wood *kastar salt över axeln)

Snacka om orgasm...jag sov inte ett skit inatt pga - tja - det gamla vanliga...Murphy på ena axeln och resten av världens bekymmer på den andra, men fan vet om jag kommer sova inatt heller. Men mer av typen "jag är sex år och imorgon är det julafton".

iPhone 4 ftw!

Allså är man inte teknikintresserad s bryr man sig inte, men att efter inbrottet och förlusten återgå till en sketen Sony Ericsson, och att det nu hägrar en iPhone 4 gör att de spritter lite här och var. Jag har dock inte vågat klippa i nya SIM-kortet ännu, måste övningsklippa först...massor, trots att jag har läst en triljon manualer på nätet om hur man gör.

Trial and horror - men först skall vi se om jultomten verkligen kommer!

*försöker tvångssomna

Synnerheten och Allmänheten

Synnerheten är tillbaka i soffan med sin nya dator i knät och läser allmänhetens bloggar lite slött. Sedan läser hon även sina egna senaste inlägg för att komma på vad det var hon skulle göra imorgon - då hon inte längre har någon gammal dator längre med sin todo-lista - ej heller någon iFån att kolla i.

Då konstaterar synnerheten att det var mindre än två veckor sedan hon satt med sin gamla dator i knät och avslutade ett inlägg med "En lycklig jävel". Synnerheten skrattar lite tantbittert åt sig själv när hon tänker på att hon vågade sig på något så makalöst bisarrt som att ropa tjenare innan hon ens kommit i närheten av ån.

Synnerheten blev även synnerligt glad när hon hittade ett gäng iPhone 4 på Blocket, som hon mailade om och ville köpa. Låt oss bara säga att det var fast pris på allihop, men det slutade med budgivning och voila, et telefón var uppe i 20 papp (där slutade synnerheten att ens ta reda på buden).

Kanske inte sååå kåt på en ny så att jag inte kan vänta ett par veckor till, för 20 papp läggs icke på en jävla telefon. Men jag trodde ett tag där att jag skulle få en sprallans ny iFån denna veckan och bli lite gladare. Jag måste vara dum i huvudet på riktigt som verkligen trodde att jag skulle ha tur och få en ny telefon - när varenda kotlettfrilla i hela Stockholm fullkomligt bajsade ur sig tusenlappar för att få telefonjäveln FÖRST.

Jag och Murphy är verkligen på kant med varandra numera. Någon som vet om det funkar med försoningssex eller går Murphy igång på andra grejor?

Det måste vara riktigt jävla kinky stuff i så fall - för jag har försökt med allt - men sitter fortfarande med Murphy fastlimmad på axeln.

Alltmedan jag gör en ny todo-lista, med det jag kommer ihåg. Håhåjaja! Men jag hade i alla fall tur med vädret, under midsommarhelgen alltså, och det ryktas att allmänheten badade. Synnerheten satt mest och virkade och kollade på badtemperaturen och konstaterade att den var så låg att den måste ha genererat inverterad penis.

16,8°!

Då föredrar jag ett bad i en nerpissad barnpool på en sunkig semesteranläggning med salmonellakäk. På riktigt!

(Sa jag att jag fick nackspärr inatt också eller? Jag är svinbra på att kolla åt höger - jag får vänta ett par dagar med att kolla åt vänster. Och inbrottet är efter mindre än en vecka redan avskrivet hos polisen med anledningen att "förövarna inte kommer hittas". Och sedan är det även avslutat hos försäkringsbolaget där jag hamnade hos en sommarjobbare som ringde varje dag och skulle ha papper hit och papper dit men ändå var tvungen att fråga chefen om allt. De knyckte pryttlar för 30 papp och jag fick sex papp - "för att de ville vara snälla när det var så tragiskt och ge mig någon slags plåster på såren. Bitter? Jag? Jag skrattar bitterheten i ansiktet HAH!)

Midsommarhelg och struligt internet

Somliga firar midsommar och vaknar med väldans tungt huvud på midsommardagen, andra firar midsommar med att ligga i soffan med en treveckors bäbis på bröstet medan de samtidigt spontanvirkar en mössa till bäbisen som inte hade någon fin mössa.

Somliga kan då låta som 80 år eftersom de gör just det, och dessutom färdas med garn och virknål. Men att snusa "nybäbis-doft" slår att supa skallen i bitar med hästlängder.

Jag behövde lugn och ro - och jag fick det med råge. 12 timmars sömn per natt, sätta sig vid dukat bord hela helgen, och sedan vila lite på maten.

Sedan är jag himlans glad över att min syster reproducerar så jag kan få gottebitarna. Fast den lilla myran har varit så snäll så snäll.

Det blev inte riktigt den planerade midsommaren. Men detta slog det med hästlängder. Och jag vill inte ha "vardag" igen.

Jag sa att jag var 80 år eller?

Alltså jag bara undrar?

(Kändis är man minsann - typ lite?)

Liten båt trasig, lagades för tio papp förra sommaren - startar inte nu.

Gammelbåten precis fixad. Dock av sketasnygg mekaniker som pratade precis lika mycket som jag, och ville ha kvar mig på båten som hjälpreda och sällskap. Lagningen slutade med en fungerande båt och en stor fet jävla björnkram från mekanikern. Och det kan möjligen hända att jag ville gifta mig lite med honom.

Snygg, handy och båtintresserad? Hmmm...

Storbåten inte färdigfixad, men hey presto - man får vara glad över att det bara är 22 punkter kvar på listan som innehöll 40 från början?

Och som lök på laxjäveln körde vi upp storbåten till hemmahamn i lördags, och hade inbrott under natten när vi sov. All lös elektronik borta. Inklusive min älskade dator (men framför allt det älskade innehållet - backa upp för satan) och båda våra ajfåns. Jag är mäkta förvånad över att jag inte vaknade - men polisen som var där och tog fingeravtryck i värsta "spanarna på hill street-anda" (jo jag valde ett gammalt program, för i CSI använder de lampor och sådant - inte kolpulver och borste?) - de tyckte att det var mycket bra att jag inte vaknade för om jag hade gjort det så hade troligen inte detta inlägget tillverkats eftersom jag antingen hade legat på intensiven eller varit lite död.

Jag tycker att jag är en rätt hyvens människa. Ställer upp på alla när det behövs oavsett om det handlar om pengar eller en axel att luta sig mot. Jag tycker lite grand att det kanske räcker med jobbigheter och jobb nu? Jag hade förtjänat lite ledighet, men varför vara ledig när man istället kan pyssla med spännande saker som att åka bärgningsbil, hjälpa snygga båtmekare och allt givetvis med resultatet att man lika gärna kan sätta sig på farstun och bränna tusenlappar på gasolgrillen.

EN sak har jag dock konstaterat. Att nu vet jag verkligen vilka mina vänner är - för det har varit ett tufft år. Och jag vet att minst en "vän" läser denna bloggen utan att lämna ett endaste tassavtryck. Ni vet vilka ni är - och nu är jag stenhård - men vad mig anbelangar så kan ni fara åt helvete. Och ni som inte blir varse genom detta kommer att bli det - mark my words.

Antingen bryr man sig eller inte, och jag har tamefan brytt mig och fått noll och skit tillbaka.

Och nu är jag tokless på folk som tar och tar utan att ge ett skit. Jag är för gammal. Jag har inte tid med folk som ger negativ energi - och jag är faktiskt jävligt glad över att ha konstaterat det.

Murphy kan börja med att fara åt helvete.

Efter det kan ni andra välja vad ni vill göra. Men valet är ert, förlusten likaså!

Pest eller kolera?

Jag tänker bara upplysa om att det är fredag, fint väder - och location Marstrand.

Och livet är PEST. Alternativt kolera. Och jag försöker komma på exakt hur jävla dum i huvudet jag faktiskt är, och sedan möjligen när jag har plussat fel med fel (och jag är ju verkligen kass på matematik - så lätt e're inte) så skall ett beslut fattas. Mina fel alltså. Och jag funderar men har klurat ut att det inte alltid är så att typ två minus blir plus (jamen jag sa ju att jag inte var bra på matte).

Möjligen ett stort beslut- kanske ett mindre. Men jag tror inte att jag har alla variabler ännu.

Det kommer månne?

Jag har i alla fall kommit fram till att JAG är fel - jag vet bara inte exakt hur fel jag är ännu.

*räknar och räknar (det är allra minst andragradsekvationer nu - kanske även pi?)

Dagen som inte skulle finnas

Aka "Var det fredagen den 13:e igår?"...

Dagen började med ett enkelt mission, jag skulle bara ta sovdynan i båten, åka till madrassfabriken med den för att de skulle kunna rita av den, och så skulle jag åka förbi Media Markt och köpa överraskning till mig och maken. Två timmar, max.

Efter två timmar hade jag precis fått ut dynjäveln ur båten och in i bilen och hade allvarliga funderingar på hur båtbygge går till. Gör man dynan först och sedan bygger resten av båten runt dynan liksom? Att få ut en udda formad 1.20 dyna inkluderade att först slita ut den ur kabinen fram, dra den genom ytterst trångt utrymme medan svettpärlorna hopade sig och svordomarna kom som pärlor på ett radband. Sedan skulle den UT ur båten, genom kapellöppningen och dras längs skarndäck som är smalare än madrassen. Man kan ha många hästar parkerade i någon annans stall för att räkna ut att "the skarndäck wasn't big enough for the both of us".

Men det låg en båt bredvid, så en fot på hans däck - en fot på mitt och så drog jag i dynan för allt vad tygen höll (pun intended). Att det sedan råkade falla sig så att båtarna började glida isär var inget jag reflekterade över förrän min kylskåpsviga kropp nästan låg i spagat, och min enda tanke var "nu åker jag i sjön - med dynjäveln över mig" och då var det inte bara svettpärlor, då var det en och annan tårpärla i ögonfransarna också - jag gillar inte att trilla i smutsigt och kallt vatten.

Efter två timmar var dynan i bilen och jag utmattad. Men iväg till Madrassfabriken i en rasande fart. In med dynan, och sedan fick jag order om att komma tillbaka efter en timma då det var färdigritat. Ut i bilen, och se på fan, biljäveln startade inte och mystisk lampa lyste i panelen.

Jag är inte den som är den, så fram med instruktionsboken, lampan betydde att det var vatten i bränslefiltret - men det var en väldigt vacker ritning om hur man skruvade loss bränslefiltret och tömde det på vatten - jag hade ju ändå en timma att slå ihjäl. Och jag lyckades, så oljig och jävlig stod jag där med uträttat stordåd när grabbarna kom ut med madrassen, och bilen startade! Men jag kom inte längre än till Media Markt, för där lade den av igen. Snacka om att skita ner sig i onödan! Maken skulle då komma till min räddning, men då fick jag ytterligare en brilliant idé, jag är ju medlem i Motormännen och har vägassistans, dock hejdlöst dåligt med batteri i mobilen, så jag fick gråta mig till ett telefonlån. Och visst, inom en timma skulle de minsann komma, men ringa fem minuter före ankomst. Efter en och en halvtimma blev jag lite grinig, och fick låna telefon igen. Det fanns visst bara två bilar i hela Göteborg som kunde ta den sura bilen och det hade hänt en trafikolycka så det hade blivit försenat.

Ja, jag köper det. Det är viktigare att få väck krockade bilar på motorvägen än oturshönan som stod fint på en parkering, dock var jag väldigt övertydlig med att tala om för dem att jag hade uselt med batteri i mobilen, och kan man då inte vara bara liiiite serviceinriktad och ringa för att tala om att de blev försenade. Men nu blev jag lovad "inom en halvtimma - OM inga andra trafikolyckor inträffar" jo tjena!

Bärgaren kom efter en halvtimma, bilen startade. Men generatorfel så jag fick snällt köra upp på flaket och åka till verkstaden och där bli upphämtad av maken. Tillbaka hemma på båten igen 21:30. Ärendet som skulle ta totalt två timmar, tog totalt nio timmar - och jag var hungrig och grinig.

Gimme a break for fucks sake?

Först är nybåten "trasig" när den kommer, när vi äntligen får spekulanter på gammelbåten och får den i sjön så brakar något i motorn som kan kosta allt från 5000 kr till 150.000 kr - precis vad vi behöver. Och sedan behövde vi verkligen en bärgad bil på verkstad som vi inte heller vet priset på. Jomantackarja, ibland vet livet verkligen vad man behöver - och man får det.

Sa jag att även gårdagen var min första officiella dag på sommarlovet (om man bortser från de roliga kurserna jag kom in på) - men att sista inlämningen kom tillbaka med en "kan vi få en komplettering här tack - annars får'u inge betyg".

Jag är inte helt säker på att det inte var fredagen den 13:e igår, men om det inte var det - så är härmed måndagen den 14:e numera min alldeles egna skitdag.

Men katterna har det bra, och vad vår numera regisserande regissörskatt i regissörsstol planerar för storfilm det vet jag inte, men jag hoppas att den genererar jävligt mycket cash!

Ohemula mängder tack?

Kissande Kisse

Att en så här oskyldig liten skepparkatt kan tappa glorian så snabbt. Fast lite roligt var det, för mig - not so much för maken.

I morse när maken skulle till jobbet skulle han ta en ren tröja ur sin väska, och visst var tröjorna rena (läs nytvättade före packning) - låt oss dock bara säga att glorian har halkat väldans snett på ovanstående kisse - han hade pinkat rätt ner i väskan. På ALLA makens tröjor.

Jag misstänker att glorian hänger halvsnett på de båda - och att maken med all säkerhet hade gjort något för att förtjäna nedpissad båtgarderob - men jag håller mig till att fnissa lite i smyg här på bloggen.

För hade jag fnissat i morse så hade jag garanterat blivit kölhalad - långskepps...

Love is a battlefield...

Denna sången är för mig 80-tal, mentholcigg och rosa dunjacka - men den är tamefan tidlös också.

Love is a battlefield - vartenda litet ord stämmer...tja - förutom den lilla detaljen i texten om att "we are young"...men annars då'rå...

Efter så många "vuxen-år", borde det inte bli enklare istället för svårare? Och varför lär man sig inte ett skit av sina misstag utan kliver i samma fälla som en korkad jävla mus som är ostsugen gång på gång.

Det är tamigfan en bergodalbana att leva med någon som har samma humör - men en annan taktik.

Förslag på ny taktik anyone?

Fyrvaktaren

Fyrvaktare i fören blev en bra plats (och morsan förbannar sin dumhet att hon glömde kameran och bara kan ta bilder med telefonen)...

...medan antagonisten ger uttrycket "att grotta ner sig" en helt ny innebörd - givetvis under morsans täcke.

Nu är nyfikenheten stillad och lugnet har infunnit sig.

Red skies och två skepparkatter (utan sex tår)

Goddag, det är jag som är hankatten med det politiskt korrekta namnet, Snippan. Det var väldigt längesedan min mamma lade ut en bild på mig på bloggen eftersom hon sedan ett par år tillbaka mest tar bilder på min antagonist Mini - hon är sötare sägs det - jag håller inte med, och därmed förtjänar Mini en och annan käftsmäll. Idag är det första gången jag är skepparkatt på två år, och jag tror inte jag gillar det.

Visserligen är det lite intressant att ligga och titta på fiskmåsarna, och sen är det ju fönster och grejor överallt, men jag gillar inte alls det däringa vattnet som omger båten.

Fast jag funderar på att lära mig, och vill jag inte så klöser jag helt enkelt väldigt mycket i de nya sofforna. Då blir mamma skitförbannad, eftersom jag är väldigt väluppfostrad och aldrig klöser någon annanstans än på klösbrädan hemma, men jag har testat lite här och fått massor med banna. Så det lär ju vara ett säkert kort ifall jag bestämmer mig för att aldrig mer följa med på en helgtur.

Antagonisten har inte fastnat på fotorullen ännu eftersom hon är alldeles för nyfiken, men det kommer väl. Och bra är det. Att jag får vara fin på ett foto menar jag, eftersom sist min mamma lade ut ett kort på mig så såg jag ut så här...och blev kallad för arslet:









Sedan funderar jag på vad mamma muttrar om när det gäller väder och opålitliga prognoser, red skies skall tydligen betyda taskigt väder - men jag och farsan tror på fin solnedgång. Och sedan är jag ju lite rädd också, för jag gillar inte när de startar den däringa motorn och det skakar. Men vad fanken, ge mig en chans - jag har ju bara fått prova en enda gång förut - och det var ju faktiskt två år sedan. Jag är ju vuxen nu!

Och sen ville morsan hemskt gärna visa "baklyktorna" på båten igen tydligen, så jag får väl påa dem. Jag får inte ens gå på badbryggan, men just idag kan jag väl göra kärringen till viljes - en stund till i alla fall. Hon gillar ju blått så himla mycket, så till den milda grad att jag måste gå med ett fjolligt pastellblått halsband. Suck!




Jag går nog och trynar snart, en kattherre som jag behöver faktiskt mycket sömn, och framför allt efter en sådan här traumatisk resa. Fan vet vart jag skall sova dock, men transportburen verkar rätt safe...på återhörande och trevligt att råkas...

(Och jag hann inte mer än att gotta till mig i soffan innan mamma fick en bild på den lilla - i soffan hon med...amen sååå typiskt - doh!)

Over and out - skepparkatt numero uno

Tamefan sommar!

När man pluggar mitt i natten så får man skylla sig själv - men man upptäcker även återigen att det verkligen är sommar. För att plugga till den här utsikten är inte heller så jävla dum. 03:00 och solen är uppe och måsarna skrattar. Troligen kommer jag inte skratta lika mycket när klockan ringer imorgon bittida. Men det var det tamefan värt. Herregud - jag hade glömt av hur det kändes att vara på gott humör - men det är jävligt härligt!

Sen var jag ju bara tvungen att ta kort på nattljuset från badbryggan...surprise - det är BLÅTT!

// En lycklig jävel

När kom sommaren och vart var jag när den kom?

Bild tagen med iFånen för en minut sedan. Man (jag) blir religiös av sådana här dagar och att få vakna med den här utsikten istället för att stirra upp i ett jävla takfönster. Nej - jag vaknade inte nu, det här är dagens arbetsplats och helt plötsligt insåg jag hur jävla bra jag har det...idag.

Ryggskottet som i en veckas tid har fått mig att se ut som Ringaren i Notre Dame börjar ge med sig - äckelmagade bör sluta läsa nu - men en sak har jag konstaterat. Ryggskott i kombination med förstoppning suger, på riktigt. Ryggen går faktiskt av på riktigt - joho det gör den - om man försöker göra nummer två, och man får linka ut ur badrummet utan ogjort ärende. Sen måste man linka tillbaka fem minuter senare för att man tror att man skall skita på sig, efter det går ryggen av igen och sedan kör man det på repeat i en timma tills man är beredd att ringa en ambulans för att be dem laga ryggen och eventuellt ge ett ordentligt lavemang. Typ ett sådant de ger till hästar och kor, men helst under narkos.

Så har min vecka sett ut. Nu...jobb igen...

En dansk skalle...

...skulle jag vilja ge alla meteorologer.

Det finns ett antal bra saker med Danmark såsom billig öl och smörrebröd, men det bästa av allt torde vara Läsö. Den lilla sandön som är så vacker att man nästan tuppar av. Vi fick för oss att åka dit förra helgen, från lördag till söndag - det skulle vara fint väder hade det sagts från alla vädermuppar - och fint väder är bra när man har en båt som kan gå snabbt OM det inte går skyhöga vågor. För om det går skyhöga vågor så slår båten så att det låter som att den skall gå av på mitten...ungefär.

Eftersom mitt begynnande ryggskott gjorde ont kollade vi sjöväder och våghöjd mer noggrant än någonsin, SMHI, DMI, YR och ett par till. Alla jävla väderstationer sa lördag våghöjd 0.5-1 meter...vilket är okay även om det inte betyder "plattan i botten". Vi fick med oss en extraman på båten (kamrats pappa som har hus på Läsö med den vackraste utsikten av dem alla över strand och solnedgång från sin veranda) eftersom jag och ryggen var totalt oduglig. Jag kunde varken köra eller plocka in fendrar och skit. Men jag kunde halvligga. Så, det bäddades ner i sittbrunnen, madrasserades med all upptänklig Tempur för att göra min resa okay - så jag kunde ligga medan de rediga karlarna styrde upp allt annat.

Vi hade räknat med en dryg timma till Läsö. Om det inte hade varit för att de förbannade meteorologerna hade JÄVLIGT fel. Vi snackar våghöjd på 2-3 meter, och inte kom de från ett håll heller. Maken till krabb sjö har jag sällan skådat (och med tanke på att jag låg ner var det inte mycket jag såg).

Karlarna satt nöjt på flybridge i solen och drack öl medan jag skrek "aj" varje gång båten landade fel i en våg. Och resan som skulle tagit en timma tog nästan fyra timmar. Fyra timmar av rent helvete. Trots både madrassering och medicinering.

Meteorolog måste vara världens bästa yrke. Det måste vara det ENDA yrket där man kan gå till jobbet, vifta lite med näshåren och konstatera "tja - det blåser hitoditifrån och då gissar vi på lite spridda skurar och våghöjden torde vara bla bla bla" och sedan dricker de kaffe och gissar lite till, och alltid fel. Hur många hade kunnat gå till jobbet och lämna in en rapport var fjärde timma som ALLTID var fel? Att vara meteorolog måste vara da shit. Mina näshår skulle också kunna gå till jobbet varje dag och gissa - och sedan håva in en massa stålar.

Men jotack, det var lika vackert på Läsö som vanligt. Även om jag inte såg så mycket av det.