Ojojoj

Klockan är 04:12. Min syster har gift sig och jag har gråtit och skrattat om vartannat hela dagen/kvällen/natten.

Mest gråtit på dagen och skrattat på natten, och jag är lååååångt ifrån salongsberusad just nu. Och jag gick apselut sist från festen. Maken sover sedan länge.

Men sautan vad jag är glad för min systers skull, och för min kära svåger. Det var så fint, det var så roligt - det var så fantastiskt att det inte ens finns ord!

Orden kommer kanske imorgon?

Weddingplanner

Jag blir så lycklig och rörd av alla förberedelser för min systers bröllop på lördag att jag blir olycklig. Making sense? I think not...

Men likaväl kommer en tår här och där när jag hör vad brudgummen skall hålla tal om, vad pappa skall göra och hur vacker ceremonin kommer att bli (om ingen snubblar, svimmar eller kräks).

All kärlek i familjen, all tid med mina älskade släktingar från USA men ibland måste jag lämna huset för lite alone time för att inte bryta ihop.

Lycklig och olycklig på samma gång - didn't even know that was possible?

Jag behöver det där "något" att hålla i.

Borat?

Snygg

Är det ett bra tecken om man tycker att Borat är snygg OCH att han faktiskt har ganska fina kläder?

Borat alltså - inte Brüno

Vem ska trösta Knyttet?

Det är en bra sak att bry sig om andra. Det är en god egenskap att vara lyhörd och ha empati. Jag har många och mycket runt mig som jag försöker laga och lappa ihop - så jag har glömt hur jag lappar ihop mig själv. Och kanske är jag en tuff brud i olyxig förpackning. Men även sådana behöver något att hålla i när åskan går.

Min hjärna vet att jag är smart, driven, duktig, engagerad - men hjärnan har ytterst lite att säga till om när väggen är nära och kursen är rak.

Min stress. Min otillräcklighet. Mina rädslor. Min tid.

En klapp på axeln. Ett par vänliga ord. En strykning över kinden?

Varför är det så svårt att visa sig naken och sårbar?

Update: Det regnar - klockan är 02:35 och jag kan inte sova.
Borat eller amfetamin? (jag röstar för Borat av två anledningar 1) det regnar - doh - vem vill gå ut för att köööpa amfetamin då? 2) jag är inte bevandrad i amfetaminkretsar - så jag skulle dessutom få irra omkring planlöst i regnet för att hitta ett uppåttjack och troligen komma hem tomhänt, fortfarande deppig och dessutom plaskvåt)

Enter Borat!

Update 2: Somnade med näsan i filmen (bokstavligen) och vaknade två timmar senare till full storm och ösregn, med öppet kapell. Det var heeeelt stilla när jag somnade så Hurricane Bill måste ha kommit till Sverige väldigt lokalt.

Inte bästa natten i mitt liv - inte värsta natten i mitt liv. Men blött - och blåsigt...

Syntax Error

Är.Så.Trött!

Och stressad i huvudet. Det var egentligen bara en halvbra idé att läsa heltid över sommaren. Särskilt eftersom det visade sig vara en skitkurs.

Nu är vi klara med sista uppgiften. Imorgon skall jag göra en quiz och färdigställa syrrans meny till bröllopet. Och sen. Sen...SEN tänker jag ta ledigt till den 31/8 och umgås med släkt, vänner och fira systerligt bröllop i skitsnygg klänning och ännu snyggare skor.

Men viktigast av allt är att hjärnan skall få gå på tomgång. Total tomgång.

Det borde väl inte vara så svårt - jag är ju i alla fall blond?

Det blåser en vind...

Det sägs att när Santa Ana blåser händer det konstiga saker. Det blåser här - och fan vet om det inte är Santa Ana.

Helgen började med ett inställt bröllop. Tror jag. Men vi vet inte - för vi har inte hört något sedan vi inte åkte till Stockholm för att inte gå på bröllop. Sedan blev bästa kamrat norrman ovän med sin mamma - jag hamnade i mitten. Och en del av denna dagen har gått åt till att medla mellan mamma norrman 70 år och son norrman 40 år. En vansinnigt arg mamma på en son är inte ovanligt, och att prata med mamman för att styra upp sonen är inte heller ovanligt. Men det blir ganska ovanligt när sonen är 40 år.

Gårdagens kväll spenderades med oväntat besök, och inte av den trevliga Gevaliasorten, utan av en gammal kamrat till mannen som trots en miljard gäspningar och uttalade "nu går jag och lägger mig" inte lämnade huset. Som till slut fick sova över. När allt var löst mellan mor och son idag fick jag veta att den ovälkomne nattgästen någon gång igår hade varit creepy nog att gå igenom telefonboken i min eller mannens mobiltelefon och sno kamrat K's telefonnummer för att sms:a och vara downright dirty. Karln är gift med barn.

Och gårdagens Lisebergsbesök avslutades med en stjärnvinst på Centerhjulet, 4,2 kilo choklad - och jag vinner ALDRIG något.

Santa Ana???

Twilight - Schmilight

Snodde med mig kompisens dotter hem från Strömstad. Kompis Norrman med det smittande skrattet - hans dotter. Och har precis introducerat henne i Twilights förlovade land. 12 år och skall börja sjuan till hösten och det enda hon har i huvudet är hästar, hästar och sedan lite hästar till.

Hon hade börjat läsa boken men inte fastnat i den. Men efter filmen lyste ögonen på den lilla hästtokiga. Och hon försökte tvinga mig att berätta vad som skulle komma att hända i de andra tre böckerna.

Aldrigövermindödakropp att jag berättade. Jag bara flinade och sa "du får läsa dom". Ögonen lyste ännu mer och det kom ett "åhhhhhh...."

Tänk att kärlek till några små vampyrer totalt överbryggar all ålderskillnad mellan en 12-åring och en nästan 40-åring.

(Men sorry C, hon tyckte faktiskt inte att Pattinson var snygg - bara att filmen var helt grymt vacker och så spännande såååå :-p)

Kvinnlig intuition och fundering på kvällskvisten...

Det blev inte något bröllop i Stockholm. Tror jag. Brudgummen fick åka ambulans efter att ha svimmat igår och blev kvarhållen på sjukhus tills det blev för sent för att vara säker på att det skulle bli ett bröllop. Så det blev officiellt inställt men han blev utsläppt med tillräckligt med tid att ha ett bröllop med brud, familj och barn.

Jag menar att det var huvudsaken. Bröllopet är en sak, men det är äktenskapet som gills - så jag hoppas verkligen att det faktiskt blev av. Jättehoppas gör jag.

Annars känns det som att jag lever livet uppåner. Jag tappade tron på mänskligheten i allmänhet ikväll, och på somliga i synnerhet.

Det är konstigt hur ord och handling kan göra mer ont än en fet käftsmäll. Det kanske låter illa - men jag föredrar faktiskt en käftsmäll.

No skilsmässa

Jag hade köpt en sak utan mannen vetskap och medgivande. Som han visste att jag så gärna ville ha - men som han tyckte var onödig (att vi ens har den diskussionen om en teknisk pryl är - ovanligt). En 30" Cinema skärm med ett litet äpple på.

Jag spenderade dagen med grym ångest, men jag hade dubbelkollat så att vi kunde dela på skärmen, att den passade till hans grafikkort också, och jag lade mer tid på att få den att funka på hans dator än vad jag gjorde på att pyssla med min workstation. Och sen trodde jag att han skulle få ett vredesutbrott och skilja sig från mig när han kom hem.

Det gjorde han inte. Han muttrade i en millisekund och sen satte han sig nöjt vid den nya skärmen och spelade. Och jag fick bära tillbaka min dator till soffan och sätta mig där.

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men jag fick inte leka med min efterlängtade skärm alls?

Däremot verkar jag har jinxat bröllopet i Stockholm - för brudgummen ringde för en timma sen och låg på sjukhus. Det var ju min skilsmässa som skulle sammanfalla med deras bröllop. Inte deras inte-bröllop med vår...eh...ja - inte-skilsmässa?

Vi får se imorgon vad som händer och sker...

Ska vi byta...ska vi byta rum med varann...

Idag har två rum bytt plats. Eller rättare sagt. Datarummet från övervåningen har fått flytta ner i gästrummet. En bäddsoffa från gästrummet har flyttat till grannen. Och en av våra stora vardagsrumssoffor har flyttat upp på övervåningen.

Negativ sak 1: Skitful grön fåtölj från fukking Myrorna har därmed flyttat ner i vårt vardagsrum som substitut för soffa. Kämpar med att försöka dölja fulheten med filtar med resultatet att det bara blir fulare.

- Men det är ju bra, vi behåller den tills vi flyttar. Den är ju såååå bekväm och då kan du se det som en morot att hitta ett nytt hus också, säger mannen.

Det är väl fan inga problem att hitta ett hus. Problemet ligger i att alla hus i denna fancy schmancy förorten kostar lika mycket som ett litet land i Afrika.

Negativ sak 2: Meningen var att jag skulle få en arbetsplats. Med MIN dator, och mina saker. Så jag kan gå iväg och ha ett kontor när jag pluggar istället för att sitta nedhasad i soffan. Nu ska vi dela på vår workstation. Än så länge osäkert om det är negativt eller positivt eftersom det inte är testkört.

Imorgon skall det dock bli positivt. Då skall jag pyssla till det när mannen är på jobbet. Kanske smygslänga fåtöljen och hoppas att han inte ser det (fet chans - han har lumpsamlarhökögon när det gäller den fåtöljen). Och sen skall jag styra upp min workstation.

Återkommer med information om möjlig förestående skilsmässa efter morgondagen.

Sen blir det bröllop. I Stockholm. Jag kommer aldrig förlåta C för att hon gifter sig i Stockholm när hon är göteborgare. Och att hennes bröllop kanske sammanfaller med min skilsmässa ;o)

iLandsproblem...igen

Jag orkar inte säga hur mycket jag ogillar (alldeles för barnvänligt ord här) Air France och fransoser på Charles de Gaulle.

Och jag svor på allt dyrt och heligt att aldrig mer sätta min fot på fransk mark vid mellanlandning. KLM = kärlek. Air France = aldrigmerövermindödakropp.

Vid illabehandlingen sist när vi flög USA fick vi 4000 svenska pesetas i kompensation av KLM för att fransoserna var mer än lovligt korkade. Och det bästa stället för 4000 spänn är...Marseilles...Frankrike. Fransoser. Air France. Och i AB's reseguide står det att de inte är turistvana så det är om möjligt ännu färre som pratar engelska.

Men detta betyder alltså att det är mer än troligt att mina fötter står på fransk mark i september. Och att ingen kommer förstå vad jag säger. Möjlighet till blodkärlsbristning finnes.

Då undrar jag. Har någon en åsikt om Marseilles? Jag har inte turistat i Frankrike sen jag var typ tonåring. Men jag såg att man kunde simma med delfiner - och det verkar ju...trevligt. Franska delfiner kanske är trevliga?

Åsikter. Tack. Snälla?

Och eftersom det blir reguljärflyg får vi leta boende själva. När vi inte ens vet hur stan ser ut.

Jag vill ha strand, franska delfiner, strand, öl, bad, strand...och ett jävligt billigt hotell med havsutsikt.

Hoppetiskutt

En nervös man fick ett tandemhopp i födelsedagspresent - det ville han tydligen inte ha - men han hoppade i alla fall. Och jag inbillar mig att han fick den finaste blå skärmen för att det skulle passa extremt bra ihop med bloggen. Blå blogg, blå himmel, blå skärm. Vackert!

Skakig men på fast mark måste man ju kontrollera så att kronjuvelerna är kvar. Och det var dom. Tror vi. Vi dubbelkollade inte!

Men det var coolt att stå på marken och se alla dessa skärmar i allsköns färger trilla ner mot oss. Riktigt coolt.

I övrigt bestod helgen av öl, mat, båt och helt okay väder. Och lite extra söndagsångest.

Ångest is da shit.

Jag är kass...

...på att uppdatera bloggen numera. Jag tror att jag inte har tid, men det har jag. Bestämde jag precis.

Nu är det slut på slacket när det gäller bloggen.

Here we go...