Blue

Skärpning för helvete

2011-03-02T13:50:00.004+01:00

Hello Deli - Hello Rupert

Så, nu är det dags igen. Vad har hänt sedan sist månntro?

Jag trillade ner för en trappa på båtmässan, och i ett tappert försök att rädda älskade kameran så slängde jag mig, a´la Dirty Harry, på ena sidan...och fick spendera hela dagen efter på ortopedakuten. Gick gisten ut därifrån med diagnosen fraktur på bäckenbenet och en krycka.

Det börjar lukta vår ute, jycken växer så det knakar, och det togs en liten tripp över till andra sidan Atlanten i helgen. Sjätte gången var the charm, äntligen fick jag sitta publik på Letterman - hade hoppats på Brad Pitt eller kanske Robbie Williams som gäst, men fick istället årets rikspucko. En senator från Kentucky, republikan. Tror inte att jag behöver säga mer. Väninnan som var med var överlycklig över att vi hade balkonplatser eftersom jag var på väg att resa mig upp flera gånger för att upplysa rikspuckot om att ALLT inte går att privatisera (och då är jag ändå "blue"). Så där fick jag sitta och osa, om någon råkar se avsnittet så är det inte kolsyreis för effekterna, det är röken som pyr ur mina öron.

För första gången tog jag mig även upp i Empire State Building, och blev mycket besviken över att det inte såg ut som Sleepless in Seattle, när man gick in. Men annars kan resan sammanfattas med jävligt mycket sminkshopping (och då menar jag bärkasse), eftersom kusinens flickvän jobbar på Lóreal som äger typ allt och har en personalbutik. Dock ingen mer direkt shopping, en Rangers-tröja med Lundqvist på ryggen och en jeansskjorta. Maken hade beställt båtdelar som uppdraget var att hämta, låt oss säga att han inte riktigt hade koll på hur mycket exakt det var. Han trodde att en resväska skulle räcka. Det blev fyra, och då fick jag knöla in de sista skorna. Yay!

Upplevelser var det gott om, åt den allra ljuvligaste veganmaten (om ni tänker ta en tripp dit och är veganer - gå till Blossom), färja t o r Staten Island bara för skojs skull, Times Square (som jag egentligen avskyr för att det är för mycket människor där), Mamma Mia på Broadway (FANTASTISK - även om jag råkade ha lite jetlag och blundade här och där)...och den största bonusen var att the whole fam damily var där. Dock rockade det inte att ha ett brutet arsle. Jag försökte vara försiktig, hade med mig handikappkudde hela tiden, men det hjälpte inte.

Och nu sitter jag som en gammal kärring i fotöljen och funderar över när mina fötter och händer skall sluta vara svullna. Jodå, tant är duktig och flyger i stödstrumpor, men jag har noll blodcirkulation och både fötter och händer är en storlek större än de var i onsdags.

Känns som very big tant-alert!

En manual tack?

2011-01-16T16:06:00.003+01:00

Hur gör man när man inte pratar samma språk, när man har glömt hur man kände när man var nykär och allt som kom med det, känslor, överenskommelser och att man faktiskt kände sig som soulmates. När man idag sitter och fortfarande någonstans vet att man är soulmates, men har tappat förmågan att kommunicera på ett vettigt sätt?

Man kompromissar. Tycker jag. Medan den andra parten inte vill kompromissa utan bara ser till sitt, sitt och sitt. Ända tills man sätter sig och pratar, men då måste sätta varje känsla i ett sammanhang som kan förstås, och därmed komma fram till den där kompromissen som kändes så självklar i början. Och efter många tårar, steg så nära på väg ut genom dörren, så hittar man kompromisserna. Men inte förrän det nästan känns för sent.

Jag var lycklig tills igår kväll, jag trodde att alla förstod att livet inte är självklart och att ibland är det uppförsbackar men oftast nerförsbackar. Jag pratar om allt och inget för att inget skall missas, men igår fick jag reda på saker som på ett karlaktigt vis har hållits inne, och ut kom det när "rätt knapp" trycktes på. Och det kom som en chock och ett vattenfall av information.

Är verkligen kvinnor från Mars och män från Venus? För där drog jag upp en skyddande fasad för att inte bli sårad, och kände att nu är det nära, nu går jag - istället för att sitta kvar och få ont i hjärtat. Idag är det löst, idag är vi överens - men vi hade inte varit det om inte alla hårda ord hade forsat ut igår. Idag har vi hittat den viktiga kompromissen. Men jag saknar det självklara, tryggheten och någon som förstår utan att man behöver säga det med ord. För jag hade ingen aning om att det fanns känslor i form av det som forsade ut igår. Och det är inte rättvist. Att inte veta och vara den som har privatlivet och tankarna på magen, och den man lever med inte "vågar" säga vissa saker.

Då är frågan, nu när det är löst. Vågar jag lita på kompromissen eller kommer även den att glömmas av?

Jag tror att jag behåller fasaden ett tag till - och önskar mig en manual. För det kan omöjligt vara så att allt ligger hos mig.

Jag är absolut inte perfekt, men levde i tron att jag hade hyfsad koll på mina dåliga sidor. Medan partnern överhuvudtaget inte har koll på sina sidor, utan bara ser mina - om man inte talar om det.

Går det överhuvudtaget att förstå sig på det motsatta könet?

Nu är det dags!

2011-01-02T19:02:00.002+01:00

Lovade Li att börja blogga igen eftersom hon satte igång, och jag börjar med en lista som jag helt oförskämt snodde från Sockerbönan ;o)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Hm, den var tuff. ALDRIG gjort förut alltså? Jag är fan 40 (going on 41), vad har man inte gjort då?

Det enda jag till nöds kan komma på är att jag låg och sov på båten medan någon/några roade sig med att göra inbrott ett par meter ifrån sängen, det har jag aldrig gjort förut. Och vill helst inte alls göra om för det var himla ledsamt när det uppdagades.

Har du några nyårslöften?

Nej, nej och lite nej till. Nyårsafton är amatörernas afton och nyårslöften är skit. Jag föredrar att bestämma mig för något vilken vanlig torsdag som helst, eller helst inte alls ;o)

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

JA! Jag blev gudmor till lilla M som min syster petade ur sig i maj, i december fick mitt ex barn, samt min kusin. Dock tycker jag att min kusins flickvän kunde ha knipit lite till eftersom ungen föddes klockan 20:00 på nyårsafton. Snacka om tarvlig morsa som prompt skulle pressa ut lillen sådär sist på hela året. Var ett par timmar för mycket begärt? Va va VA?

Vilka länder besökte du?

Osedvanligt få. Thailand och Danmark, fast man kan ju alltid räkna mellanlandning, då var jag en repa i Finland också.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Eh? Det får väl vara datumet när vi hämtade vår nyaste lilla bäbis (läs hundvalp), fast jag kommer inte ihåg datumet, så paradoxalt nog är ett datum jag inte minns det jag alltid kommer komma ihåg. Oj så snurrigt det blev?

Vad var din största framgång 2010?

2010 var ett ytterst talanglöst år. Sista året i skolan, och jag sitter fortfarande med en backlogg som hade fått statsministern att svettas, och det blir inte bättre. Jag.Måste.Ta.Tag.I.Det. Så framgångar...*tänker

Okay, det skulle väl vara att det jag verkligen HAR gjort har gjorts med bravur och högsta betyg, gills det?

Största misstaget?

Oj jisses, så många misstag. Största alltså. Sweet Lord vad jag tänker så det knakar? Okay, det får bli ett misstag som är ett av de vanligare när det gäller mig. Att jag på fullt allvar trodde att jag kunde stå bakom maken på hans skidor när han störtloppade ner för skidbacken i Trysil. För att jag inte orkade gå ner till skiduthyrningen. Vilket resulterade i att jag drog i backen och nästan-knäckte nacken och hel-knäckte alla mina (riktiga) naglar långt ner i köttet när jag tog emot mig. Eller kanske när jag körde rätt in i en bom med den sprillans nya båten och drog upp en repa i den skinande lacken och aldrig mer ville köra båtfan efter det. Äsch jag vet inte, jag gör så jävla mycket dumt hela tiden så att jag känner mig som att jag borde få utmärkelsen "Miss Tag".

Bästa köpet?

*viskar*

Alla mina handväskor och skor?

Nä, den nya båten såklart, även om den visade sig vara ett måndagsexemplar. Men den bor numera på varvet över vintern och skall byggas om, vi fick en lång sommar med den och en bunt problem som gjorde att det var värry close to skilsmässa eftersom vi bråkade om båtfan hela tiden.

Vad spenderade du mest pengar på?

Båten. Solklart. Eftersom den kostade mer än vårt hus. Jiiiisus, har aldrig spenderat så mycket pengar.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att mina nära och kära fick vara friska i år, det är bara jag som fortsätter med mina skumma sjukdomar. Och att jag fick bli gudmor igen, tack syrran för att du tar hand om aveln :o)

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Lady Gagas "Alejandro" som maken började digga. Den mannen har en sjusärdeles knasig musiksmak som har förstört många år. En sommar var det "Ingen sommar utan reggae" - need I say more?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

2010 var bajs, och 2009 var bajs. 2010 var möjligen lite mindre bajs än 2009, så lite mindre ledsen då'rå?

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit lycklig och levt i nuet. Något jag kämpar med hela tiden. Men jag blir ta mig sjutton bara en ännu större bitterf**ta för varje år. Jag måste ta reda på vad det beror på?

Favoritprogram på TV?

Holy moly...listan är ändlös. Gossip Girl, Glee, Desperate Housewives, Vampire Diaries, Deadliest Catch, NCIS, Fringe, Warehouse 13, True Blood (och det var bara de jag kom på för stunden). Men om jag måste välja ett enda? Nä det skiter jag i, det är min blogg, jag vill ha med allihop som jag kom på :-p

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag vaknade på hotellet i Aonang (23 januari), käkade frulle, tog ett dopp i poolen. Har för mig att vi tog en longtailbåt till en strand, var på restaurang på kvällen och åt en ljuvligt god fisk med huvudet kvar på TROTS att jag hade bett 349284382 ggr om de skulle ta bort huvudet. Men det gick bra när jag blundade med det ögat som var närmst fiskhuvudet. Sedan gick vi ner på stranden och skickade iväg en "lucky balloon" med våra namn på, en sväng på shoppinggatan och sedan tillbaka till hotellet. Väl på hotellet släckte personalen ner när vi kom in och kom till receptionen med en tårta och gjorde tappra försök att sjunga "happy birthday". Jädrar sicken järnkoll de hade på passet, för jo - det var från personalen. Och ja, jag råkade fylla 40, typ en stor födelsedag, eller gammal sådan i alla fall. Hmf. Sedan surade jag på maken för att jag inte ens fick en blomjävel eller frulle på sängen (presenten hade jag fått tidigare) - och han sa "jag kan aldrig göra rätt". Vilket ungefär sammanfattar vår relation? För han har inte rätt i så mycket - mer är att han har helt rätt när han säger att han inte kan göra rätt.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Hm. Min stil är hiphop baggy byxor och sneakers vissa dagar, andra dagar skyhöga klackar och tajt, tajt, tajt...men vintern 2010 har det mest använda plagget varit en kosedress i fleece från onepiece.no. Det var det vintern 2009 också för den delen. Snyggt som fanken. Min stil är alltså the Björne-look.

Den bästa nya personen du träffade?

Min fina Johanna. Som är nygammal, eftersom vi träffades 2008 vid inskrivningen till universitetet men sedan tappade bort varandra. Och så kom hon och hälsade på ett par dagar när vi bodde på båten i början av sommaren och vi gjorde sammanfattningsvis inget alls, mer än att prata skit. Och det var alldeles ljuvligt. Och idag lever vi lyckliga i resten av våra liv...

Fisig tandvärk?

2010-08-26T18:38:00.002+02:00

(Yadda yadda jag är dålig på att blogga och förlåt och allt det där - mest förlåt till mig själv som är kass på att hålla reda på vad jag själv gör när jag inte bloggar - men nu är det dags igen)

Jag har dragit ut en tand. En stor en. Som var infekterad och har varit det...tja...i princip hela sommaren. Tre akutbesök och två penicillinkurer och tanden rök i förrgår. Sist jag drog en tand var det en visdomstand (så jag är om möjligt lite mer korkad efter det), men det gjorde inte speciellt ont varken i käften eller i plånboken.

Denna gången, tårar som sprutade under tiden, och framför allt efteråt. Jag har inte haft så här ont på länge. Inte ens näsoperationen var så HÄR jävlig. Jag sover inte, dricker inte och äter inte. Eller jo, det gör jag, men helst inte. Pratar helst inte heller eftersom munnen är svullen och även det gör ont. Och så lite feber och annat mysigt på det.

Jag har en make som fiser. Ganska mycket och jävligt ofta - och oftast luktar det rena rama huggorm - men jag har vant mig. Jag säger meningar som "kan du åtminstone ge fan i att fisa när jag fortfarande äter" eller "du BEHÖVER ju inte lyfta på täcket när du skall fisa, det är inte nödvändigt att lukten sprider sig" (vi har varsitt täcke). Meningar jag aldrig trott att jag någonsin skulle yppa.

Eftersom jag har ont, och inte äter så mår jag ju lite halvilla hela tiden också, lite på grund av det och lite på grund av penicillinet antar jag.

Maken kom hem från jobbet, parkerade arslet i fotöljen och efter fem minuter la han en brakare efterföljt av ett njutningsfyllt "ååaahhh". Jag vet inte ens varför jag reagerar längre, men jag gjorde det och frågade vad exakt som var fel i hans hjärna när han fiser och efteråt låter som att han har fått årets porrfilmsorgasm.

Svaret kom: "Jomen det är skööönt när det onda försvinner ut - jag njuter när jag fiser och du hade tyckt att det hade varit lika skönt och sagt samma sak om din värk i käften hade försvunnit"

Han jämför sina fisar med käftvärk efter att ha opererat bort en tand och infektion i hela truten?

Ibland undrar jag...näe...jag undrar ganska ofta. Men ibland mer än andra gånger.

Jag är ju ändå bara hemma?

2010-07-14T00:12:00.000+02:00

Murphy sitter stadigt, och jag trodde att sommaren skulle komma med njutbar ledighet istället för extra mycket stress.

Jag mår faktiskt riktigt kass - men det tar tid att inse - och om det är svårt för mig att hitta in bakom den välbyggda fasaden - så betyder ju det att det är ännu svårare för utomstående.

Men att be om hjälp är poänglöst. Mitt liv är ju ett drömliv. Det måste det ju vara för "jag är ju ändå bara hemma".

Prata med mig. Så enkelt är det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mmmm

2010-07-01T01:04:00.000+02:00

Tummen upp för iPhone 4. Och två kameror varav en med blixt.

Gillar't!!!

Nu ska bokhyllan testas...

- Posted using BlogPress from my iPhone

HEJ!

2010-06-30T22:21:00.000+02:00

Nu vågar jag ropa "hej", nu är jag över bäcken och eventuellt väldigt kär i min nya telefon minsann.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mini-Orgasm

2010-06-29T22:47:00.002+02:00

Imorgon skall jag åka till Skåneland och köpa två styckna iPhone 4 (peppar peppar knock on wood *kastar salt över axeln)

Snacka om orgasm...jag sov inte ett skit inatt pga - tja - det gamla vanliga...Murphy på ena axeln och resten av världens bekymmer på den andra, men fan vet om jag kommer sova inatt heller. Men mer av typen "jag är sex år och imorgon är det julafton".

iPhone 4 ftw!

Allså är man inte teknikintresserad s bryr man sig inte, men att efter inbrottet och förlusten återgå till en sketen Sony Ericsson, och att det nu hägrar en iPhone 4 gör att de spritter lite här och var. Jag har dock inte vågat klippa i nya SIM-kortet ännu, måste övningsklippa först...massor, trots att jag har läst en triljon manualer på nätet om hur man gör.

Trial and horror - men först skall vi se om jultomten verkligen kommer!

*försöker tvångssomna

Synnerheten och Allmänheten

2010-06-28T00:57:00.003+02:00

Synnerheten är tillbaka i soffan med sin nya dator i knät och läser allmänhetens bloggar lite slött. Sedan läser hon även sina egna senaste inlägg för att komma på vad det var hon skulle göra imorgon - då hon inte längre har någon gammal dator längre med sin todo-lista - ej heller någon iFån att kolla i.

Då konstaterar synnerheten att det var mindre än två veckor sedan hon satt med sin gamla dator i knät och avslutade ett inlägg med "En lycklig jävel". Synnerheten skrattar lite tantbittert åt sig själv när hon tänker på att hon vågade sig på något så makalöst bisarrt som att ropa tjenare innan hon ens kommit i närheten av ån.

Synnerheten blev även synnerligt glad när hon hittade ett gäng iPhone 4 på Blocket, som hon mailade om och ville köpa. Låt oss bara säga att det var fast pris på allihop, men det slutade med budgivning och voila, et telefón var uppe i 20 papp (där slutade synnerheten att ens ta reda på buden).

Kanske inte sååå kåt på en ny så att jag inte kan vänta ett par veckor till, för 20 papp läggs icke på en jävla telefon. Men jag trodde ett tag där att jag skulle få en sprallans ny iFån denna veckan och bli lite gladare. Jag måste vara dum i huvudet på riktigt som verkligen trodde att jag skulle ha tur och få en ny telefon - när varenda kotlettfrilla i hela Stockholm fullkomligt bajsade ur sig tusenlappar för att få telefonjäveln FÖRST.

Jag och Murphy är verkligen på kant med varandra numera. Någon som vet om det funkar med försoningssex eller går Murphy igång på andra grejor?

Det måste vara riktigt jävla kinky stuff i så fall - för jag har försökt med allt - men sitter fortfarande med Murphy fastlimmad på axeln.

Alltmedan jag gör en ny todo-lista, med det jag kommer ihåg. Håhåjaja! Men jag hade i alla fall tur med vädret, under midsommarhelgen alltså, och det ryktas att allmänheten badade. Synnerheten satt mest och virkade och kollade på badtemperaturen och konstaterade att den var så låg att den måste ha genererat inverterad penis.

16,8°!

Då föredrar jag ett bad i en nerpissad barnpool på en sunkig semesteranläggning med salmonellakäk. På riktigt!

(Sa jag att jag fick nackspärr inatt också eller? Jag är svinbra på att kolla åt höger - jag får vänta ett par dagar med att kolla åt vänster. Och inbrottet är efter mindre än en vecka redan avskrivet hos polisen med anledningen att "förövarna inte kommer hittas". Och sedan är det även avslutat hos försäkringsbolaget där jag hamnade hos en sommarjobbare som ringde varje dag och skulle ha papper hit och papper dit men ändå var tvungen att fråga chefen om allt. De knyckte pryttlar för 30 papp och jag fick sex papp - "för att de ville vara snälla när det var så tragiskt och ge mig någon slags plåster på såren. Bitter? Jag? Jag skrattar bitterheten i ansiktet HAH!)

Midsommarhelg och struligt internet

2010-06-27T00:40:00.003+02:00

Somliga firar midsommar och vaknar med väldans tungt huvud på midsommardagen, andra firar midsommar med att ligga i soffan med en treveckors bäbis på bröstet medan de samtidigt spontanvirkar en mössa till bäbisen som inte hade någon fin mössa.

Somliga kan då låta som 80 år eftersom de gör just det, och dessutom färdas med garn och virknål. Men att snusa "nybäbis-doft" slår att supa skallen i bitar med hästlängder.

Jag behövde lugn och ro - och jag fick det med råge. 12 timmars sömn per natt, sätta sig vid dukat bord hela helgen, och sedan vila lite på maten.

Sedan är jag himlans glad över att min syster reproducerar så jag kan få gottebitarna. Fast den lilla myran har varit så snäll så snäll.

Det blev inte riktigt den planerade midsommaren. Men detta slog det med hästlängder. Och jag vill inte ha "vardag" igen.

Jag sa att jag var 80 år eller?

Alltså jag bara undrar?

2010-06-22T12:31:00.003+02:00

(Kändis är man minsann - typ lite?)

Liten båt trasig, lagades för tio papp förra sommaren - startar inte nu.

Gammelbåten precis fixad. Dock av sketasnygg mekaniker som pratade precis lika mycket som jag, och ville ha kvar mig på båten som hjälpreda och sällskap. Lagningen slutade med en fungerande båt och en stor fet jävla björnkram från mekanikern. Och det kan möjligen hända att jag ville gifta mig lite med honom.

Snygg, handy och båtintresserad? Hmmm...

Storbåten inte färdigfixad, men hey presto - man får vara glad över att det bara är 22 punkter kvar på listan som innehöll 40 från början?

Och som lök på laxjäveln körde vi upp storbåten till hemmahamn i lördags, och hade inbrott under natten när vi sov. All lös elektronik borta. Inklusive min älskade dator (men framför allt det älskade innehållet - backa upp för satan) och båda våra ajfåns. Jag är mäkta förvånad över att jag inte vaknade - men polisen som var där och tog fingeravtryck i värsta "spanarna på hill street-anda" (jo jag valde ett gammalt program, för i CSI använder de lampor och sådant - inte kolpulver och borste?) - de tyckte att det var mycket bra att jag inte vaknade för om jag hade gjort det så hade troligen inte detta inlägget tillverkats eftersom jag antingen hade legat på intensiven eller varit lite död.

Jag tycker att jag är en rätt hyvens människa. Ställer upp på alla när det behövs oavsett om det handlar om pengar eller en axel att luta sig mot. Jag tycker lite grand att det kanske räcker med jobbigheter och jobb nu? Jag hade förtjänat lite ledighet, men varför vara ledig när man istället kan pyssla med spännande saker som att åka bärgningsbil, hjälpa snygga båtmekare och allt givetvis med resultatet att man lika gärna kan sätta sig på farstun och bränna tusenlappar på gasolgrillen.

EN sak har jag dock konstaterat. Att nu vet jag verkligen vilka mina vänner är - för det har varit ett tufft år. Och jag vet att minst en "vän" läser denna bloggen utan att lämna ett endaste tassavtryck. Ni vet vilka ni är - och nu är jag stenhård - men vad mig anbelangar så kan ni fara åt helvete. Och ni som inte blir varse genom detta kommer att bli det - mark my words.

Antingen bryr man sig eller inte, och jag har tamefan brytt mig och fått noll och skit tillbaka.

Och nu är jag tokless på folk som tar och tar utan att ge ett skit. Jag är för gammal. Jag har inte tid med folk som ger negativ energi - och jag är faktiskt jävligt glad över att ha konstaterat det.

Murphy kan börja med att fara åt helvete.

Efter det kan ni andra välja vad ni vill göra. Men valet är ert, förlusten likaså!

Pest eller kolera?

2010-06-19T00:00:00.002+02:00

Jag tänker bara upplysa om att det är fredag, fint väder - och location Marstrand.

Och livet är PEST. Alternativt kolera. Och jag försöker komma på exakt hur jävla dum i huvudet jag faktiskt är, och sedan möjligen när jag har plussat fel med fel (och jag är ju verkligen kass på matematik - så lätt e're inte) så skall ett beslut fattas. Mina fel alltså. Och jag funderar men har klurat ut att det inte alltid är så att typ två minus blir plus (jamen jag sa ju att jag inte var bra på matte).

Möjligen ett stort beslut- kanske ett mindre. Men jag tror inte att jag har alla variabler ännu.

Det kommer månne?

Jag har i alla fall kommit fram till att JAG är fel - jag vet bara inte exakt hur fel jag är ännu.

*räknar och räknar (det är allra minst andragradsekvationer nu - kanske även pi?)

Dagen som inte skulle finnas

2010-06-15T17:56:00.003+02:00

Aka "Var det fredagen den 13:e igår?"...

Dagen började med ett enkelt mission, jag skulle bara ta sovdynan i båten, åka till madrassfabriken med den för att de skulle kunna rita av den, och så skulle jag åka förbi Media Markt och köpa överraskning till mig och maken. Två timmar, max.

Efter två timmar hade jag precis fått ut dynjäveln ur båten och in i bilen och hade allvarliga funderingar på hur båtbygge går till. Gör man dynan först och sedan bygger resten av båten runt dynan liksom? Att få ut en udda formad 1.20 dyna inkluderade att först slita ut den ur kabinen fram, dra den genom ytterst trångt utrymme medan svettpärlorna hopade sig och svordomarna kom som pärlor på ett radband. Sedan skulle den UT ur båten, genom kapellöppningen och dras längs skarndäck som är smalare än madrassen. Man kan ha många hästar parkerade i någon annans stall för att räkna ut att "the skarndäck wasn't big enough for the both of us".

Men det låg en båt bredvid, så en fot på hans däck - en fot på mitt och så drog jag i dynan för allt vad tygen höll (pun intended). Att det sedan råkade falla sig så att båtarna började glida isär var inget jag reflekterade över förrän min kylskåpsviga kropp nästan låg i spagat, och min enda tanke var "nu åker jag i sjön - med dynjäveln över mig" och då var det inte bara svettpärlor, då var det en och annan tårpärla i ögonfransarna också - jag gillar inte att trilla i smutsigt och kallt vatten.

Efter två timmar var dynan i bilen och jag utmattad. Men iväg till Madrassfabriken i en rasande fart. In med dynan, och sedan fick jag order om att komma tillbaka efter en timma då det var färdigritat. Ut i bilen, och se på fan, biljäveln startade inte och mystisk lampa lyste i panelen.

Jag är inte den som är den, så fram med instruktionsboken, lampan betydde att det var vatten i bränslefiltret - men det var en väldigt vacker ritning om hur man skruvade loss bränslefiltret och tömde det på vatten - jag hade ju ändå en timma att slå ihjäl. Och jag lyckades, så oljig och jävlig stod jag där med uträttat stordåd när grabbarna kom ut med madrassen, och bilen startade! Men jag kom inte längre än till Media Markt, för där lade den av igen. Snacka om att skita ner sig i onödan! Maken skulle då komma till min räddning, men då fick jag ytterligare en brilliant idé, jag är ju medlem i Motormännen och har vägassistans, dock hejdlöst dåligt med batteri i mobilen, så jag fick gråta mig till ett telefonlån. Och visst, inom en timma skulle de minsann komma, men ringa fem minuter före ankomst. Efter en och en halvtimma blev jag lite grinig, och fick låna telefon igen. Det fanns visst bara två bilar i hela Göteborg som kunde ta den sura bilen och det hade hänt en trafikolycka så det hade blivit försenat.

Ja, jag köper det. Det är viktigare att få väck krockade bilar på motorvägen än oturshönan som stod fint på en parkering, dock var jag väldigt övertydlig med att tala om för dem att jag hade uselt med batteri i mobilen, och kan man då inte vara bara liiiite serviceinriktad och ringa för att tala om att de blev försenade. Men nu blev jag lovad "inom en halvtimma - OM inga andra trafikolyckor inträffar" jo tjena!

Bärgaren kom efter en halvtimma, bilen startade. Men generatorfel så jag fick snällt köra upp på flaket och åka till verkstaden och där bli upphämtad av maken. Tillbaka hemma på båten igen 21:30. Ärendet som skulle ta totalt två timmar, tog totalt nio timmar - och jag var hungrig och grinig.

Gimme a break for fucks sake?

Först är nybåten "trasig" när den kommer, när vi äntligen får spekulanter på gammelbåten och får den i sjön så brakar något i motorn som kan kosta allt från 5000 kr till 150.000 kr - precis vad vi behöver. Och sedan behövde vi verkligen en bärgad bil på verkstad som vi inte heller vet priset på. Jomantackarja, ibland vet livet verkligen vad man behöver - och man får det.

Sa jag att även gårdagen var min första officiella dag på sommarlovet (om man bortser från de roliga kurserna jag kom in på) - men att sista inlämningen kom tillbaka med en "kan vi få en komplettering här tack - annars får'u inge betyg".

Jag är inte helt säker på att det inte var fredagen den 13:e igår, men om det inte var det - så är härmed måndagen den 14:e numera min alldeles egna skitdag.

Men katterna har det bra, och vad vår numera regisserande regissörskatt i regissörsstol planerar för storfilm det vet jag inte, men jag hoppas att den genererar jävligt mycket cash!

Ohemula mängder tack?

Kissande Kisse

2010-06-09T22:53:00.002+02:00

Att en så här oskyldig liten skepparkatt kan tappa glorian så snabbt. Fast lite roligt var det, för mig - not so much för maken.

I morse när maken skulle till jobbet skulle han ta en ren tröja ur sin väska, och visst var tröjorna rena (läs nytvättade före packning) - låt oss dock bara säga att glorian har halkat väldans snett på ovanstående kisse - han hade pinkat rätt ner i väskan. På ALLA makens tröjor.

Jag misstänker att glorian hänger halvsnett på de båda - och att maken med all säkerhet hade gjort något för att förtjäna nedpissad båtgarderob - men jag håller mig till att fnissa lite i smyg här på bloggen.

För hade jag fnissat i morse så hade jag garanterat blivit kölhalad - långskepps...

Love is a battlefield...

2010-06-07T12:21:00.002+02:00

Denna sången är för mig 80-tal, mentholcigg och rosa dunjacka - men den är tamefan tidlös också.

Love is a battlefield - vartenda litet ord stämmer...tja - förutom den lilla detaljen i texten om att "we are young"...men annars då'rå...

Efter så många "vuxen-år", borde det inte bli enklare istället för svårare? Och varför lär man sig inte ett skit av sina misstag utan kliver i samma fälla som en korkad jävla mus som är ostsugen gång på gång.

Det är tamigfan en bergodalbana att leva med någon som har samma humör - men en annan taktik.

Förslag på ny taktik anyone?

Fyrvaktaren

2010-06-05T00:23:00.003+02:00

Fyrvaktare i fören blev en bra plats (och morsan förbannar sin dumhet att hon glömde kameran och bara kan ta bilder med telefonen)...

...medan antagonisten ger uttrycket "att grotta ner sig" en helt ny innebörd - givetvis under morsans täcke.

Nu är nyfikenheten stillad och lugnet har infunnit sig.

Red skies och två skepparkatter (utan sex tår)

2010-06-04T22:33:00.012+02:00

Goddag, det är jag som är hankatten med det politiskt korrekta namnet, Snippan. Det var väldigt längesedan min mamma lade ut en bild på mig på bloggen eftersom hon sedan ett par år tillbaka mest tar bilder på min antagonist Mini - hon är sötare sägs det - jag håller inte med, och därmed förtjänar Mini en och annan käftsmäll. Idag är det första gången jag är skepparkatt på två år, och jag tror inte jag gillar det.

Visserligen är det lite intressant att ligga och titta på fiskmåsarna, och sen är det ju fönster och grejor överallt, men jag gillar inte alls det däringa vattnet som omger båten.

Fast jag funderar på att lära mig, och vill jag inte så klöser jag helt enkelt väldigt mycket i de nya sofforna. Då blir mamma skitförbannad, eftersom jag är väldigt väluppfostrad och aldrig klöser någon annanstans än på klösbrädan hemma, men jag har testat lite här och fått massor med banna. Så det lär ju vara ett säkert kort ifall jag bestämmer mig för att aldrig mer följa med på en helgtur.

Antagonisten har inte fastnat på fotorullen ännu eftersom hon är alldeles för nyfiken, men det kommer väl. Och bra är det. Att jag får vara fin på ett foto menar jag, eftersom sist min mamma lade ut ett kort på mig så såg jag ut så här...och blev kallad för arslet:

Sedan funderar jag på vad mamma muttrar om när det gäller väder och opålitliga prognoser, red skies skall tydligen betyda taskigt väder - men jag och farsan tror på fin solnedgång. Och sedan är jag ju lite rädd också, för jag gillar inte när de startar den däringa motorn och det skakar. Men vad fanken, ge mig en chans - jag har ju bara fått prova en enda gång förut - och det var ju faktiskt två år sedan. Jag är ju vuxen nu!

Och sen ville morsan hemskt gärna visa "baklyktorna" på båten igen tydligen, så jag får väl påa dem. Jag får inte ens gå på badbryggan, men just idag kan jag väl göra kärringen till viljes - en stund till i alla fall. Hon gillar ju blått så himla mycket, så till den milda grad att jag måste gå med ett fjolligt pastellblått halsband. Suck!

Jag går nog och trynar snart, en kattherre som jag behöver faktiskt mycket sömn, och framför allt efter en sådan här traumatisk resa. Fan vet vart jag skall sova dock, men transportburen verkar rätt safe...på återhörande och trevligt att råkas...

(Och jag hann inte mer än att gotta till mig i soffan innan mamma fick en bild på den lilla - i soffan hon med...amen sååå typiskt - doh!)

Over and out - skepparkatt numero uno

Tamefan sommar!

2010-06-04T03:03:00.004+02:00

När man pluggar mitt i natten så får man skylla sig själv - men man upptäcker även återigen att det verkligen är sommar. För att plugga till den här utsikten är inte heller så jävla dum. 03:00 och solen är uppe och måsarna skrattar. Troligen kommer jag inte skratta lika mycket när klockan ringer imorgon bittida. Men det var det tamefan värt. Herregud - jag hade glömt av hur det kändes att vara på gott humör - men det är jävligt härligt!

Sen var jag ju bara tvungen att ta kort på nattljuset från badbryggan...surprise - det är BLÅTT!

// En lycklig jävel

När kom sommaren och vart var jag när den kom?

2010-06-03T12:05:00.000+02:00

Bild tagen med iFånen för en minut sedan. Man (jag) blir religiös av sådana här dagar och att få vakna med den här utsikten istället för att stirra upp i ett jävla takfönster. Nej - jag vaknade inte nu, det här är dagens arbetsplats och helt plötsligt insåg jag hur jävla bra jag har det...idag.

Ryggskottet som i en veckas tid har fått mig att se ut som Ringaren i Notre Dame börjar ge med sig - äckelmagade bör sluta läsa nu - men en sak har jag konstaterat. Ryggskott i kombination med förstoppning suger, på riktigt. Ryggen går faktiskt av på riktigt - joho det gör den - om man försöker göra nummer två, och man får linka ut ur badrummet utan ogjort ärende. Sen måste man linka tillbaka fem minuter senare för att man tror att man skall skita på sig, efter det går ryggen av igen och sedan kör man det på repeat i en timma tills man är beredd att ringa en ambulans för att be dem laga ryggen och eventuellt ge ett ordentligt lavemang. Typ ett sådant de ger till hästar och kor, men helst under narkos.

Så har min vecka sett ut. Nu...jobb igen...

En dansk skalle...

2010-06-03T11:36:00.002+02:00

...skulle jag vilja ge alla meteorologer.

Det finns ett antal bra saker med Danmark såsom billig öl och smörrebröd, men det bästa av allt torde vara Läsö. Den lilla sandön som är så vacker att man nästan tuppar av. Vi fick för oss att åka dit förra helgen, från lördag till söndag - det skulle vara fint väder hade det sagts från alla vädermuppar - och fint väder är bra när man har en båt som kan gå snabbt OM det inte går skyhöga vågor. För om det går skyhöga vågor så slår båten så att det låter som att den skall gå av på mitten...ungefär.

Eftersom mitt begynnande ryggskott gjorde ont kollade vi sjöväder och våghöjd mer noggrant än någonsin, SMHI, DMI, YR och ett par till. Alla jävla väderstationer sa lördag våghöjd 0.5-1 meter...vilket är okay även om det inte betyder "plattan i botten". Vi fick med oss en extraman på båten (kamrats pappa som har hus på Läsö med den vackraste utsikten av dem alla över strand och solnedgång från sin veranda) eftersom jag och ryggen var totalt oduglig. Jag kunde varken köra eller plocka in fendrar och skit. Men jag kunde halvligga. Så, det bäddades ner i sittbrunnen, madrasserades med all upptänklig Tempur för att göra min resa okay - så jag kunde ligga medan de rediga karlarna styrde upp allt annat.

Vi hade räknat med en dryg timma till Läsö. Om det inte hade varit för att de förbannade meteorologerna hade JÄVLIGT fel. Vi snackar våghöjd på 2-3 meter, och inte kom de från ett håll heller. Maken till krabb sjö har jag sällan skådat (och med tanke på att jag låg ner var det inte mycket jag såg).

Karlarna satt nöjt på flybridge i solen och drack öl medan jag skrek "aj" varje gång båten landade fel i en våg. Och resan som skulle tagit en timma tog nästan fyra timmar. Fyra timmar av rent helvete. Trots både madrassering och medicinering.

Meteorolog måste vara världens bästa yrke. Det måste vara det ENDA yrket där man kan gå till jobbet, vifta lite med näshåren och konstatera "tja - det blåser hitoditifrån och då gissar vi på lite spridda skurar och våghöjden torde vara bla bla bla" och sedan dricker de kaffe och gissar lite till, och alltid fel. Hur många hade kunnat gå till jobbet och lämna in en rapport var fjärde timma som ALLTID var fel? Att vara meteorolog måste vara da shit. Mina näshår skulle också kunna gå till jobbet varje dag och gissa - och sedan håva in en massa stålar.

Men jotack, det var lika vackert på Läsö som vanligt. Även om jag inte såg så mycket av det.

Blod är INTE tjockare än vatten

2010-05-23T18:44:00.002+02:00

Jag har en nära släkting som jag har stått väldigt nära under många många år. Personen har haft det lite tufft och jag har tagit hand om henne både känslomässigt och ekonomiskt - inte för att få en speciell plats i himlen eller för att hon skall stå i evig tacksamhetsskuld, utan för att jag ville. Jag har svårt att se människor jag älskar eller tycker om ha det svårt, när jag har möjlighet att göra det bättre. Och givetvis hjälpte hon mig med andra saker, och vi hade helt enkelt roligt ihop. Och då spelar pengar föga roll.

Men det började gnissla för ett par år sedan. Det var konstant synd om henne och aldrig om mig. Det började bli missunnsamt från hennes sida, och vi började bråka. Det kändes som att det inte spelade någon roll vad jag gjorde så blev det fel, för HON fick inte bestämma - och det kunde handla om allt från överraskningsfester (som jag/vi) betalade, till utgång i form av stora släktgäng där hon inte kunde vara med för att hon inte hade pengar. Givetvis drog vi med henne ändå, och betalade. För så funkar vi, ingen skall känna sig utanför av en så simpel anledning.

Men droppen kom när syrrans möhippa var bestämd och klar, och den skulle kosta en tusing per skalle, och hon hade sagt att hon skulle med. Det gick mail fram och tillbaka mellan ett gäng tjejer, bland annat henne - och en del mail med direkta frågor till henne om hon kunde fixa saker - och det var saker som inte kostade pengar - utan så enkla saker som kontaktuppgifter till en tjej vi inte visste hur vi skulle få tag i. Alla svarade på allmailen men inte hon. Och hon skickade heller inget mail till mig, eller lyfte luren och ringde. Så till slut frågade jag henne vad fan som hände och om hon inte använde sin mail längre (jorå - så dum var jag - jag trodde faktiskt att det faktiskt var anledningen, för annars trodde jag att hon skulle svara). Men då visade det sig att det var synd om henne igen för hon hade ju faktiskt inga pengar. TVÅ VECKOR EFTER ATT HON HADE CLEARAT ATT HON SKULLE VARA MED?

Ja, hon har ont om stålar - men har ingen annan att skylla än sig själv. Men vad hon tydligen har glömt är att jag har känt henne sedan hon föddes och vi har varit jävligt tighta under i princip hela våra liv. Och denna möhippeplanering slutade med elaka mail och hårda ord från både mig och henne, men detta var under perioden när jag precis hade fått reda på att jag hade hudcancer och skulle opereras - och jag hade då jävligt svårt att tycka synd om någon som ägnar så otroligt mycket tid att tycka synd om sig själv samt vara snål och missunnsam. I dessa två mail som gick mellan oss blev jag anklagad för att inte veta hur svårt hon har det, att jag inte vet vad det betyder att leva på existensminimum - och slaget under bältet var formuleringen "du kanske köper en Ed Hardy-keps som kostar lika mycket som JAAAG har att äta för varje månad".

För det första, så förtjänar jag i så fall en sådan keps, och för det andra så har i så fall inte heller hon en aning om vad fan existensminimum är eftersom hon har föräldrar som har gett henne en bil, ger henne pengar så fort det kniper och tar med henne på utlandsresor för att det är så syyyynd om henne. Och eftersom jag även står hennes föräldrar väldigt nära så vet jag att de hade pyntat syrrans möhippa om hon hade bett om det, men tyvärr är hon även snål. Så att be om en tusing för någon annans skull var väl inte aktuellt eftersom det inte gynnade henne.

Och detta mail kom bara ett par veckor efter att hon hade varit med oss ute och festat (för vilken gång i ordningen vet jag inte) där vi hade betalat rubbet för att hon skulle kunna följa med - återigen - för att vi har möjligheten och för att vi ville att hon skulle vara med. Men så mycket pengar som jag har investerat i henne, och så mycket känslor - så förtjänade jag inte de orden.

Jag skrädde inte orden i mitt mail till henne heller, men det brast för mig. Jag var sårad, ledsen och heligt förbannad - och hon gick över gränsen - och fick därmed allt jag hade hållit inne med. Troligen allt som alla har hållit inne med eftersom ingen ställer krav på henne.

Efter det har vi ingen kontakt, men det har tydligen varit synd om henne igen, så hon har fått utlandsresor av sina föräldrar - och jag vet att hon festar för sina "icke-existerande" pengar när det passar henne. Och vi har varit hyvens nog att gratulera varandra på födelsedagar via Facebook. Men idag upptäckte jag av en slump att hon tagit bort mig som vän på Facebook, bara mig - inte min man. Låt oss bara säga att min man tog bort henne kvickt som ögat, eftersom hans plånbok har betalat för henne i sisådär sex år också.

Det är till viss del en sorg att tappa en väldigt nära släkting efter så många år. Men enough is enough, blod är inte alltid tjockare än vatten. Och den dagen hon kan GE lika lätt som hon kan TA - både ekonomiskt och känslomässigt - och förstå hur jävla illa hon har burit sig åt - då kan jag överväga att möjligen sätta mig med henne och rensa luften.

Tills dess får hon sitta och räkna 50-öringar och tycka synd om sig själv och tycka att jag är en vidrig människa, men det krävs otroligt mycket för att jag skall bli så här arg och faktiskt säga upp kontakten. Men så länge ordet förlåt inte finns i hennes vokabulär, så kommer inte jag vara med i matchen.

Och låt oss innerligt hoppas att jag slipper henne i sommar eftersom vi delar sommarställe. För - när det har gått så här långt är jag stenhård - jag kommer inte att kommunicera med henne. Hon finns inte. Det är en sak att vara missunnsam och snål, men att tycka mer synd om sig själv och komma med slag under bältet för att hon är "fattig" när jag satt med en duktig cancerångest - det går jag inte med på.

Och hur fattig och deprimerad kan man egentligen vara när man alltid orkar göra roliga saker - men man orkar varken jobba eller plugga?

Realitycheck anyone?

(Och nej - jag tror aldrig att hon har fått min bloggadress - men om så skulle vara så skäms jag inte över ett ord jag har skrivit - hon fuckade upp - och det tog mer än tio år innan jag verkligen klickade på hennes beteende så det säger en hel del om hur lång tid det tar och hur mycket som krävs innan jag säger upp ett släktskap - men nu är det över)

Alltså?

2010-05-22T21:01:00.003+02:00

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, men den här personen skrämmer mig. Och det som skrämmer mig mest (nåja - nästan) är spyflugebenen till ögonfransar. Sedan gör det inte saken bättre att hennes "vardag" består av att inte betala p-böter, och de "aktuella frågorna" är väl att hänga hos fogden och komma undan med det. Vad som händer på valmötena vet jag inte, för jag kanintelyssnapåhenne utan att kräkas lite i min egen mun.

Och jag upprepar mig en gång till, men blir fanskapet statsminister så byter jag land. Jag kan tyvärr inte bo kvar i ett land där hycklande spyflugeben dominerar - då kommer jag autovomera precis varenda dag.

Nu är hon inne och lallar på min Facebook, och jag dör lite inombords. För FAN - om det nu skall vara den bruna sörjan så finns det en hel del sossar som jag gillar väldigt mycket bättre.

Jisses, att ett litet inhopp på Facebook nästan ger mig en stroke i ren ilska?

Varning utfärdas, inträd FB med försiktighet - och titta inte på annonserna!

Ett klantarsel och ett set naglar

2010-05-22T15:45:00.003+02:00

Under en period blev ju detta en nagelblogg, och eftersom jag är ett klantarsel av rang, så slutade det vara en nagelblogg - av den enkla anledningen att jag bröt av alla mina naglar i påskas. Johorå, varenda en - långt ner i köttet no less.

Vi var i Norge och åkte skidor, men eftersom jag hade luftrörskatarr och typ andades lika lätt och enkelt som efter att ha dragit i mig en påse hasselnötter - och dessutom spenderade varje natt med att hosta som en KOL:are så tänkte jag mig inte så värst mycket skidor. Däremot så tänkte jag att jag skulle äta, vila, läsa böcker och sen vila lite till. Och möjligen sitta på altanen och se snygg ut lite då och då.

Dock blev det för lockande att bo mitt i backen och se alla svisha förbi på sina skidor, så Tant Blå kunde inte låta bli. Men eftersom hon var hemskt lat kom hon på den briljanta idén att istället för att ta bilen, eller alternativt gå ner till skiduthyrningen, så sa hon till maken att köra "störtlopp" ner så att hon kunde stå med sina vanliga skor bak på hans skidor.

Jag lovar, det är en kanonidé i teorin, not so much i praktiken. För efter en stund går det fort. Jätteskitfort. Och då är det halt där bak på skidorna. Vilket resulterar i att man halkar av...som fan. Och att halka av ett par skidor när man åker bakom typ Anja Pärson är däremot inte en bra idé - framför allt inte när man landar på NAGLARNA. Först alltså, för efter att man har tagit första stöten med naglarna så säger man "uff" och drar i bröstkorgen. Så man inte kan andas...lite till. Låt oss bara säga att naglarna låg löst i varje vante. Och jag skakade ut mina stackars fina välvårdade naglar ur vantarna i backen - och det gjorde satans ont kan jag säga. Eftersom de valde att gå av Nere.I.Köttet!

Nåväl, jag har överlevt med naglar på utväxt, men Herr Blå har varit en olycklig man, eftersom Tant Blå kliar honom på ryggen tills han somnar varje kväll. Och det har gnölats och gnytt över att "du har bara fingertoppar - stackasch mig - kaaaan du inte göra något ååååt det".

I födelsedagspresent av kamrat C fick jag en "manikyr", den utfördes idag och blev ett nagelset. Ett jävligt långt sådant. Men mina händer är back in bizniz så att säga (med parentesen att det känns jävligt konstigt att ha fusknaglar). Nu råkar det falla sig så att maken fyller år imorgon.

Vems present känns det som mest?

Låt oss bara säga att han nästan sket på sig av lycka - och redan nu sitter och ser fram emot läggdags.

För han har ju faktiskt lidit sedan i påskas. Grattis då'rå? ;o)

Gnäll - eller inte alls

2010-05-21T14:32:00.002+02:00

Om man köper en ny sak, som visar sig vara helt kass, och man har en lista på 25 punkter som skall åtgärdas och får svar idag att saken är fixad och man frågar hur fan de har hunnit med 25 stora punkter på tre dagar. Svaret blev att "jomenvisst det är klart, fast bara tre punkter som var de viktigaste och de andra kanske vi kan ta sen typ en annan dag eller år, eller typ förhoppningsvis inte alls".

Då undrar man först om de inte är läskunniga (eftersom man har spaltat upp punkterna snällt och fint i ett mail).

Sedan undrar man om det har slagit tokslint i huvudet på dem eftersom det absolut inte är upp till dem att avgöra om det är klart.

Och efter det så undrar man om de är födda med en megakromosomskada (till största del why-kromosomen) som gör att de tror att tre av 25 punkter betingar ordet "färdig".

Och sen...ja då exploderar man på riktigt och skäller som en pitbull - medan man filurar på om en hel båt får plats i arslet på dumfanskapen - aktern först - så det inte skall gå smidigt liksom.

Efter det lugnar man ner sig, och tar det den rätta och riktiga vägen och inkallar jurist - för nu är det krig.

Men fy fan vad relaxerande det hade varit att köra en båt rätt i 30 knop rätt upp i analen på dem - får man göra sådant och hävda självförsvar?

Relaxerande för mig, och smärtsamt och laxerande för dem - tack?!

Chicken...

2010-05-20T19:20:00.003+02:00

Bloggfrossa utmanade för ett tag sedan sina iPhoneägande bloggläsare på Alfapet och tyckte att han var ett jäkla snille som skulle köra världsdominans - ända tills han fick motstånd av en simpel Hisingebo.

Och bluffen är synad, Mike är verkligen en lika dålig förlorare som vinnare - för när det håller på att gå käpprätt åt helvete så drar han lika snabbt som en avlöning ;o)

Ibland är man glad att det inte bara går att spela Alfapet på iPhonen, det går även att ta skärmdumpar. Så ni som tror att Mike är en jävel på Alfapet - vänta bara tills han ligger jävligt brunt till - då kommer kycklingen fram.

Jag har haft bilden för mig själv ett tag, men nu var det läge.

Hisingen vs Majorna...10-0 (fegar man så tappar man en satans massa cred-points)

Oh la la...revanch?

(Men jag är tacksam för tipset Mike, visste inte om spelet innan du introducerade det, har antagligen inte lika mycket tid som du att leta appar till iPhonen - rekommenderar spelet varmt - för spelintresserade utan kycklingtendenser :-p)

:o)

Balladen om Briggen Blue

2010-05-20T00:46:00.002+02:00

Som faktiskt stämmer rätt bra.

En gång var det ett lyckligt och samstämmigt par som beställde sin drömbåt på båtmässan, de gick i väntans tider och såg snön utanför fönstret medan de - glatt ovetande - planerade och gladde sig. Banken gjorde sitt, paret gjorde sitt - men sedan började det knarra hos säljaren, som vi kan kalla för Allan Ballan med fru och varvet - som vi kan kalla för Bröderna Grimm. Men paret fortsatte sin resa i huvudet med happy thoughts, planer och saker som skulle färdigställas och en båt som skulle levereras vecka 18. Paret såg mentala solnedgångar tillsammans varje kväll vid läggdags, rosenskimrande soluppgångar vid morgonar och en och annan regnbåge och enhörning var med under resans gång.

Vecka 18 kom, och så gjorde även båten. Och då började sagan om "Båten som aldrig skulle ha levererats" vilket får bli en sequel till första delen. Men den sagan var som skapt och stöpt av Tim Burton på sitt allra sämsta humör, eller en dag när han bara kände för att skriva en historia som handlar om hur man drar mattan under fötterna på ett ganska lagom lyckligt par.

Båten som aldrig skulle ha levererats handlar numera om att paret som egentligen fortfarande vill samma saker, och fortfarande egentligen långt bak i amygdalan kan se en och annan solnedgång, har börjat gnissla i maskineriet. Är man upprörd av olika anledningar på varsitt håll slutar det ofta i krasch-bang-boom. Och paret ser inga regnbågar längre utan funderar troligen på alternativa sätt att mörda varandra (någon som känner till något bra gift som inte syns vid obduktion?) allt för ofta.

Men just idag är en bra dag, och paret har vågat trotsa både Allan Ballan och Bröderna Grimm och vara lyckliga i alla fall. Jätteskitlyckliga till och med.

Imorgon är det en ny dag, och med tanke på att paret har både kvinnligt och manligt klimakterie (jodå - det vet vi - för i denna sagan är luftkonditioneringen numera på i deras kärleksnäste) och dessutom PMS 24/7 så kan det hända att det blir en helt annan saga imorgon.

En saga som slutar med att maken blir Törnrosa och möjligen aldrig mer vaknar, medan prinsessan på ärten nöjt ligger kvar på sin Tempurmadrass och ler i mjugg efter uträttat värv.

Och sedan levde åtminstone en av dem lyckliga i alla sina dagar.

Snipp snapp snut - så var sagan slut.

Skärpning...typ - del 23842...

2010-05-18T15:09:00.003+02:00

...jo jag skäms över att jag säger att jag skall skärpa mig hela tiden - och sedan händer det något så tummen sitter fastcementerad i arslet. En av anledningarna den här gången är att jag hittade en blogg som är mycket roligare att läsa än att skriva i min egen, läs den för satan; Monas Universum.

En blogg för alla oss som vet att gränsen mellan hat och kärlek är hårfin, där mannen får sig sin dagliga dos av välförtjänt ovett, levererat med en grymt stor portion humor. Jag antar att det är därför de fortfarande lever ihop, min man - som precis som jag har ett sjusärdeles humör - pendlar farligt nära mellan liv och död dagligen. Men frågar ni honom så ligger jag lika brunt till :-p

Nu ytterligare ett försök!

Vad har hänt sedan sist i korta drag (eftersom jag egentligen inte har tid)?

Tentan som däckade mig - min livs första underkända tenta - överklagade jag och upptäckte igår att den hade blivit godkänd. One down...ett par to go...heja mig! Total lycka!

Gamla båten är inte såld och det suger att se älsklingen stå på land utan kärlek (och sedan hade det varit himla käckt att få pengarna för den också).

Nya båten levererades i tid, men jag misstänker starkt att en thinnersniffande praktikant har gjort det mesta på den eftersom den senaste veckan har spenderats med att hitta fel utan att ens leta. Vi äger en båt som kostar lika mycket som en herrgård i...eh...Pajala...och den är tydligen skapad för att bara ligga och se fin ut, att köra den är inte att tänka på. Och breven och samtalen med varv och säljare gör mig utmattad/explosivt arg bara att tänka på - vi är nu uppe i sisådär 25 punkter med ordentliga fel, på en båt som kommer ifrån ett varv där de faktiskt vet hur man tillverkar båtar. Den gamla älsklingen är av samma sort, men 18 år gammal, med färre fel och brister. Därav min misstanke om thinnersniffande praktikant, alternativt att vi bara haft en jävla otur och fått ett måndagsexemplar. Och just nu, förbereder jag mig inför att lyfta luren och ringa säljaren för femtiotolfte gången på två veckor.

Annars då...livet går sin gilla gång. Som värsta berg o dalbanan med andra ord.

Men inte gnäller jag då inte, vi hann ju faktiskt köra båten hela fyra timmar, t o r Skagen i helgen, och en dag av fem tittade solen fram och det gick att sitta ute (om man hade jättefodrad jacka på sig) till skillnad från nordanvindarna och hällregnet uppifrån samt sidledes de andra dagarna.

Ibland måste man bara försöka mota Olle i grind eller se mörkret från den ljusa sidan. Eller så åker man till närmsta jourläkare och ber om ett recept Valium i storpack för att klara av att utföra telefonsamtalet som jag har laddat för i ett par timmar.

Mrs Procrastinating - NU gör jag det.

Over and out - och skärpning efter det...snart skall jag ha sommarlov - på riktigt! Och det har jag förtjänat! Snaaaart...skall jag bli en social människa igen (men jag förstår fortfarande inte riktigt vart februari, mars, april och halva maj tog vägen - till alla jag inte har haft tid med ber jag allra ödmjukast om ursäkt - det vill säga hela vänkretsen och alla jag känner förutom pappa - som är den enda jag pratar med på "riktigt")

*lyfter telefonluren

Skärpning...

2010-04-19T15:54:00.002+02:00

Jag är trött som en björn på vintern, och ligger inne med ett ryggskott som troligen beror på att jag intygade att jag kunde manövrera högfartsbåt i helgen...i kuling på lördagen, lite mindre blåst på söndagen. Men 8 + 8 timmar på sjön i en skvalpbåt med instruktör gjorde mig troligen cirka två centimeter kortare än vad jag var i fredags.

Har seriösa funderingar på austronautblöja för att slippa resa mig för att gå på dass, har kollat en föreläsning men nu gett mig själv ledigt - och tack vare Bloggfrossa och soulmaten i Uppsala har jag hittat alfapet på iPhonen. Känns som en lagom sysselsättning med tanke på att båda är satans långsamma så jag drar ett blogginlägg under tiden.

Mike, man kan inte gnälla över för många motståndare när man kastar handsken i en blogg med många läsare ;o)

Men manöverkursen (som jag fick i alla hjärtans dag present av maken) var för jävla rolig. Vad är nästa steg? Finns det någon kurs i stridsbåt 90 eller måste jag byta kön och ålder och göra värnplikt då?

Och kudos till sjösjuk medpassagerare som faktiskt genomförde kursen trots att hon dag ett spydde ner hela akterdäck under serpentinsvängar. Det var strongt...

Nu skall jag fortsätta att sitta i soffan och googla austronautblöjor medan jag väntar på mina grymt sega motspelare ;o)

Guess who's back...

2010-04-06T19:48:00.002+02:00

Jahaja - hur var det man bloggade nu igen? Och vad har hänt sedan sist? Jag har pluggat, haft cirka åtta miljoner rapporter, tre monstertentor (varav EN är rättad med beröm godkänt - de andra vill jag helst inte tänka på för då kryper ångestdjuren utmed nacken på mig), två magsjukor och nu en luftrörskatarr.

Jag har två tentor kvar, ett antal inlämningar men backloggen har blivit mindre. Klarar jag denna terminen utan att dö så skall jag unna mig sommarlov (om jag inte kommer in på den däringa kursen som verkar så rolig så jag nästan svimmar av glädje bara av att tänka på det...ehum).

Det var ju det där med att INTE gå in i väggen före jag ens börjar jobba och typ lyssna på kroppen. Men kroppen säger en sak och hjärnan en annan. Kan man få en tredje input månne?

Om vadbenet kanske skulle säga sitt, och kanske skenbenet kunde ha en åsikt? En femte input från handleden?

Nåväl - jag känner mig tillbaka - jag har saknat bloggen. Nu ska jag bara se till att skaffa mig ett liv så jag har något att skriva om.

Tjing!

Och vi som inte visste vad man gjorde med den där spaden!

2010-03-23T19:29:00.005+01:00

När det snöade som värst för femtioelfte gången den här säsongen kom plogbilen förbi och la snön prydligt vid vår nyskottade garageinfart. Han passade även på att lägga en massa snö prydligt över våra buskar på framsidan samtidigt som han bullade upp en meter snö framför postlådan. Detta tyckte brevbäraren att man särskilt skulle uppmärksamma så i en hyllning till plogaren lämnade postisen en liten notering på ett av de kuvert som landade i brevlådan den dagen.

"Vänligen skotta framför brevlådan!"

Det tyckte vi var väldans snällt av honom att påpeka. Inte nog med att man då uppmärksammade den annars så svårupptäckta metershöga vallen framför brevlådan - och på så vis kunde slå sig för knäna och skrocka lite lätt om hur vansinnigt busig denna plogare var - man fick även tillfälle att använda sig av den fina spaden man inte använt på ett par timmar.

Sånt bidrar till en oändlig glädje i en annars totalt sysslolös vardag.

Fröken Hemlig

Gammal är yngst. Eller "Shiiiit vad najs bruden"

2010-03-15T18:18:00.004+01:00

Det sägs ju att man får en andra barndom när man blir gammal och grå. Tänk om det faktiskt är så att det stämmer? Undrar om det har genomslag på ALLT som barndomen innebär?

"Gunnar, SLUTA kittla Anna. Lars nu får du faktiskt sluta kladda med ketchupen och Märta har jag inte sagt till dig femton gånger att inte INTE HOPPA I SOFFAN!!!"

Undrar om man får sockerkickar på samma sätt då och tänk vad kul att få sätta sig och gapskrika på Coop Forums golv när man inte får den choklad man vill ha. Få leka "Hela havet stormar" med hela PRO-gruppen och kräva nya saker när de gamla går sönder.

Och om det är SÅ, ja då bör man få en andra tonår också eller hur? Fan vad najs. Glida in när man tycker, sova hur länge som helst, slänga kläderna där man står, rapa helt ogenerat, ha ett enormt intresse för sex och i början av veckan prata om hur jävla packad man var i helgen som gick bara för att mot slutet av veckan prata om hur jävla full man ska bli i helgen som kommer. Säga saker som "Shiiit, vad naaajs bruden" och ta opassande bilder med Ajphååånen på alla outfits man har i garderoben.

Alltså, det är nästan så att jag längtar till pensionen faktiskt. Jävlar vad jag ska plåga min omgivning! Hoppa i sonens soffa, kasta glitter på dottern och sova till klockan två på eftermiddagarna. Däremellan tänkte jag klämma in några sockerkickar och lite olovlig körning på Gunnars EU-moppe. Utan hjälm förstås, man kan ju inte förstöra det sönderblonderade barret.

Word.

Fröken Hemlig

Fröken Hemlig turns Blue

2010-03-12T20:20:00.005+01:00

God kväll.

Det är alltså jag, Fröken Hemlig, som fått den stora äran att hyra bloggen i en månad och jag ger er inga garantier på att det blir en särskilt bra bloggmånad. Kan inte garantera några mirakler eller inlägg i samhällsdebatten. Det jag däremot KAN garantera är följande:

- Jag kommer inte att blogga varje dag.

- Jag kommer inte be om ursäkt om jag glömmer bort er i flera dagar.

- Jag kommer svära, prata om sex och alkohol samt beklaga mig över alla dessa korkade människor som invaderar mitt luftrum.

Frågor på det? Nähä. Men så bra då. Let's go!

Fröken Hemlig

Bloggrum uthyres i en dryg månad

2010-03-05T08:56:00.002+01:00

Är välskött och kommer från icke-rökare men kan behöva lite renovering.

På grund av att bloggägare inte har tid att sköta bloggrummet förrän kanske i början av april.

Any takers?

(För övrigt är jag dessutom dum i huvudet som bara läser och läser men inte förstår ett skit av vad jag läser - någon som vet hur man slutar vara dum i huvudet? I såfall kan jag tänka mig att dra av på blogghyran)

Jag återkommer...sen, när fyra tentor, gudvethurmångainlämningar är gjorda och båten är såld. Och om jag fixar detta, så lovar jag att blogga sönder mig och att belöna mig själv genom att gå ut ur väggen som jag står i nu och ta ledigt - lääääänge - för att ladda batterierna som just nu behöver startkablar hela tiden.

Ibland svänger det hit och ibland svänger det dit...

2010-02-14T11:16:00.003+01:00

...och det är tydligen inte meningen att jag skall veta vart jag har karlfan.

Ibland - ganska ofta - skulle jag kunna vrida nacken av honom för att han är så trögfattad, och ibland - ganska ofta det med - vill jag hänga mig runt halsen och krama honom och aldrig släppa taget.

Igår ville jag vrida nacken av honom, och idag väckte han mig med först ett paket, med en nalle (ja ja - jag äääälskar nallar), sen ett paket till med en stor fyr som samtigt vill ha ett värmeljus i sig ( ja ja - jag älskar både fyrar och saker man kan ha värmeljus i) och slutligen kom jag ner, tog upp min dator och vad ser jag i mailen? Jo en anmälan till en helhelg för högfartsintyg för båt. Något jag vill göra bara för att det är Så Jävla Roligt att köra båt fort. 9-18 två dagar i rad skall jag få köra skiten ur en båt och sedan få intyg på det. Bwahahaha....

Det var min hjärtedag, hur var er?

Och just det, sen råkar vi ha varit på mässan och har inhandlat båten på kortet sprillans ny utan att ha sålt vår gamla ännu. Så jag har lite köpstopp, förutom när det gäller fendrar och sådant.

Vi får väl se hur det blir med det - men vi älskar båten i alla fall...

Husmorstips

2010-02-12T19:18:00.005+01:00

Ni som känner mig vet att jag har ett antal fobier. De är inte många - men de är udda. Jag är rädd för dockor, höjder upp till...kanske 50 meter och Mona Sahlins ögonfransar. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. SPYFLUGEBEN! Att be henne om sminktips måste ju vara likställt med att be en sminkös om hjälp med drivknutarna till bilen.

Men denna är för bra för att inte få ett eget inlägg.

Och återigen, om ett par spyflugeben blir statsminister (kanske borde vara plural där - spyflugeben borde bli statsministrar) - så emigrerar jag - pronto!

Men jag gillar kampanjidén, det hade varit trevligt om den var sann - för då hade spyflugebenen åtminstone varit ärlig ;o)

Jag behöver doku-såpor

2010-02-10T10:19:00.003+01:00

Sitter i soffan med datorn i knät i väntan på dagens studier med en migrän som får mig att vilja dekapitera mig och tog därmed en sväng ut i köket för att hämta ett glas vatten till min miljonte huvudvärkstablett. Och konstaterade följande:

Jag gick förbi hallspegeln och såg hur jag såg ut - Anna Skipper, kom hit!
Sedan konstaterade jag att det finns ett par småställen som behöver renoveras - Arge Snickaren?
Och sen har vi behovet av ett homestyling-team som kan komma hit och röja i skiten så man slipper vada igenom / hoppa över saker som ligger i vägen.
Och sen efter det...kanske Lyxfällan?

Givetvis skall allt detta ske medan jag själv ligger på playan i Paradise Hotel - kan det vara något kanske?

Konsten att kissa på ett flygplan

2010-02-02T10:10:00.003+01:00

På planet hem från Bangkok blev jag akut kissenödig. Sådär kissenödig så att man tror att man skall spricka (för att man precis innan start har hinkat i sig en halvliter vatten i värmen).

Och toaletten precis bakom mig var trasig vilket innebar att jag pratade med flygvärdinnorna och fick passera "galley" och gå på den motsatta sidan. Tre flygvärdinnor visste alltså att jag var på toaletten.

Precis när jag knölat in min kropp på den minimala toan och satt mig så hör jag säkerhetsbältesskylten plinga, och kaptenenen mumla något om turbulens och att flygvärdinnorna skulle sätta sig också. Jag vill minnas att vi var någonstans ovanför Burma, och ovanför Burma är det tydligen väldigt mycket skuttihopp.

Men jag satt ju redan. Med arslet på metallringen. Och insåg att jag inte kunde gå därifrån förrän jag hade kissat eftersom alternativet var att kissa i flygplansstolen. Det enda jag inte hade var ett säkerhetsbälte.

Har ni försökt kissa på ett utrymme stort som en kattlåda där dessutom ändalykten lyfter från ringen ungefär en gång var tredje sekund? Om ni har det så vet ni att det är...svårt? Varje gång man landar på ringen och lyckas släppa efter och det kommer ett par droppar så är det dags att lyfta från toaringen igen. Det är helt jävla omöjligt.

Detta innebar ju naturligtvis att jag blev sittande där inne tills turbulensen hade gått över vilket tog ungefär lika lång tid som en salmonellasjuk med förstoppning. Och det innebar också att flygvärdinnorna tydligen hade glömt av att jag var där, och att upptaget-skylten var - ett skämt?

Som i alla andra kattlådor till flygplanstoaletter går ju dessutom dörrjäveln inåt, som i ett veck man putter på utifrån eller drar i inifrån (himla smart idé - det innebär i princip att man bör lägga sig i toastolen för att få plats att dra upp dörren).

Nåväl - när turbulensen var över, och jag fick sitta i lugn och ro och kunde kissa syndafloden så hör jag hur upptagetskylten vänds till "ledig". Jag hinner tänka "vad i helvete?" och sedan får jag toadörren rakt i knäskålen och en - troligtvis - lika nödig medpassagerare stirrar på mig med munnen i chock formad som ett "O". Som en kissenödig blåsfisk stod hon bara där. Sa inget, gick inte och stängde inte dörren på en evighet. Kändes det som. Och där satt jag, ovanför Burma, med en toadörr i knät.

Jag ogillar att gå på flygplanstoaletter - men flyger man i elva timmar så har man föga val.

Men inte fan valde jag att att flyga som en vante på dass i en kvart för att sedan få en toadörr i knäskålen.

Whaddaya know?!

2010-02-01T20:23:00.002+01:00

Nagelbloggen back in bizniz - var ju tvungen att leka lite med några av de pyttesaker jag faktiskt köpte i Bangkok.

Av någon outgrundlig anledning blir jag sugen på en Mojito när jag ser naglarna dock?

Sovmorgon

2010-02-01T08:16:00.002+01:00

Idag fick jag sova ända till 05:50...oj oj oj...

Väskan med alla de roliga sakerna befinner sig fortfarande på okänd ort så jag kan väl kyssa min ritplatta goodbye - den gillar inte kyla - och jag misstänker att den har det kallt.

Funderingarna är då följande på morgonkvisten.

Hur mycket ersätter de?
Vi har inga kvitton eftersom "cash is king"!
NÄR exakt börjar de ens fundera på att ersätta?

Allt ömtåligt plus alla makens kläder, gamla som nya låg i den väskan - eftersom det var vår tåligaste väska. Det innebär att jag inte har någon neccesär, inte maken heller i och för sig...men han har inte riktigt lika mycket i sin som jag har. Och han har framför allt inte allt skojigt som jag köpte på utresan på flygplatsen i Helsingfors.

Men det som retar mig mest är ritplattan just nu, jag ville leka med den redan i lördags - och nu är det måndag och jag har inte tid att leka med den. Jag har inte ens tid att hålla på med tramset kring försvunnenväska-mysteriet.

Och ja, jag vet - det är mycket egoistiskt av mig att bara sakna mina saker i mannens väska, att han hade hela sin garderob i den plus allt inköpt är tydligen av mindre betydelse ;o)

Men å andra sidan var hans första ord när han vaknade av att jag gick upp "du kan klia mig på ryggen - det brukar du ju somna av".

Så omtänksamt av honom...NOT!

Och sedan är det lite udda att han har gått till jobbet och att vi inte skall spendera all vår vakna och ovakna tid ihop mer - precis som det alltid är efter semestern. Lite ledsam separationsångest.

Ice Ice Baby aka Torsk på Tallin

2010-01-31T06:34:00.002+01:00

Jag är hemma. Jetlaggad som f-n, men åtminstone åt rätt håll - typ? Vaknade 04:20 vilket är 11:20 "min tid". Nu är klockan halvsju, vilket betyder att den är halvett på eftermiddagen och gubben sover fortfarande.

Har ätit frukost, packat upp en väska (eftersom den andra, roliga väskan med alla teknikprylar i befinner sig på okänd ort och inte fick åka med hem från flygplatsen igår) och sedan tittat på TV.

Ny upplevelse att få reda på att Paradise Hotel går mitt i natten, och att få reda på vad skiten handlar om - även om jag inte blev mycket klokare av ett avsnitt och efter det Surreal Life med både Ron Jeremy och Vanilla Ice. Mycket underhållande.

Det sägs att vi skall åka till Norge för att skida nästa helg, men efter att ha kommit från 35 grader och hem till ett hus där värmen har varit avstängd i över två veckor känns inte det så lockande. Det var 6 grader inomhus! Jag skojar inte. Det hade varit varmare att lägga sig i kylskåpet. Två grader varmare i alla fall.

Skidor alltså? Kan man ha flipflops i backen? Eller klänning?

Didn't think so...nu skall jag kolla efter en långhelg i Dubai.

Vi lyckades inte ens spendera våra lönekonton i Thailand, jag tror att man kan göra det i Dubai...

Blech!

Ni som har mig på Facebook har sett att jag har hädat och bloggat på FB - men nu kära blå blogg - nu är jag tillbaka. I svinottan dessutom verkar det som...

Livet är en kaka

2010-01-12T23:44:00.002+01:00

Also known as "Kan jag få låna lite tid för oförutsedda utgifter?"...

Skulle ha lämnat kissarna till kattpassarna i söndags men det blev inte av. Skulle ha hunnit med en kompisträff, skola och bank i måndags men det blev bara skola. Skulle ha hunnit med skola, kompisträff, bank, kattlämning och internet-incheckning på planet idag men det blev bara skola och internet-incheckning.

Internet-incheckning är inte internet-inkäckt i alla fall. Inte alltid. 36 timmar före avgång är det tillåtet. Det vill säga 05:50 imorse. Jag vill ha benplats, mannen är nästan två meter lång och jag är nästan 180 centimeter över jorden. I ren skräck att missa det käcka med incheck har.jag.inte.sovit.en.blund.inatt. Men jag har lyssnat på en hel ljudbok. Låt oss säga att jag är...trött? Men uppfukkad i hjärnan samtidigt - making sense?

Nu har tiden tagit slut helt enkelt. Och då upptäcker vi att vår stora kattbäbis har skadat tån (infekterat) och måste till veterinären, och där försvann planerna på kattlämning och till min hysteriskt långa todo-lista kan jag nu lägga ett akutbesök hos veterinären imorgon - och hur jag får ihop logistiken efter det - det vet inte ens jag som har jobbat med logistik i nästan 18 år.

Vi skall vara på Landvetter 15:50, maken arbetar halvdag och kommer hem vid halvett. Jag skall alltså göra mina "sista" (definitionsfråga) skolarbeten, ta katten till veterinären, åka till banken, packa och sedan på något sätt lämna mina bäbisar, göra i ordning mig själv och åka till flygplatsen. Just det ja, jag skall sova där någonstans innan med.

Jag önskar att mannen var helledig imorgon. Jag önskar mig mer tid. Och så önskar jag mig naturligtvis fred på jorden.

Men nu - skall jag lägga mig på soffan och titta på TV. Jag måste ta en paus. Annars kommer små män med vita jackor som man knyter på ryggen anlända för transfer till psykakuten.

Åh, just det ja...jag glömde att jag dessutom har kollat fel på terminsslut, så när jag kommer hem har jag tre omtentor som kommer ligga och lura på mig.

Semester anyone?

Vid närmare eftertanke är sömn överskattat, om jag skiter i att sova på två dygn så kommer jag garanterat att somna som en klubbad säl på planet. Kanske. Om jag inte går mental innan det.

Problem? Problem ur världen!

2010-01-10T22:19:00.002+01:00

Mannen konstaterade häromdagen att han kommer behöva köpa badkläder när vi kommer till Thailand, för hans badshorts är trasiga (ehum - för små). Nu springer han som en iller och letar efter vårt kit med adapters och det har satt sig på hjärnan på honom att det skall hittas NU, fast vi egentligen skulle ta ett break och titta på en film. Under sin maniska letning och kommentaren "jag kan inte sluta leta, jag vet att adapterkittet ligger någonstans och skrattar åt mig" så hittade han däremot sin mankini som han fick i 40-årspresent av välmenande (?!) kollega.

Problem löst. Han behöver inte köpa badkläder.

Han har ju för fan en mankini!

What a difference a day makes?

2010-01-08T13:28:00.002+01:00

För en gång skull behövde jag min bil idag, för att jag skulle till läkaren. För en gång skull (nästan) så startade inte makens bil så han kunde åka till jobbet. Detta upptäcktes för sent, dvs jag hann inte köra mannen i min minibil till jobbet innan läkaren och han fick stanna hemma och försöka få igång den. Om inte så skulle jag skynda mig hem direkt efter läkare och Apotek och ge honom min bil. Och för en gång skull hade jag tänkt uträtta en miljon ärenden när jag ändå var ute.

Startade hans bil? Näääää...

Skyndade jag mig hem? Jaaaa...

Men efter att först ha suttit i väntrummet en halvtimma, sedan läkarbesök i 40 minuter, påföljande provtagning, åter till läkare - för att sedan lämna doktorn med fler recept än jag någonsin haft i hela mitt liv (absolut ingen överdrift eller uns av ironi) och sedan dra till Apoteket för att komma därifrån med en påse medicin the size av en IKEA-kasse (överdrift där) var det bara att trycka plattan i botten (knappt halvvägs) på de slitna sommardäcken.

Hemma igen HALVTOLV - man stressad - men en fördel dock, han tog med mina vinterdäck i bilen för att byta på jobbet.

Och när jag gick igenom medicinpåsen ler jag lite. Vi klarar allt. Jag har världens klokaste husläkare. Att åka "tryggt" till USA med doktorer i varje hörn så brukar jag inte bry mig om mina allergier, förutom de obligatoriska Betapreden för halvakut allergisk reaktion. Jag misstänker att öde strand i Thailand inte är nedlusad med doktorer och sjukhus.

(Jag är allergisk mot nötter och jordnötter - och laktosintolerant)

Jag har nu laktostabletter, bajstabletter, allergitabletter lindriga, allergitabletter halvakuta och en spruta som maken kan sätta i benet på mig ifall det är jätteakut. Jag har två kurer antibiotika ifall jag eller/och mannen skulle åka på någon slags halsfluss eller öroninflammation, en kur mot urinvägsinfektion och en kur för tarminfektion. Värktabletter och lite annat smått och gott.

(Jag sa ju att högen med recept inte var en överdrift)

Men det lustiga är att inte ens jag är så här nojig, men min läkare är faktiskt en klok man. Jag tycker att det är otrevligt att vara allergisk mot nötter eftersom de faktiskt kan ta livet av mig. Så det är ju faktiskt käckt att ha med sig i ett land där man inte riktigt har koll på vad man stoppar i sig - och att de kanske inte alltid förstår. Men allt det andra?

Gulligt tycker jag. Mina mediciner kommer behöva en egen resväska, och jag hoppas komma hem med alla medicinpaket intakt - vill inte bli sjuk - men man kan ju ha otur och med det här artelleriet behöver jag inte uppsöka läkare. OM jag inte bryter ett ben?!

Han skrev ju faktiskt inte ut något gips?

Nej - jag må vara lätt hypokondriskt lagd - men inte så här mycket ;o)
Och mina andra ärenden gick åt helvete - men jag får ju vinterdäck.

Och blablabla man skall ha vinterdäck, olagligt och farligt blablabla - visa mig den Göteborgare som ens ägde vinterdäck före det blev lag på det. I den här stan är det snö en vecka och sen regnar det på tvären i ett halvår. Principsak!

Okay - deal with it

2010-01-05T16:04:00.002+01:00

Jag fyller 40 om 18 dagar. Då kommer vi att befinna oss någonstans i Thailand eftersom vi åker dit nästa onsdag.

Jag tycker lite synd om mig själv för att jag a) inte kan sola och det är svårt att få bort nässkrället från solen hur man än vänder eller vrider på sig, och b) för att jag inte längre kan gå och vara en retsticka och säga till mannen att jag fortfarande är i 30-årsåldern medan han har befunnit sig i 40-årsåldern i nästan två år.

Och sedan oroar det mig att han inte ens har frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Med tanke på att inte ens jag vet vad jag önskar mig så undrar jag vad och om något försiggår i hans huvud just nu.

iLandsproblem? Japp. Men just exakt nu känns det rätt skönt med ett ynkans iLandsproblem - för de stora problemen har jag nog av tacksåhemsktmycket.

Förslag på önskelista?

Slow recovery med hinder

2009-12-30T18:06:00.002+01:00

Nyårsafton betyder inte ett skit för mig. Det är precis som vilken annan dag som helst på året - tycker jag - men ingen annan på jorden.

Men jag börjar spotta upp mig så sakteliga, återkomma till mitt vidriga sarkastiska jag, sakta och osäkert. Om man bortser från den lilla detaljen att jag och maken har varit på Ica Maxi idag. Tillsammans!

Behövde vi inte parterapi innan så behöver vi det absolut nu, och jag lovar - en affärsidé där det står en kurator vid utgången hade genererat så mycket pengar att det hade överstigit omsättningen på Ica. Vi hatar att handla, och vi väljer (mja - väljer är en sanning med modifikation - värmeljusen var helt slut och vi behöver mat) Dagen.Före.Nyårsafton att handla. Hur satans dum får man bli?

Konversationen mellan oss var 50% telefon och 50% live inne i affären.

- Jag står vid champinjonerna för helvete
- Nej det gör du jävlar i mig inte för jag ser dom
- BURKCHAMPINJONERNA!!!!!
- Hur fan i helvetes jävlar skulle jag kunna veta att det var dem och inte de färska du menade?????

(Telefon)

Övrig konversation utspelade sig så att vi lät som att det antingen var på väg till psykakuten alternativt till avdelningen för långa tjocka köttyxor för att strimla varandra i småbitar och sedan gömma i köttdisken bland grytbitar och fläskkorv.

Nu. Chips och dip - medan vi filar på skilsmässopapprena.

Gott Jävla Nytt År!

Still downhill

2009-12-25T22:18:00.002+01:00

God Jul i efterskott (och ett alldeles speciellt tack till min fellow bloggare Corundum - du gjorde min dag <3).

Jag tror minsann att jag måste ta mig i kragen och ha nyårslöfte för första gången sedan Hedenhös gick i kortbyxor. För det är tungt nu. Jättetungt. Efter 24 timmars totalmys hos fadern är vi nu på hemmaplan igen och jag är tillbaka i mitt "funk". Och vet inte hur jag skall ta mig ur det. Jag älskar jul, men har halvsovit/sovit mig igenom de senaste 24 timmarna. Och.Jag.Har.Ingen.Ork.

Jag börjar fundera på om det är mer än skolan, näsan och allt annat som hänt det sista. Eller om det bara sög den sista (jul)musten ur mig. Jag som är helt övertygad om att jag inte har en 40-årskris, har jag det? Eller har jag någon annan kris?

Vi åker för fan till Thailand om två veckor och jag har inte ens vett att på riktigt och ordentligt se fram emot det. Och grinar gör jag för ingenting, till allt från tvättmedelsreklam till en felformulerad mening (som oftast kommer ur truten på mig själv).

Jag vill inte vara sådan här. Jag vill framför allt inte känna mig så här. Det är ju JAG, och JAG är en glad, rolig, social och positiv person som inte känner igen ett enda av de epitet jag just skrev.

Jag vantrivs med folk, jag kommer inte ihåg när jag skrattade riktigt riktigt hjärtligt så tårarna sprutade sist och jag vet att de flesta INTE tycker att jag är vare sig glad eller rolig just nu.

År 2010 - skall jag ta det lugnare med skolan och livet - och lägga mer tid på mig.

Jag tror alla vinner på det!

Det är tungt ibland...

2009-12-17T14:16:00.002+01:00

...och nu har det varit det för länge. Förut kunde jag använda mig av bloggen för att skriva av mig men det känns inte så längre. Men idag skiter jag i det. Det är MIN blogg, och jag skriver vad jag vill. Och nu har jag tagit en paus från plugg för att skriva.

Jag har pluggat mellan 100 -175% i ganska exakt ett år, sommarterminen inkluderad. Och jag är bra på att pressa mig själv, men jag känner även en press utifrån som jag inte är van vid. I våras blev det ett ofrivilligt break på ett par veckor när min älskade vovve gick bort men det klarade jag att hämta upp, och nu blev det ett ofrivilligt break för att jag fick hudcancer.

Men det skall vara roligt att gå i skolan. Jag tycker att det är kul att lära mig saker, och jag tycker att det är en investering i vår framtid. Jag och min lilla "Löjliga Familj" som består av Herr Blå, Fru Blå, Unga Fröken Blå och Unge Herr Blå (de sistnämnda givetvis katterna. Jag pluggar för mig, men jag pluggar lika mycket för dem. För att vi skall få en framtid som vi vill ha den, och eftersom det är jag som är intresserad av fortbildning och ett karriärbyte så är det jag som studerar. Från början var det jättekul, att komma ifrån yrket jag hade börjat avsky, och det är ju min hobby som jag studerar. Att det sedan råkar vara en bonus att yrket jag studerar till är välbetalt och snart väldigt eftertraktat är ett plus.

Men pengabiten är tung. Inte så tung att jag äter upp mina kursböcker med salt på, men tung för att a) jag är van att ha en stadig inkomst och b) jag känner att jag lever på min man. Det kanske låter konstigt, men i min värld är det jag som är van att vara den som är generös och jag är absolut inte van att vara så beroende av en annan person just för att slippa äta papper med salt på. Och DÄR är pressen. Den är inte uttalad, jag har ingen deadline - men får ändå frågor "om jag inte är klar snart". Säkerligen i all välmening. Men jag ÄR inte klar snart, och jag vill hinna med. Jag vill förstå. Jag vill inte ha en examen som inte betyder något, där jag bara har lärt mig för stunden. Och i det läget befinner jag mig nu. Jag var van vid att ligga före, och nu har jag hamnat efter - för att jag försöker ha ett liv vid sidan om - eftersom jag insåg att livet kan vara ganska skört.

Nu känner jag att jag vill läsa klart i lugn och ro, och inte sitta som jag gör nu. Och som jag egentligen har gjort i ett år. Minst ett par rapporter per vecka, quizzar och duggor. Och nu under tentaperiod så bör jag lägga på ett antal extra kol för att klara mig. Jag fixar inte det nu, vilket innebär att jag inte kommer bli klar i "tid", det vill säga ett år för tidigt.

Jag vet att om jag vänder på steken och det hade varit jag som hade varit den som satte bröd på bordet medan mannen studerade så hade jag inte haft problem med det. Tvärtom, jag hade peppat och tyckt att det hade varit skitkul - så varför har jag så svårt för det när det gäller mig?

Jag har till och med fått ekonomiskt stöd utifrån, enbart för att känna att jag kan andas ett par veckor.

Just nu känns det som att jag har tre val, och det tredje är inte ens ett val. Antingen hoppar jag av skolan och börjar arbeta igen, eller så accepterar jag och familjen (katterna inkluderade) att det tar längre tid än tänkt från början. Och det tredje valet är att jag bestämmer mig för att gå kvar på mina premisser, men säljer allt jag har som kan generera pengar för att jag skall kunna studera i min egen takt - den takt jag orkar med nu - inte den takten jag faktiskt orkade ända tills i höstas. För att slippa känna den andra, dumma pressen.

Livet är NU. Vem vet vad som händer imorgon, eller nästa vecka? Är det då värt att ha pressat sig själv till en gräns där det har gått så långt att jag mår dåligt av något jag egentligen tycker är kul? Är det värt att hela tiden säga till sin 93-åriga mormor att jag inte har tid. Det är min ständiga mening. "Jag har inte tid". Vad händer om något händer igen så jag måste ta mig tid? Det har jag inte tid med!

Jag vet inte. Jag vet bara att jag just nu inte klarar 175%. Och om det gör mig till en dålig människa kanske det är lika bra att strunta i alltihop. För den där väggen är otäckt nära, och jag har inte kraft nog att ta mig igenom den på egen hand.

Och jag kommer troligen ångra att jag publicerade det här inlägget i samma sekund jag trycker på knappen.

Män kan vara söta

2009-12-02T23:17:00.002+01:00

Mannen med den rosa julgranen (nej nej - julgranen är död) julpyntade lite igår när jag satt på sofflocket. Och han är faktiskt ganska söt. När han var klar ledde han mig till mitt arbetsrum och hade då julpyntat min dator - med blå slingor. Inte nog med att han gav upp sitt datarum och har tagit sin 192 centimeters kropp och satt sig vid ett skrivbord stort som en handflata bakom dörren i sovrummet - han pyntar även mitt nya rum.

Jodå - slingorna är kvar runt skärmen - det är mycket roligare att jobba med blått julpynt...

Wii Fit

2009-11-22T20:39:00.002+01:00

Hm - jag har köpt ett Wii Fit för att slippa gå i våtdräkt i Thailand, målet är att gå ner åtta kilo på två månader.

Efter att ha presenterat mig för dataspelet och gjort "body test" så fick jag reda på att min fysiska ålder var 56 år, men mitt BMI "idealiskt". Redan där kände jag hur Wii-fittandet och jag inte var riktigt on speaking terms. 56 år???

Vågen och allt det där är skrämmande ackurat. Efter att ha fått med maken på lite testträning (han = skitnöjd för att den fysiska åldern bara var 47 år men däremot var han överviktig) så insåg jag att a) Wii Fit är skrämmande BRA - det framkallade svett och b) när mannen gjorde hula hoops och såg ut som att han hade en piazawakvast uppkörd i röven så blev det ännu bättre. Jag måste ha tappat minst 1000 kalorier bara av att skratta åt honom. Han tappade rockringen så många gånger att jag slutade räkna dem.

Det enda dåliga var "step up". Det var overkligt och fjantigt. Men de andra grenarna - vojne vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon - efter 30 minuters träning.

Och, jag visste redan innan att jag har kass balans, men när kommentaren ifrån Wii:et blev "your balance needs work - do you trip and fall often" kom, ja då var det nära att brädan åkte ut ur huset.

Mitt 56-åriga jag orkar i alla fall fortfarande lyfta brädan och kasta den ett par meter!

För min skull

2009-11-20T19:02:00.005+01:00

Ovanstående kort är taget från Nordic Light Hotel i Stockholm, där vi bodde en helg och sov med blått ljus och jag bara äääälskade det. Överraskningen var att göra samma av vårt sovrum. Därav inlåsningen medan han pysslade. Och att ledtråd var just ledtråd blev ju ganska fnuligt eftersom det sitter två blå LED-trådar bakom sängen. Nu är det mörkt, och korten gör att det ser ut som att det lyser utav bara helvete, men det gör det inte. Det är ett lugnt ljus, och inte speciellt starkt. Misstänker att bilder i dagsljus blir bättre.

Dessutom fick jag en lampa som byter färg, och ni som känner mig vet att jag älskar saker som byter färg - men mest blått. Jag sover ju dessutom numera som en kratta och kommer troligen sussa som en gris i det blå ljuset. Däremot ogillar mannen att sova i annat än totalt mörker. Det..är kärlek!

Vill man ha det lite porno är det ju bara att vänta tills lampan bredvid sängen byter till rött - men man får fan vara snabb ;o)

PGW-ljus?!

Li-ljus??

Nu vet jag inte vilket rum jag helst vill vara i, men risken finns att jag går och lägger mig väldans tidigt ikväll.

Nu har jag TVÅ älsklingsrum!

Göteborg Redemption

2009-11-20T18:03:00.002+01:00

Jag sitter inlåst i mitt rum. Inlåst av mannen - medan han pysslar med en present till mig.

Ledtrådar är: ledtråd, att jag kommer bli lyrisk och knäsvag samt att han kommer bli avslappnad och go'

Spänningen är olidlig men jag är kissenödig!!!

Att tala eller inte tala (i sömnen)

2009-11-19T12:36:00.002+01:00

Mannen ringde och sa:

- Vad har du drömt inatt?
- Öhhh...ingen aning - vaddårrå, sa jag lite fundersamt.

Han hade i vanlig ordning, även om det var längesedan nu, haft en konversation med mig i morse. Och konversationen handlade om att jag hade upplyst honom (surt) om att jag minsann inte skulle skaffa silikonbröst för det var bara idioter som hade det, och att det var hus som rasade och någonting om fjärde riket. Helt logisk konversation.

Då kom drömmen tillbaka.

Min man var nästa generations Hitler, och ihop med några andra - för mig okända - snubbar hade han dragit ihop det fjärde riket och bestämt en hoper med saker. Bland annat att alla skulle ha silikonbröst. Men det fjärde riket var kass, för de raserade hus och gjorde sådant som diktatorer i gäng skall göra, typ söndra och härska.

Jag vägrade tydligen göra silikonbröst, tyckte att det fjärde riket sög, och lite till som jag upplyste honom om i vår ytterst intellektuella konversation imorse (som jag inte minns).

Någon som är bra på att tyda drömmar, för jag blir lite rädd för mig själv när jag drömmer, och denna kan jag inte tyda.

Det enda är att vi kollade på "Inglorious Basterds" i förrgår. I FÖRRGÅR. Var kommer resten ifrån och bör jag söka för detta?

Silikonbröst *muttrar*

Den perfekta blå - äntligen

2009-11-17T13:29:00.005+01:00

Min nya hobby, kommer tydligen att kvarstå så länge jag är skitful. Jag kan åtminstone vara fin på händerna. Och jag har hittat ett ställe där jag kan köpa skiiiiitdyra nagellack (O.P.I) för 25 kronor styck (tack dollarn - det vill säga eBay) istället för 200 kr styck på Kicks. Och häromdagen gjorde jag slag i saken och uppdaterade min samling. Dessutom finns inte ens i närheten av alla färger på Kicks.

Det perfekta mörkblå har funnits i min ägo länge, men nu...nuuuuu...efter mycket letande - har jag hittat det perfekt babyblå.

Och PGW - jag tror att du hade blivit stolt. Jag har ett mörkgrönt, ett ljusgrönt och ett neongrönt också. Både det mörkgröna och det ljust gröna älskar jag.

Grönt liksom...jag är ju blå?

Och ja - kortet är taget direkt efter "Ullared" igår. Jag tittade på det med tröjan på - men inte faaaan välte kanoten för det!

Rumdidum

2009-11-17T00:41:00.002+01:00

Ifall någon har glömt det så har jag ett rum. Jag är bara inne och sitter lite för att känna på det.

MITT!

RUM!

Ahhhhhh *suck av lycka*

En sista innan jag lämnar MITT rum

2009-11-13T20:38:00.002+01:00

Nu har jag skrivare. En extern hårddisk inkopplad på en terrabyte.
Och en skål med värmeljus, en liten flaska home fragrance oil, ett aromakrus och en stor flaska vatten för att aroma till det. NU har jag bott in mig!

Ibland vill man bara säga "fy fan vad jag är kär i min man", och det vill jag nu.

Jag har bott i det här huset sedan 1996. Han har just gett mig mitt första egna datarum.

<3

Blivande succé?

2009-11-13T19:53:00.005+01:00

Johodå...han ställde upp som mannekäng och med lite snott och lite egenpåkommet så blir detta nästa sommars båttröja. Förra året tryckte jag ju upp "Sailing is a blow job".

Framsidan är den ni ser näsan på maken, baksidan är den där ni ser nacken. Ganska enkelt? Och genialt tryck om jag får lov att säga det själv ;o)

Och sedan!!! Äntligen! Efter att ha ägt gigantisk skärm i flera månader men ändå suttit med laptopen i knät i soffan och låtit mannen ha använt skärmen. Meningen var att vi skulle dela arbetsrum, men det var för jobbigt att bära datorn fram och tillbaka och jag hade inte tillräckligt med arbetsyta så jag har totalt använt skärmen i fem minuter. Idag kom mannen hem med ett miniskrivbord, installerade sig på övervåningen och nu är rummet mitt. BARA MITT *kackelskrattar av glädje*!!!

Jag har numera en bokhylla bakom mig med alla mina skolböcker. Jag har en avlastninsyta till höger och jag kör dubbelskärm. Stordåd skall uträttas på storskärm, och lillskärmen (där datorn faktiskt är) kan jag göra andra skojsiga saker, eller uträtta smådåd. Och eftersom det dessutom står en säng i rummet och skärmen är 30" så kan jag bara luta mig tillbaka i sängen och vila när jag blir för trött och utmattad av alla stordåd.

Enda nackdelen är att jag inte kommer vara så chattig på kvällarna. För nu är jag trött på att plugga i soffan med böckerna spridda som en solfjäder runt mig.

Fredagen den 13:e och jag har dessutom en innestående fotmassage. VAD kommer gå åt helvete nu?

Ullalalaalaalaalared!!!!

2009-11-13T17:36:00.005+01:00

Jag skall bli datanörd/AD/copywriter/journalist/kläddesigner och kanske inredare också. Det bara är så - jag är för talangfull helt enkelt.

Tröjorna kom idag. Här är min - ovanstående bild framsidan - nedan bild baksida. Jag skall sitta och mysa i min medan jag kollar på "Ullared" på måndag. Och sen skall jag ha den hela sommaren på båten. Vi får se ifall mannen vill ställa upp på ett "fäschon-inlägg" med sin tröja sen. Jag är bara helt fantastiskt rolig. Nästan den roligaste jag vet. Och oerhört ödmjuk med självinsikt?

Och sen gick jag lite överbord och julpyntade soffbordet - och ställde fram mina tomtar. Jag tycker inte om konventioner - jag gör som jag vill och när jag vill det. Sådäså!

Vi snackar artificiell intelligens här

2009-11-12T08:56:00.003+01:00

Nu fnissar jag så tårarna rinner. Jag vet att Google är smart. Men, jag klickar på "publicera" på senaste inlägget och upp kommer denna annons. I MITTEN av hela min ruta, det enda som finns där förutom "visa inlägg".

Jag känner hur jag vill sova på Alkoven - ellervaddetnuär - i Ullared.

*fnissar hysteriskt*

Stoppa pressarna!!!

2009-11-12T08:49:00.003+01:00

Jag längtar nästan bort helgen, jag längtar till nästa veckas sittning och tittning på "Ullared". Under reklamen igår hade Tant Shopping (jag har INGET att komma med där, inget I tell you) slitit sig från Ge-Kås och gett sig ut på kanottur med familjen.

Jag skrattade så jag grät redan under reklamen. Misstänker vält kanot. Kan inte den stackars karln åka till Kanarieöarna istället och be frugan jobba ihop sina egna Ullaredspengar?

Näe - jag tar tillbaka ovanstående. Då skulle inte programmet vara ens i närheten av lika roligt.

*längtar*

PS: Och det är inte ofta jag säger "stackars" och "karl" i samma mening ;o)

Dagens outfit as per request

2009-11-11T19:14:00.003+01:00

Makens favoritklänning. Alltså att han ens har en åsikt om ett klädesplagg har hänt tre gånger, denna klänning är en av de gångerna. Grön? Benvit, brun och beige. Filippa K anno dazumal. Ärvd av syrran. Återigen...grön?

Fejkpärlor i grön, brunt och benvitt från...typ...Glitter eller något annat för en femtiolapp. Och för att jag inte skulle frysa ihjäl, en luddtopp.

Mat = kokt potatis, skirat smör, stekt sjötunga och massor av riven pepparrot.

Det krävs inte så mycket för att mannen skall bli glad. Lite fisk, en grön klänning och pepparrot. Och så fick han en liten present.

Han kom ihåg det också, och kom med blommor. Det betyder att jag har fått blommor två gånger på två veckor.

Synd bara att jag är så ful, och att gamla iFånen tar så usla bilder ;o)

Men nu - kosedress...eller ja, åtminstone myskläder istället för fejkpärlor - och TV-tajm. Idag är det mycket som skall hinnas med att titta på.

Är det one year anniversary så är det :-p

Det ÄR ingen vanlig dag!

2009-11-11T17:46:00.002+01:00

Jag sitter och väntar på maken. I finaste stassen, och skall laga hans favoriträtt (en av dem) och undrar om han kommer ihåg att vi har varit gifta i ett år idag.

Han brukar vara den som är en jävel på datum, till skillnad från mig. Men idag är jag tveksam. Fast lika glad för det. Om inte annat så blir det god mat och favoritserierna på TV.

Den som lever får se...och fin är jag. Så fin som jag kan bli om man tar bort ansiktet med tillhörande näsa.

:o)

Ett år - när det känns som det var i förrgår vi gifte oss, som Li så fint påminde mig om tidigare.

sjunger

2009-11-11T12:40:00.003+01:00

Idaaaag är ingen vaaaanlig dag...och det är inte min födelsedaaaaag...(tack och lov).

Jag lyckades sova ungefär minus inatt. Med plåster, och vaknade varje gång jag nuddade plåstret som då skrapade mot min stackars före detta nästipp. Tydligen gör jag så på natten utan att veta om det. Nu vet jag det.

Sedan har det drömts mardrömmar. Jag är fortfarande helt övertygad om att jag vaknade av att mannen ringde och bad mig ta fram två kondomer ur nattduksbordslådan och komma till jobbet med. För det första ligger det inga sådana i lådan, och för det andra...VAD FAN SKALL HAN HA DEM TILL?

Och det var precis vad han frågade om när jag berättade om drömmen. Men jag vet inte, för jag vaknade då - snöllet för honom att han inte ens fick ha en orgie i MIN dröm. Sina egna kommer han ju aldrig ihåg.

Jag har kollat min telefon 284382 gånger för att vara på den säkra sidan - att han faktiskt inte ringde och väckte mig imorse.

Men efter en mer eller mindre sömnlös natt (igen) och uppstigning 08:10 efter kondomväckningen känner jag mig lite...knasig i huvudet?

Näsa - Nos - Näsat

2009-11-10T16:12:00.002+01:00

Jag har inget bandage på näsan från och med idag. Idag är det exakt fem veckor sedan operation, och nu har jag inget som skyddar - förutom att jag skall smörja in med vitt vaselin två gånger per dag. Och jag tycker att det är skitläskigt. Fem veckor med skyddande inpackning gör ju att man försiktigt kan klia lite på näsan utan att tänka på det, och det är en svårbruten vana. Samt att det är läskigt att det egentligen är torrt men att det skall vaselinas för att det inte skall torka för snabbt. Och torrt gillar jag, vaselinblaskigt gör ju att det blir...känsligare?
Hua mig!

Men JAG skall bedöma när det är dags att sluta med vaselinet och låta det torka och bli en skorpa. Eh - jag vet inte hur det skall se ut. Men jag ger det en vecka med vaselin så får vi se sen.

Och sedan är det bara att konstatera att det inte finns en chans i vääääärlden att jag vågar sova utan plåster. Jisses, tänk om jag gnuggar min stackars sargade näsa mot kudden på natten, eller kliar mig.

Jag måste erkänna att det var mycket mycket tryggt med inlindad nästipp. Nu är jag lite rädd.

Jag tror en kosedress hade gjort mig mindre rädd ;o)

Dagens citat och insikt

2009-11-09T20:41:00.002+01:00

Tittar på Ullared och skrattar så tårarna rinner...igen.

Dagens citat är från den stackars lagerarbetaren Morgan:

- Vi som inte riktigt lyckas på jorden, vi kanske lyckas i himmelen!

Det är alltså inte bara helvetet på jorden att shoppa i Ullared, det är uppenbarligen ännu värre att arbeta där????

Men å andra sidan misstänker jag att den lille mannen med sitt egna hus, med tillhörande svart skinnhörnsoffa, glasbord med stålben och white picket fence kommer att överösas med kärleksbrev efter avsnittens slut. Lite "bonde söker fru liksom" - fast ändå inte *fnissar*

Överbord...

2009-11-08T20:04:00.004+01:00

Som sagt...jag har gått överbord, stolar och fotöljer. Dagens pyssel. Lila - för att matcha kosedressen!

Men jag har blivit en jävel på att uppdatera bloggen - även om det bara är för mig själv.

Fick en tankeställare av en ex bloggkollega. Bloggen startades för lite drygt tre år sedan. Dagen efter Robbie Williams hade spelat i Göteborg och jag befann mig fortfarande i euphoria. Jag följde Anders Nunstedts blogg från konserten dagen efter - och före det visste jag inte ens vad en blogg var. Startade på Expressen och flyttade sedermera över hit efter att ha blivit hittad av Karriärmamman och Expressens blogg var kass - det gick inte att kommentera utan att vara medlem.

Men jag skrev för mig själv. Inte ens dåvarande mannen visste om att bloggen existerade. Det vet han fortfarande inte. De få vänner jag fick genom bloggen var okända och inget var heligt. Sedan fick mannen reda på det och vi blev ovänner om en del inlägg *flinar*. Och sedan har jag gett adressen till ett fåtal, eftersom jag uppdaterar på resande fot.

Lite censur har det blivit med tiden.

Men utan bloggen hade jag aldrig "träffat" Karriärmamman, Listoplisto, PGW, Soda och Lady Fi.

Och det är jag jävligt tacksam över.

Dags att låta naglarna torka ordentligt ;o)

Japp...det blev kosedress

2009-11-08T01:23:00.003+01:00

Och jag skiiiiiter i om jag blir ful. För jag blir varm. Och den enda färgen som fanns i min storlek var lila.

Det blir dock en överraskning för min norska vän med det smittande skrattet. För jag fick beställa den i hans namn, utan att han vet om det riktigt ännu - så tack min käre gutt för kosedressen. Leveranstid tre veckor dock.

Jeg blir deprimert!!!! Tre uker - norske leveranse er no dritt!!!!!

Jag är fashion - del 23823483

2009-11-07T20:51:00.002+01:00

Denna finns. På riktigt. I Norge.

Jag vill ha en sparkdräkt. Jag är en mysdressperson som BOR i mysbyxor och filt hemma i soffan. Detta är den ultimata mysdressen - och den är slutsåld.

Jag är avundsjuk på bäbisar som blir inlindade i sin dräkt och lagda i en vagn. Detta är det närmaste man som vuxen kommer att vara bebbe igen. Och jag aaaavskyr att frysa.

Och jag skiter i fashion när det kommer till den ultimata mysdressen. Kan jag gå på nattklubb i fleecefodrade Crocs så kan jag sitta i sparkdräkt hemma och skrika mig trött.

Nej - det finns inte ett uns av sarkasm i detta inlägg.

Cravings!

Sen är det ju kanske inte nödvändigt att zippa upp dragkedjan så man inte kan andas - det kan ju vara dumt?

Är det trick och treat denna helgen?

2009-11-07T19:25:00.003+01:00

Någon som hört talas om DJ Hero? Näe?! Inte det? Inte jag heller - förrän idag när snåriga vägar ledde mig från Robbie Williams hemsida och skivsläpp på måndag, till Eminems hemsida för att kolla om han har några planer på att släppa skiva snart. Och var skådar mitt öga???

Eminem på youtube som gör "reklam" för DJ Hero. DJ Hero Renegade Edition no less. Med en väska, som blir ett mixerbord och som fungerar ungefär som Guitar Hero och är gjort av företaget bakom Guitar Hero. OCH JAG HAR INTE HÖRT TALAS OM DET????

Googlar hysteriskt, upptäcker att det finns två versioner. En "vanlig" för 900 spänn och en "ovanlig" för 1700 spänn - det vill säga Renegade Edition med inte bara väskan och mixerbordet utan även osläppt material av Jay-Z och Eminem. Maniskt kollar jag prisjakt medan maken hånar mig och upplyser mig om hur O N Ö D I G T det är. Varpå jag påminner honom om hans limited edition AC/DC förstärkare som han köpte - och det varde tystnad.

Plattan i botten till enda affären i Göteborg som hade den. Sen till Ica Maxi för att väga upp det med lite vuxenpoäng och köpa ingredienser till köttfärslimpa och sen var dealen att maken installerar medan jag packar upp maten.

Maken som hatar Guitar Hero, för att det är massa larviga knappar att trycka på och har noll taktkänsla. Vad händer då? Jo - HAN tar över spelet. Han installerar, han börjar spela - och sen står han och scratchar som värsta Grandfather K i en timma och jag får inte ens komma i närheten.

Orättvisan är total.

Men köttfärslimpan står i ugnen...

PS: Jodå, jag inser att jag är frisk igen. Jag shoppade. Men jag åkte inte på rean och jag åkte inte på outlet - febertermometern behövs inte längre - oron är över...(men jag är fortfarande inte sugen på rea eller outlet - däremot har jag hittat en mysdress a´la sparkdräkt för vuxna som jag ser mig själv ligga och mysa i soffan med...jag återkommer med eventuell shopping när det gäller sparkdräkt)

What???? Oh du Gröna Kvinna????

2009-11-06T17:56:00.003+01:00

Efter att ha negligerat bloggvärlden och min egen blogg upptäcker jag att jag inte kan läsa din blogg längre...va va VA????

*gråter*

Hur. Var. Varför????

(Skriver till och med i grönt för att uttrycka min sorg)

This is it I - This is it II

2009-11-06T17:29:00.002+01:00

Var på "This is it" igår. Och dansade inuti huvudet medan jag trummade med händerna på benen samtidigt som jag sörjer att han faktiskt är död. Trots alla konstigheter så var han ett musikaliskt geni, och jag växte upp med hans musik. Och sedan tänker jag att han inte mådde så bra och att det nog var ganska skönt.

Men, då kommer den första funderingen. Under filmen igår så konstaterade jag hur o-divig han var i sina "krav". Med sin babyröst kunde han säga:

- Men om du håller kvar den tonen i ...så skulle jag vilja ha det.

Med resultat att det blev perfekt. Hade det varit en diva så hade han efter sex om-repetitioner på grund av felspel kastat jackan, bett alla dra åt helvete och stövlat ut. Men det gjorde han inte. Däremot bad han om saker, hela tiden - vilket tog musiken till perfektion.

Idag däremot började jag fundera på de o-diviga fasonerna. Och kom på att inspelningsledaren, som faktiskt har en del att säga till om faktiskt talade till Jacko på samma sätt. Lika mjukt, lika "du kan göra det om du känner att du vill göra det" baby-aktigt. Något galet är det ju helt klart. Men vad?

Jag tror inte på all skit som skrivits under åren. Men jag tror däremot att det finns ett korn av sanning i något. Frågan är bara vilket "något". Jag tror inte killen mådde bra - men jävlar vilken feelgood-musik han gjorde.

I bilen efter bion längtade jag bara hem för att plugga in iFånen och dra igång MJ-skivor och booty shejka (när ingen såg mig) - men möttes av AC/DC på högsta volym. Snacka om att tappa humöret - notfeelingsogood-musik!

This is it II är att jag tror att jag är allvarligt sjuk!

Fick frågan av maken idag om vi skulle åka till Freeport imorgon (vilket är en "hyfsad" märkesoutlet utanför stan) och jag lade beslutet i hans händer för jag kände inte för det...känner fortfarande inte för det. Jag.Tackade.Nej.Till.Shopping????

En timma efter det upplyste granne mig om att det var 25% rabatt i favoritbutiken, och jag tittade bara på henne och sa "jaha - det struntar jag i - har ändå inget jag är intresserad av att köpa".

Vart är febertermometern??????

Ullared!

2009-11-06T16:38:00.002+01:00

Det har tagit mig nästan en vecka att smälta Ullaredsåpan. Ullared som jag inte har varit i på 15 år, det vill säga när det fortfarande bara var ett rörigt litet ställe med tredjehandssorterad Hennes & Mauritz kläder högt och lågt. Sist vill jag minnas att de faktiskt hade fått till det med en teknikavdelning. Men det här...gigantiska bygget...har jag inte sett. Och jag säger som en gammal kollega; Jag åker hellre slalom i bajs än att åka till Ullared.

Den lilla blonderade makeup-artisten från Vimmerby som använder Ge-Kås smink i "jobbet" och skuttar på campingjympan ihop med sin lika blonderade mamma.

Tant Campare som trodde att hon på riktigt sparade pengar genom att bo på campingen med gubben i två veckor för att handla varje dag. VARJE DAG. Utan struktur eller lista - för ett år framöver. Medan gubben häller dunkvis med tändvätska på grillen utanför tältet samtidigt som han dricker grogg med distinkt finkeldoft.

Och äntligen har Robert Wells hittat sitta rätta ställe, att spela på Ge-Kås i Ullared känns som om det är rätt långt från hans svulstiga shower. Det enda han behöver nu är en schysst frisör och någon som talar om för honom att hockeyfrilla är något som oljiga och tandlösa amerikaner har - i någon byhåla upstate New York. Eller så får han byta pianot mot banjo och köra lite duelling...

Bilder etsade för alltid på hornhinnan - och lyteskomik när den är som bäst...

Missa det inte för allt smör i Småland - det är ett "must see"!

Designer

2009-11-04T22:12:00.004+01:00

Tillåt mig presentera här ovan dsquareds tröja från vårkollektionen 2010 á närmare femsiffrigt belopp - och nedan Blues egna á 320 kronor från Spreadshirt.

Alltså - vi snackar luvtröja. Vi snackar rolig. Vi snackar LUVTRÖJA för flera tusen kronor.

Och min är snyggare...och detta erkänner en märkesbög (eller om jag nu är märkesflata)...

Rosa Bandet....rååååsa

2009-11-02T19:58:00.003+01:00

Råååsa band på nallen - som faktiskt kom som en överraskning i ett blombud ifrån maken förra veckan (näe - han hade inte varit ute på jäkelskap - men vem vet vad han planerar ;o). Och rosa naglar, dagens outfit. Eftersom jag ser ut som fan i övrigt så är det fortfarande nagelpyssel som gäller. Så, ROSA för Rosa Bandet - okay?

Men idag var första gången som min omläggning visade att det inte bara växer ny hud underifrån utan jag såg att det hade minskat i diameter. TJO!

Men jag upphör aldrig att förvånas över...osanningen och desinformationen man får av vården. Imorgon är det fyra veckor sedan operation. Det skulle, enligt läkare, ta fyra veckor att läka och jag är inte ens halvvägs. Jag kanske, kaaaanske...blir av med det konstanta mystiska algbandaget på måndag och sedan skall det bli en skorpa som så småningom blir ett ärr och ny nästipp. Men, innan jag blir av med algbandaget så måste det ha börjat dra ihop sig och gropen måste ha vuxit upp till näskanten. Eftersom det skulle ta fyra till sex veckor för total läkning så trodde jag att en skorpa, det måste det ju bli kvickelikvickt. Idag frågade jag. Eftersom det kommer bli lite meckigt innan det blir en skorpa. Det skall ju luftas men samtidigt får det inte bli smutsigt. Och en skorpa när man slår sig går ju på ett par dagar.

Svaret jag fick var...cirka tre veckor!!!!! Tre veckor för att få en sårskorpa???!!!! Och med tanke på att allt tidigare har tagit dubbelt så lång tid så räknar jag med sex veckor. Och sen, skall jag tappa skorpan.

Just nu känns det som att jag är glad om det är läkt tills vi åker till Thailand i januari.

Men å andra sidan. Skitsamma. Jag struntar i att jag är ful och eländig, för jag fick "rätt" provsvar. Tänk alla de som får fel.

Dags för höstångest..."de e mycke nu" ;o)

2009-10-23T15:21:00.002+02:00

Har varit och besiktigat näsa och bil. Näsan gick igenom med en del kommentarer inför nästa omläggning, medan bilen var i mycket bättre skick och gick igenom utan en enda kommentar.

Konklusion: min bil är bättre än min näsa. Hm!

Helgen skall ägnas åt att köra båt från Strömstad till Göteborg. Jag tänker höstdepp (samma tjat varje höst - när båten åker upp försvinner meningen med livet), jag tänker kallt som fan och jag tänker "snälla låt solen komma fram lite så det i alla fall blir vackert på mitt älskade hav".

Annars finns ju stekpannan - går säkert att hitta fler användningsområden...

Nu...är jag bara ful...

2009-10-19T21:01:00.002+02:00

Fick äntligen provresultaten idag. Det är konstigt hur sekunder kan kännas som timmar, och timmar kan kännas som sekunder - beroende av om det är något roligt eller tråkigt.

Det tog läkaren två sekunder att säga att det hade gått bra, det kändes som 20 minuter innan hon ens påbörjade meningen.

Det var den snällaste sorten av elak hudcancer, och de fick bort allt. Och jag reagerade med att börja grina. Sedan förvånade nästa reaktion mig. Men jag blev trött. Fyra veckors ångest och väntan som släppte på en minut. Jag trodde jag skulle bli pigg och fokuserad, men jag känner mig som 90 år och dödstrött. Inte nödvändigtvis sömnig - men...trött.

Nu...är jag alltså bara ful. Och får inte sola näsan. Det är ju vanligtvis inte ett problem eftersom vi bor i Sverige. Men hur gör man i Thailand? Papp-skydd a'la Stig-Helmer?

Ful, glad och trött...

Man tager vad man haver...

2009-10-17T18:26:00.003+02:00

Min man, Ernst Kirchtensteigerneggerschnabel - som dels, oroväckande nog är borderline pyroman också är ljusfanatiker. Det kan möjligen ha ett samband. Kanske?

Jag har möjligen mina doftkrus - men jag kommer inte i närheten av hans stearinljusmani.

Han fick loss det tjocka arslet ur soffan (mitt) och drog med det till båten, och jag får väl erkänna att det var en bra idé med miljöombyte. Här är vi nu. Och i brist på annat så tar man...stekpannan och eldar stearinljus i. Men mysigt är det. Det är som hemma, fast man lägger till solnedgången och havet. Och stekpannan.

Jag tror inte ens Ernst och hans humlebrummande bröst hade kommit på detta...

Fint väder!

2009-10-17T11:54:00.002+02:00

Jag var hos husläkaren igår. Dels för att jag behöver SOVA och inte har lust att dra i mig en bag in box för att få en hel natts sömn. Jag tycker inte om vin (ja ja - jag vet att jag hädar) och sedan tycker jag inte att det är en strålande idé att dricka en hel bag in box heller.

Och sen tänkte jag att eftersom de tjatar så infernaliskt, och till och med har skrivit i journalen hur lättblödd jag var under operation - så frågar jag min läkare som faktiskt har känt mig i tio år. Och så kan jag ta prover och börja uuuuutreda som de har gnatat på mig om också.

Han tog inte ens proverna. Han sa att det berodde på att jag har Rosacea. Och har haft...väldigt länge. Då utvidgas de ytliga blodkärlen så att man blir otroligt lättblödande men det har INGET med koaguleringen att göra. Men eftersom min näsa är värst och att jag har varit orolig OCH att Rosacea-utbrotten har med hur man mår att göra så var han inte förvånad över att näsan hade blodat, men det var ju bara precis när de skar. Dagen efter fanns ju möjligen en droppe blod i förbandet. Och han tyckte att jag skulle tala om det för dem (en fjärde gång) så att de kan skriva det i journalen också.

Han bad om ursäkt för sina kollegor som inte förstår att de arbetar med människor, för att vården bara skall vara effektiv och laga människor på samma löpande band som de tillverkar bilar. Och jag fick sitta och snörvla på hans kontor i en och en halv timma trots att de bara har tid i 30 minuter egentligen. När jag sa att jag skulle gå så att det inte drabbade resten av hans dag så sa han åt mig att ta det lugnt - det var hans problem - inte mitt.

När jag gick skulle han som vanlig ta i hand. Men jag slängde mig runt halsen på honom och gav honom en kram. Och tackade för att han fanns.

Det finns hopp om vården ibland. Och tänk så lite det behövdes för att få mig lugn.

Det behövdes bara att de behandlade mig som liten rädd Blå istället för en Volvo...

Svensk vård :(

2009-10-15T20:01:00.003+02:00

Efter att ha arbetat upp en ångest av ohemul magnitud, fått med mig mannen - eftersom jag blev lovad provresultat denna veckan - så hade de inte kommit. Antiklimax...och starta om från början med ångest. Det suger att vänta, det suger så mycket att jag inte ens kan uttrycka det eftersom jag troligen blir raderad från Blogger om jag säger precis hur jag känner.

Då gick jag och shoppade och sen åkte jag och min onda näsa hem och målade naglarna.

Ja - jag har gått överbord. Över stolar och fotöljer också. Men det skiter jag i :o(

Ny vecka - Ny näsa

2009-10-12T21:28:00.001+02:00

Omläggning av äcklig näsa idag, nästa på torsdag - då bör provresultaten vara klara.

Can we spell...ÅNGEST!

Aj!

2009-10-10T17:11:00.002+02:00

Jag är uttråkad, hungrig och har mer ångest än en Norénpjäs kan frammana.

Och sedan är jag mäkta imponerad av den svenska sjukvården. Jag har, på ren svenska, skitjävlaont där nästippen satt. Men jag får inga värktabletter - heller. För det är tydligen inte HELLER policy att skriva ut. Och Panodil funkar ungefär lika bra mot värken som en Ahlgrens Bil, förutom att de sistnämnda är goda.

Vad har hänt mer? Hmm...inget alls? Jag har varit och lagt om näsan två gånger sedan operation, och spenderade därmed tre dagar på sjukhus förra veckan - varav två av gångerna fick jag reda på att jag tydligen blöder väldigt lätt och att jag bör utreda det. Det vill man inte veta femtioelva gånger medan man ligger under kniven. Och man vill framför allt inte veta det när de inte kan svara på följdfrågorna om varför. Jag har, mig veterligen, haft ytliga blodkärl i hela mitt liv. Får blåmärken bara av att fundera på att slå knät i ett bord och blöder tonvis med näsblod. Dessutom hade jag blött cirka en droppe i bandaget vid första omläggningen - vilket måste tyda på att blodet absolut inte koagulerar alls...eller?

Sen vid omläggningen i fredags så hällde de koksalt i hålet på mig. Varpå jag inte kände något och frågade. Och fick svaret:

- Jaha, nej men du kanske aldrig får tillbaka känseln i näsan. Du skall i alla fall räkna med att du inte har någon känsel på kanske ett år.

OCH DET ÄR SÅDANT DE TYCKER ATT DE INTE SKALL INFORMERA OM FRÅN BÖRJAN ISTÄLLET FÖR ATT PRATA LATIN OVANFÖR SKALLEN PÅ MIG?

Måste man veta vad man skall ställa för frågor för att få information?

Jo just det, sedan kommer tydligen provsvaren någon gång nästa vecka. Därav den Norénska stämningen och livrädslan.

Och så suger det att jag är så ful, inte har klurat ut hur jag skall tvätta håret utan att blöta ner näsan och att jag har ont - så att jag inte ens kan gå på stan och tröstshoppa.

Det var min helg det. Nu är jag helt utmattad. Hur har ni det? ;o)

Noja Näsa Naglar

2009-10-07T18:12:00.003+02:00

Jag har ingen nästipp kvar. Och jag har aldrig varit med om något som har gjort så ont som lokalbedövningen i näsan. Jag är dock mycket stolt över min, i vanliga fall mycket klena man, som satt med mig och höll mig i handen hela tiden. Skitstolt!

Men jag har noja. Provsvaren kommer tydligen nästa vecka och då får jag veta hur elak tumören var. Och om allt är borta.

Så - då målar vi naglarna istället. Senaste skapelsen. Har en känsla av att det kommer nytt lack vid nästa akuta ångesttillfälle. Men det är just nu roligare att måla naglarna än att må helpyton. Det räcker så bra att må halvpyton precis hela tiden.

Trassel

2009-10-03T23:20:00.002+02:00

Jag är i Ålborg - ligger på ett hotell och tittar på Confessions of a Shopaholic och tänkte göra en confession of a shopaholic. En helg i Ålborg skulle vara en flykt från all ångest och trassel hemma, men började med akut magknip i färjekön och sedan spenderade jag första timman på färjan på toaletten.

Jag var hos hudläkaren för ett par veckor sedan, och fick träffa en öronkirurg och en hudläkare eftersom jag har en mystisk prick mitt på nästippen. Det visade sig vid okulär besiktning vara hudcancer. Och då fick jag lära mig något nytt. Hudcancer är elakt, men det finns tre sorter. Den snällaste heter basalcellscancer och blir en prick som dödar vävnad med tiden, den näst snällaste heter skivepitelcancer och dyker oftast upp på fler ställen - och den stora stygga vargen heter malignt melanom - den tvivlar jag inte på att alla vet vad det är. Men de andra visste jag inte om.

Det kändes inte som att jag var en person vid läkarbesöket, de talade inte till mig - de talade OM mig. Men så som jag uppfattade det så såg det ut att vara den snällaste elaka sorten, men de kan ju givetvis inte säga något förrän den är skickad på labb. I vanliga fall gör man en biopsi först, men i detta fallet var det tydligen solklart så de skippar biopsin och tar bort den direkt.

Jag har operationstid på tisdag. Jag har ångest. Jag har inte sovit på över en vecka, och jag har noll ork och ett ton humörsvängningar. Vill inte prata - vill prata. Gråter. Är en hysterika.

I vanliga fall när man tar bort en prick så syr man ihop det, men eftersom den sitter på värsta tänkbara ställe så kan de inte sy. Och plastikkirurgi är inte aktuellt. De kommer att ta bort mer eller mindre hela nästippen och göra en grop, som de fyller med bandage som skall läka inifrån. Varannan dag i minst en månad skall jag på återbesök och lägga om bandaget. Och det tar en månad att få labb-rapporten.

Jag är väl medveten om att det finns människor som har det mycket värre. Men det hjälper inte. Jag är liten, rädd och har en ångest som är obeskrivlig. Bortsett från funderingarna på om jag kommer se ut som Michael Jackson när det är läkt så är jag fullkomligt skräckslagen över resultatet av labb-rapporten - samtidigt som jag helst vill ha resultatet i förrgår.

Jag vill egentligen bara att någon skall lugna mig, titta på pricken och säga - "nej men givetvis är detta den snällaste sorten - du behöver inte oroa dig", för det de båda läkarna lyckades med var att få mig att känna mig som var ett nummer i raden av människor på det löpande bandet som kallas svensk sjukvård. Och jag är inte förvånad, jag har både dåliga och goda erfarenheter sedan tidigare. Jag ringde i veckan för att ställa lite extra frågor eftersom jag höll på att gå i bitar. Blev inte klokare, men fick däremot som bonus reda på att de inte ger lugnande för den polikliniska operationen - och när jag frågade om jag kunde få ett par sömntabletter för att åtminstone kanske få en natt normal sömn så "var det deras policy att inte skriva ut medicin - om jag får ont efteråt när lokalbedövningen släpper så kan jag ta en panodil". Vad i hela helvetet rent ut sagt?

Jag behöver sova, jag behöver lugn - give me a break someone?

Det...var trassel nummer ett som jag behövde få skriva av mig. Och det hjälper inte att vara i Ålborg när man ändå inte mår bra.

Min prestationsångest gör att jag inte tillåter mig att ta det lugnt med skolan, fast jag kanske borde. Listan är lång.

Jag är...livrädd...och jag är trött på det!

Terapeutiskt

2009-09-29T22:19:00.002+02:00

Istället för att brodera eller sticka så har jag börjat måla naglar, man behöver inte fundera då. Men en sak har jag funderat klart på - imorgon skall bloggen få reda på ett av mina trassel. Jag behöver skriva av mig - det var ju därför jag startade bloggen en gång i tiden.

Men ikväll: Tema Marin

?

2009-09-28T03:05:00.002+02:00

Det är för mycket nu

Det bor ett litet nystan i mitt huvud som har trasslat ihop sig - som behöver trasslas ut en bit i taget

Jag återkommer när jag har börjat förstå att meningen med livet är 42

Jahaja

2009-09-24T20:04:00.003+02:00

Jag har blivit nagelblogg - det är helt enkelt alldeles för roligt med de däringa klisterlapparna. Men - extra touch - STRASS...och blått.

Vad sägs?

Gmbnggg

2009-09-21T01:26:00.002+02:00

Nu är jag väldigt väldigt trött på att vara sjuk! Kan min långvariga sjuka bero på att jag vilade uselt förra veckan på grund av att jag inte klarar att missa deadlines i skolan?

Jag ååååårkar inte hosta mer!

Men en tröst till alla rädda - ni kommer inte nysa. Jag har inte nyst en endaste gång. Däremot har jag snart ingen röst kvar på grund av / tack vare (beroende vem som tillfrågas) kvar!

GAH!

Blå Gris

2009-09-17T14:20:00.002+02:00

Jag har blivit ett svin. Efter att ha fått åka taxi till akuten i tisdag är det konstaterat - jag är ett svin på riktigt. Och med tanke på hur mycket feber jag har, så skyller jag enbart på den när jag lägger ut ett så förbannat osmickrande foto!!!

Det lustiga är att mannens chef fick akuta symptom efter att jag hade varit på akuten i tisdags förmiddag och fick gå och lägga sig (nej - han är inte sjuk). Och 23:00 kom ett sms med exakt ordalydelse "Var hemma och vårda grisen imorgon"...där det senare kröp fram att han bara var rädd och därmed satte maken i karantän. En svinstia helt enkelt.

Men han fick inte gå till jobbet idag heller. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men han vårdade mig nyss - genom att åka till ICA och köpa honung och koka honungsvatten *tittar på korset i taket*.

Annars då? Jo'rå! Som vilken influensa som helst om man bortser från den däringa svårigheten med att andas i tisdags, killer head ache, feber etc etc...men pluggar gör jag - fast jag måste erkänna att jag är mer trögfattad än vanligt med tanke på temperaturen.

Blondinbella släng dig i väggen

2009-09-13T17:38:00.003+02:00

Trosing, Bella, Muffy, Puffy, Kissie, Missie och Mogi skriver om de faaaantastiska manikyristerna de har, och visar bilder på sin "sjukt snygga akrylnaglar".

Jag hade tråkigt på båten, gick till sminkaffären i Strömstad och köpte klisterlappar som jag inte ens visste existerade, Mavala - 45 spänn för 120 stycken. Så att man hade en "list" att måla fransk manikyr efter utan att behöva darra på handen.

Det är mina naglar, mitt nagellack och inte en endaste manikyr eller akrylpryl har kommit i närheten - 20 minuter av min tid - och voilá.

Eat my shorts...Missie, Kissie, Mogi, Yogi och resten...

Snyggt - ja?

Apropå bröllop

2009-09-06T22:54:00.002+02:00

Fick ett uppdrag av svärfar idag, att renskriva ett gåvobrev från honom till maken. Inga konstigheter med det alls.

Han ville ha det som enskild egendom. Inga konstigheter med det heller (om man känner honom).

Men när jag satte mig och läste igenom det för att renskriva det så står det att gåvan ges som enskild egendom till maken i BRÖLLOPSGÅVA!?

Då måste jag faktiskt säga att jag blev jävligt ledsen. Jag gillar svärfar. Jag skiter i vad han ger till maken som enskild egendom. Han får ge honom 234929402 miljoners miljarder i enskild egendom. Men att ge något till honom som bröllopspresent gjorde mig grymt ledsen.

Då tänker jag på alla bröllopspresenter vi har fått ifrån min familj. Till oss båda. Där det inte skulle falla någon in att ge mig något enskilt. Vi är ju en familj.

Jag får faktiskt lov att vara ledsen över det. Jag gör allt jag kan för både svärfars och mannens enskilda jäkla egendomar utan att knota - men det lilla extra tillägget var inte okay.

Men visst renskrev jag det - och gjorde i ordning det - om än med gråten i halsen.

Oh dessa känslor...

2009-09-04T23:50:00.004+02:00

Min syster prinsessan - nygift och alldeles alldeles fantastiskt vacker...

...sen kom vi på att hon hade blivit helnorsk!

Doktorand i Bakfylla

2009-09-01T00:08:00.003+02:00

Jag måste erkänna att orden inte kom igår. Inte många ord i alla fall. Och jag hade noll minne av att ha skrivit inlägget nedan - så det mest imponerande är att det inte innehåller några stavfel såvitt jag kan se.

Gårdagen spenderades med att konstatera att Bacardi är djävulens påfund och att vakna till diverse roligheter som jag inte visste om att jag hade gjort.

Min kusins "nya" flickvän jobbar på L'Oreal. Jag och syrran fick varsin jättefin påse full med smink - men jag hade inte tid att kolla på den förrän det var läggdags tydligen (och detta måste ha varit före blogginlägget).
Oj vad godis det var i påsen. Bland annat tre läppstift varav ett knallrött. Och jag tyckte tydligen att det var en strålande idé att prova det innan jag gick och lade mig.

Jag har ett svagt minne av att jag dessutom tyckte att jag var skitsnygg. Sen måste jag ha tagit en chokladkaka och gått och lagt mig med datorn för att titta på ett avsnitt av nya favoritserien.

Söndag morgon, första uppvaket 07:00 - kissenödig och en killer head ache. Stapplar upp på mycket mycket svaga ben för att kissa och ta två huvudvärkstabletter.

Tittar på golvet. Nämensevadliggerdär? En dator upp och ner med USB-minnet krashat.
Tittar på madrassen. NämensevadliggerDÄR? En halv chokladbit inkletad.
Tittar mig i spegeln. NÄMENTITTAVADSERJAGDÄR????
En avdankad prostituerad som har sett sina bästa år med håret på ända och rött läppstift högt och lågt.

Huvudvärkstabletter och sömn och nästa uppvaknande 11:40. Lika sautans ont i huvudet och fortfarande lätt berusad. Stapplar upp igen, bara för att upptäcka att läppstiftet var av sorten "tvätta jättemycket med tvål och vatten men det går ändå inte riktigt bort".

Så, gårdagen spenderades med hår och huvud från hell, rester av rött läppstift och gammalt smink.

Men det tyder egentligen bara på att det var en förbannat bra fest!

Förresten så var läppstiftsfärgen snygg - bara inte utsmetad när man är bakis och ser ut som 95 år ;o)

Ojojoj

2009-08-30T04:12:00.002+02:00

Klockan är 04:12. Min syster har gift sig och jag har gråtit och skrattat om vartannat hela dagen/kvällen/natten.

Mest gråtit på dagen och skrattat på natten, och jag är lååååångt ifrån salongsberusad just nu. Och jag gick apselut sist från festen. Maken sover sedan länge.

Men sautan vad jag är glad för min systers skull, och för min kära svåger. Det var så fint, det var så roligt - det var så fantastiskt att det inte ens finns ord!

Orden kommer kanske imorgon?

Weddingplanner

2009-08-27T00:46:00.002+02:00

Jag blir så lycklig och rörd av alla förberedelser för min systers bröllop på lördag att jag blir olycklig. Making sense? I think not...

Men likaväl kommer en tår här och där när jag hör vad brudgummen skall hålla tal om, vad pappa skall göra och hur vacker ceremonin kommer att bli (om ingen snubblar, svimmar eller kräks).

All kärlek i familjen, all tid med mina älskade släktingar från USA men ibland måste jag lämna huset för lite alone time för att inte bryta ihop.

Lycklig och olycklig på samma gång - didn't even know that was possible?

Jag behöver det där "något" att hålla i.

Borat?

Snygg

2009-08-26T11:35:00.002+02:00

Är det ett bra tecken om man tycker att Borat är snygg OCH att han faktiskt har ganska fina kläder?

Borat alltså - inte Brüno

Vem ska trösta Knyttet?

2009-08-26T01:05:00.005+02:00

Det är en bra sak att bry sig om andra. Det är en god egenskap att vara lyhörd och ha empati. Jag har många och mycket runt mig som jag försöker laga och lappa ihop - så jag har glömt hur jag lappar ihop mig själv. Och kanske är jag en tuff brud i olyxig förpackning. Men även sådana behöver något att hålla i när åskan går.

Min hjärna vet att jag är smart, driven, duktig, engagerad - men hjärnan har ytterst lite att säga till om när väggen är nära och kursen är rak.

Min stress. Min otillräcklighet. Mina rädslor. Min tid.

En klapp på axeln. Ett par vänliga ord. En strykning över kinden?

Varför är det så svårt att visa sig naken och sårbar?

Update: Det regnar - klockan är 02:35 och jag kan inte sova.
Borat eller amfetamin? (jag röstar för Borat av två anledningar 1) det regnar - doh - vem vill gå ut för att köööpa amfetamin då? 2) jag är inte bevandrad i amfetaminkretsar - så jag skulle dessutom få irra omkring planlöst i regnet för att hitta ett uppåttjack och troligen komma hem tomhänt, fortfarande deppig och dessutom plaskvåt)

Enter Borat!

Update 2: Somnade med näsan i filmen (bokstavligen) och vaknade två timmar senare till full storm och ösregn, med öppet kapell. Det var heeeelt stilla när jag somnade så Hurricane Bill måste ha kommit till Sverige väldigt lokalt.

Inte bästa natten i mitt liv - inte värsta natten i mitt liv. Men blött - och blåsigt...

Syntax Error

2009-08-19T03:52:00.003+02:00

Är.Så.Trött!

Och stressad i huvudet. Det var egentligen bara en halvbra idé att läsa heltid över sommaren. Särskilt eftersom det visade sig vara en skitkurs.

Nu är vi klara med sista uppgiften. Imorgon skall jag göra en quiz och färdigställa syrrans meny till bröllopet. Och sen. Sen...SEN tänker jag ta ledigt till den 31/8 och umgås med släkt, vänner och fira systerligt bröllop i skitsnygg klänning och ännu snyggare skor.

Men viktigast av allt är att hjärnan skall få gå på tomgång. Total tomgång.

Det borde väl inte vara så svårt - jag är ju i alla fall blond?

Det blåser en vind...

2009-08-12T22:35:00.003+02:00

Det sägs att när Santa Ana blåser händer det konstiga saker. Det blåser här - och fan vet om det inte är Santa Ana.

Helgen började med ett inställt bröllop. Tror jag. Men vi vet inte - för vi har inte hört något sedan vi inte åkte till Stockholm för att inte gå på bröllop. Sedan blev bästa kamrat norrman ovän med sin mamma - jag hamnade i mitten. Och en del av denna dagen har gått åt till att medla mellan mamma norrman 70 år och son norrman 40 år. En vansinnigt arg mamma på en son är inte ovanligt, och att prata med mamman för att styra upp sonen är inte heller ovanligt. Men det blir ganska ovanligt när sonen är 40 år.

Gårdagens kväll spenderades med oväntat besök, och inte av den trevliga Gevaliasorten, utan av en gammal kamrat till mannen som trots en miljard gäspningar och uttalade "nu går jag och lägger mig" inte lämnade huset. Som till slut fick sova över. När allt var löst mellan mor och son idag fick jag veta att den ovälkomne nattgästen någon gång igår hade varit creepy nog att gå igenom telefonboken i min eller mannens mobiltelefon och sno kamrat K's telefonnummer för att sms:a och vara downright dirty. Karln är gift med barn.

Och gårdagens Lisebergsbesök avslutades med en stjärnvinst på Centerhjulet, 4,2 kilo choklad - och jag vinner ALDRIG något.

Santa Ana???

Twilight - Schmilight

2009-08-10T23:28:00.002+02:00

Snodde med mig kompisens dotter hem från Strömstad. Kompis Norrman med det smittande skrattet - hans dotter. Och har precis introducerat henne i Twilights förlovade land. 12 år och skall börja sjuan till hösten och det enda hon har i huvudet är hästar, hästar och sedan lite hästar till.

Hon hade börjat läsa boken men inte fastnat i den. Men efter filmen lyste ögonen på den lilla hästtokiga. Och hon försökte tvinga mig att berätta vad som skulle komma att hända i de andra tre böckerna.

Aldrigövermindödakropp att jag berättade. Jag bara flinade och sa "du får läsa dom". Ögonen lyste ännu mer och det kom ett "åhhhhhh...."

Tänk att kärlek till några små vampyrer totalt överbryggar all ålderskillnad mellan en 12-åring och en nästan 40-åring.

(Men sorry C, hon tyckte faktiskt inte att Pattinson var snygg - bara att filmen var helt grymt vacker och så spännande såååå :-p)

Kvinnlig intuition och fundering på kvällskvisten...

2009-08-09T01:34:00.002+02:00

Det blev inte något bröllop i Stockholm. Tror jag. Brudgummen fick åka ambulans efter att ha svimmat igår och blev kvarhållen på sjukhus tills det blev för sent för att vara säker på att det skulle bli ett bröllop. Så det blev officiellt inställt men han blev utsläppt med tillräckligt med tid att ha ett bröllop med brud, familj och barn.

Jag menar att det var huvudsaken. Bröllopet är en sak, men det är äktenskapet som gills - så jag hoppas verkligen att det faktiskt blev av. Jättehoppas gör jag.

Annars känns det som att jag lever livet uppåner. Jag tappade tron på mänskligheten i allmänhet ikväll, och på somliga i synnerhet.

Det är konstigt hur ord och handling kan göra mer ont än en fet käftsmäll. Det kanske låter illa - men jag föredrar faktiskt en käftsmäll.

No skilsmässa

2009-08-07T22:37:00.002+02:00

Jag hade köpt en sak utan mannen vetskap och medgivande. Som han visste att jag så gärna ville ha - men som han tyckte var onödig (att vi ens har den diskussionen om en teknisk pryl är - ovanligt). En 30" Cinema skärm med ett litet äpple på.

Jag spenderade dagen med grym ångest, men jag hade dubbelkollat så att vi kunde dela på skärmen, att den passade till hans grafikkort också, och jag lade mer tid på att få den att funka på hans dator än vad jag gjorde på att pyssla med min workstation. Och sen trodde jag att han skulle få ett vredesutbrott och skilja sig från mig när han kom hem.

Det gjorde han inte. Han muttrade i en millisekund och sen satte han sig nöjt vid den nya skärmen och spelade. Och jag fick bära tillbaka min dator till soffan och sätta mig där.

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men jag fick inte leka med min efterlängtade skärm alls?

Däremot verkar jag har jinxat bröllopet i Stockholm - för brudgummen ringde för en timma sen och låg på sjukhus. Det var ju min skilsmässa som skulle sammanfalla med deras bröllop. Inte deras inte-bröllop med vår...eh...ja - inte-skilsmässa?

Vi får se imorgon vad som händer och sker...