Vem ska trösta Knyttet?

Det är en bra sak att bry sig om andra. Det är en god egenskap att vara lyhörd och ha empati. Jag har många och mycket runt mig som jag försöker laga och lappa ihop - så jag har glömt hur jag lappar ihop mig själv. Och kanske är jag en tuff brud i olyxig förpackning. Men även sådana behöver något att hålla i när åskan går.

Min hjärna vet att jag är smart, driven, duktig, engagerad - men hjärnan har ytterst lite att säga till om när väggen är nära och kursen är rak.

Min stress. Min otillräcklighet. Mina rädslor. Min tid.

En klapp på axeln. Ett par vänliga ord. En strykning över kinden?

Varför är det så svårt att visa sig naken och sårbar?

Update: Det regnar - klockan är 02:35 och jag kan inte sova.
Borat eller amfetamin? (jag röstar för Borat av två anledningar 1) det regnar - doh - vem vill gå ut för att köööpa amfetamin då? 2) jag är inte bevandrad i amfetaminkretsar - så jag skulle dessutom få irra omkring planlöst i regnet för att hitta ett uppåttjack och troligen komma hem tomhänt, fortfarande deppig och dessutom plaskvåt)

Enter Borat!

Update 2: Somnade med näsan i filmen (bokstavligen) och vaknade två timmar senare till full storm och ösregn, med öppet kapell. Det var heeeelt stilla när jag somnade så Hurricane Bill måste ha kommit till Sverige väldigt lokalt.

Inte bästa natten i mitt liv - inte värsta natten i mitt liv. Men blött - och blåsigt...