Till Syrran

Och detta var syrrans första kabelkärlek.

Jag vet inte vem som är snyggast. DJ Kat eller VJ Nino...

*flinar*

Min Kabel-Kärlek

Drabbades av en akut attack av nostalgi imorse, utan att komma ihåg vad jag har drömt.

Mannen ovan, Nino Firetto, var det första VJ jag kom i kontakt med och vi var bland de första som fick kabel-TV i mitten av 80-talet.
Och där var NINO!
I rutan av ett musikprogram på Superchannel som jag inte kommer ihåg vad det hette. Men jag kommer aldrig att glömma honom.

Jag och polarna rusade hem till oss efter skolan för att inte missa Nino's show. Jag tror att jag tom skrev ett pinsamt fan-brev till honom.

Vi suktade, trånade. Han var så jävla snygg och så jävla rolig. Han hade hund, och han lade grunden till min evighetslånga kärlek till London. Jag vet att jag på den tiden tom kom ihåg vad hans stampub hette, och där var jag. Han hade en hund som jag har för mig hette Teddington och var med som en liten nallebjörn i studion lite då och då.

Och jag började åka till London ett par gånger om året. Första gången tack vare Nino och Superchannel. Resten av gångerna för att London helt enkelt är en fantastisk stad.

Jag tror att jag hade tuppat av om jag hade träffat honom idag. Sisådär 25 år efter min totalcrush på en VJ från Superchannel.

Är det bara jag som är så gammal och nördig eller är det någon mer som kommer ihåg denna otroligt vackra människa?

Snälla John Blund...

...bara lite grus i ögonen NU. Efter en överjävlig dag med magproblem utöver de vanliga.
Fredagsmys bestående av Proviva och Oceans Twelve. Och hårda kalla ord.

Det räcker nu.

En lugn kväll, en lugn mage och infriade löften tacksåmycket!

Nähänä....

Någon gång efter fem somnade jag.

Vem var det som kom på att man kunde räkna får för att somna? Det fungerar inte. Jag räknade hur många fårskallar som helst utan att ens få grus i ögonen.

Dessutom är det INGET på TV efter fem. Inget som är ens i närheten av sevärt i alla fall. Något svart-vitt på History Channel om vapen somnade jag till i ren självbevarelsedrift antar jag.

Vaknade kvart över åtta och har spenderat tiden fram tills nu med att tänka på "vän i nöd". Som inte alls var i nöd visade det sig ;o)

Jag är pigg. Verligen. Jättepigg.

Lobotomi tack?

Ibland har jag nätter när jag inte sover.
Som nu. Klockan är snart fyra på morgonen, solen har gått upp och det är en 300 år gammal repris av The Bachelor på Femman.

Just i detta nu hade jag inte tackat nej till en gammal hederlig lobotomi.

Fallos?

Näe Li, jag ser fortfarande ingen penis på muren.

Om det nu är denna delen av muren som hon är gift med. Penisen står bredvid.

Men sist jag kollade så bodde han i samma hus som jag bor i - så det kan ju inte vara han?

På allmänhetens begäran...

...eller snarare synnerhetens begäran (Cecilia ;o) kommer här nu ett AXPLOCK av den nyblivna 30-åringen till svågers "missöden" genom åren.

Med hjälp av syrran skall dom nu listas. Och det är möjligt att det inte är riktigt lika roligt för andra som det är för oss. Men oss har han garanterat förlängt livet på ett antal år bara genom att vara - sig själv.

Och, med tanke på att syrran numera är halvnorsk, kommer jag att vid en del tillfällen använda hennes egna ord. Just bara för att de är roligare än våra svenska motsvarigheter.

För att sammanfatta honom som person så är det en fantastisk människa. Men rastlös, och med tendenser att pilla, greja och dona med allt. Till synes helt utan anledning.

Vi vet fortfarande inte om han har en plan med sitt handlande och det bara går åt skogen, eller om han bara helt enkelt har otur när han tänker (och utför). Det mest oroande i nuläget är om det kommer överföras på min kära gudson ;o)

- Jonglerade med en väckarklocka (why?) över syrran när hon sov.
Resultat: Syster Yster vaknade med en blivande blåtira efter att han tappade den i huvudet på henne. Jo - det blev en blåtira.

- Lekte lite lojt med sin alldeles nya förlovningsring på jobbet. Vilket på något outgrundligt sätt gjorde att ringen hamnade INUTI en stolpe som sitter på en såndäringa skiljevägg som man har i kontorslandskap.
Resultat: Skiljeväggen fick demonteras och vändas uppochner för att få ut ringen.

- Under sommarjobb som skogsarbetare slog han sig själv i "mannenötterna" med en pinne som fastnat i motorsågen. Som fortfarande var igång. Pinne gånger 80 km / timma rätt i skrevet.
Resultat: Vi trodde på en framtida karriär som kastratsångare alternativt att han aldrig skulle reproducera (nu har han ju tack och lov bevisat motsatsen).

- Gick runt med tjockt lager Juicy Tubes nr. 17 (trodde det var samma som Lypsyl) på färjan mellan Sandefjord och Strömstad. Helt nykter dessutom.
Resultat: Eh - han var snygg som ofrivillig transa?

- Skulle vika segel på båten. Bredde fint ut hela seglet över fören, men glömde att förpiksluckan var öppen. Vek och gick, och vek och gick. Vek och...försvann genom seglet ner i förpiken.
Resultat: Skrapade upp smalbenet in till benpipan. Lillasyster och jag skrattade så tårarna rullade ända tills syrran kom på att hon skulle leka Florence Nightingale och kom med Salubrin. Hon hejdades innan mer skada var skedd - men det är väl ändå tanken som räknas?

- Fick prinsesslakan till dubbelsängen av mig och sambon i julklapp. Syrran jätteglad. Svåger inte lika lycklig över tanken på att sova i en säng med vita lakan med rosa prinsessor på men höll masken. Ända tills han fem minuter efter att ha öppnat paketet reser sig för att hämta något och spiller ut en HEL kaffetermos över de sprillans nya lakanen.
Resultat: Julklappsöppning bryskt pausad medan syrran tvättade lakan och muttrade och svågern torkade upp resten av kaffet som hamnat på...andra ställen.

- Satt vid middag i sommarstugan och funderade på ingenting medan han lojt lekte med en ölöppnare i form av en stor nyckel som varit i familjens ägo sedan hedenhös gick i kortbyxor. Låt oss bara säga att han är den enda som lyckats få på den på fingret utan att sedan få av den.
Resultat: Resten av middagen intogs med ölöppnaren på fingret medan resten av familjen fnissade elakt. Numera har han domstolsorder på ett avstånd av minst fem meter till närmsta kapsylöppnare.

- Skulle tillsammans med sin bror bära ner en tvättmaskin för trappan i nya huset. Trång trappa.
Resultat: Brodern fortsatte att gå medan svågerns huvud satt väl fastkilat mellan tvättmaskinen och trappan.

- Ny trappa byggdes. Till skillnad från den gamla som gick "rakt fram", går den nya i en vinkel. Det glömde svågern. Och sprang rätt in i väggen. SMACK! Sa det när huvudet landade först.
Resultat: Ger en helt annan innebörd av uttrycket "gå in i väggen".

- Ute med båten, min båt och en båt till. Alla sprang upp och ner, och ur och i båtarna. Så även svågern. Fast han tog genvägen över relingen och via vattnet.
Resultat: Inga extrakläder med sig och fick låna jeans och tröja av min kompis. Som är tjej!

- En snabb öl efter jobbet. Och en öl till. Och en snabb kebab på väg till bussen. Det föll sig så illa att kebaben måste ha varit dålig och så blev även svågern. På bussen. Man tager vad man haver tänkte svågern, och kräktes i sin PC-väska. I det facket där PC'n inte låg. Klok man det där.
Resultat: Inköp av ny PC-väska.

- Syster och systerson sjuka om vartannat i veckor under mammaledigheten. Till slut orkade inte systern mer och ringde hem mannen från jobbet i ren desperation. Han sprang till bussen. Men missade att det stod en stolpe i vägen för hans vilda framfart. Stolpen och svågern blev ett med varandra och svågern ramlade baklänges.
Resultat: Svågern kom hem med ryggskott och syrran fick ta hand om honom OCKSÅ!

- 30-årsdagen firades i Köpenhamn med närmsta vännerna i helgen. Svågern tog fil, flingor och socker på. Åt, kämpade och grimaserade. Frågade till slut: - Är det inte socker i denna?
Näe - det var det inte. Det var salt.
Resultat: Fan vet - men det var inte gott med salt på flingorna - inte ens efter tio tuggor.

Och den sista som jag tidigare skrivit om.

- Ett akut behov av att städa garderoben drabbade honom. Ut med alla kläderna på golvet. Damma av garderobshyllorna. För att nå den översta var han tvungen att stå på den understa. Vi snackar spånskivor. Den gick sönder. Syrran hör: UFF! AJ!
Resultat: När svågern trillade baklänges efter att ha trillat av den understa hyllan drog han med sig den översta i fallet. Först landade svågern på rygg i klädhögen, sen landade hyllan han höll i rätt över näsroten.
Det blev ingen mer garderobsstädning.


Ett axplock som sagt.

Jag misstänker att det finns en mängd historier till. Troligen sådana som involverar lim, motorsågar och andra tillhyggen.

Och som syrran skrev i mailet där hon listade en del av sakerna:

"Det var väl det jag kom på så i farten....du vet, det är ju så mycket att välja bland."

Hon är en luttrad kvinna ;o)

Kontroverser och Kontroversiell

Vi börjar med kontroverser.

När resan till Prag med åldringarna, numera medlemmar i PRO, bokades så var INTE den andre åldringens käresta gravid. Men det försöktes.

När vi träffades på flygplatsen, och fick reda på den glada nyheten att E var gravid i tredje månaden, bestämde åldring nummer två (härefter kallad Tvåan) att vi skall INTE bråka på semester. Vi tummade på att ingen skulle bråka. Alls. Inte ens inom paren.

Jomen tjenare...knock on wood!

Vi var ursöta vänner hela flygresan. Jag hade tagit på mig bilkörandet pga flygrädda medpassagerare (inte åldring ett - härefter kallad Ettan - han gillar bara öl). Vi hann till Berlins flygplats, plockade ut hyrbilen. Och sen bar det av.

Jag bakom ratten, E i passagerarstolen som en gräslig co-driver. Ni vet en sådan där som hojtar "Oooh" och hjälpbromsar ifall man inte skulle råka ha sett rödljuset eller att bilen framför bromsar.

Och sen bröt hela helvetet loss.

Jag och E tänkte att det kunde vara en bra idé att ta sig UR Berlin innan vi stannade. Men så tänkte inte Tvåan. Han ville stanna på direkten för att köpa matsäck = bröd på burk = öl.

Jag vägrade stanna.

Låt oss bara säga att konversationen som följde mellan mig och Tvåan inte är för barns öron. Förmodligen inte ens för det ofödda barnet i magen.
Både jag och Tvåan har humör. Och kallade varandra för både det ena och det andra. Och det tredje med för den delen.

Men jag spelade ut mitt ess i rockärmen. Det var ju jag som satt vid ratten. En HEL halvtimma fick han vänta tills jag stannade.

So much for good intentions från Tvåan på flygplatsen i Sverige.

Sen blev vi vänner. Och Ettan och Tvåan drack öl i baksätet medan jag och E hade vår grej i framsätet hela vägen till Prag.

En mycket trevlig bilresa för övrigt. Ganska vackert efter Dresden. Jag vet inte, men jag inbillar mig att jag trodde att allt skulle vara som att köra 35 mil genom ett konstant Ruhrområde.

Fel hade jag. Vackert var det.

Framme sent. Snurra 23948238 varv i Prag innan vi hittade hotellet. Och sen var det läggdags.

Dagen efter. Ettans BIG FOUR-O! Uppblåsta ballonger sedan dagen innan. Ut ur rummet på indiansteg för att hämta presenter och ballonger samt E och Tvåan. Och han blev glad över presenten som jag har haft svår anxt över i månader. En flygning i ett gammalt stridsflygplan. Och lite annat smått och gott.

Eftersom Ettan fyllde år fick han bestämma hur dagen skulle fortgå, och han ville öl-luffa. Det gör man i Prag.

Vi hann till pub nummer ett. På väg från pub nummer ett till pub nummer två blev E och Tvåan ovänner. Gravid E med hormoner ur balans i ölets huvudstad var inte heeeelt glad över en möjlig framtidsutsikt att Tvåan skulle bli...onykter. Tvåan blev arg och sa dumma saker helt i onödan.

Vi spenderade två timmar med att dels stå bredvid och lyssna på deras idiotgräl och att försöka medla. Sen gav vi fan i det och satte oss och drack öl. Jag och Ettan alltså. E och Tvåan åkte till hotellet och kom tillbaka fyra timmar senare. Och då var det mer eller mindre dags för oss att rinna in i en taxi för att åka tillbaka till hotellet och sova.

Och jag var arg, mycket arg - men sa ingenting.

Kan man inte, på Ettans födelsedag, som vuxen, hålla käft och lägga band på sig för någon annans skull i EN JÄVLA DAG?

Skitsaksamma. Deras dag blev förstörd, och jag och Ettan hade det hur bra som helst.

Men, vi har konstaterat. Ingen mer semester där man behöver ta "hänsyn" till andra.

Vi har det alldeles för bra när vi är ensamma på semester tacksåmycket.

Och bra blev det. Men vi hade haft det precis lika bra, och bättre - om det bara hade varit vi två.

Recap...modell snabb...

Hit vill jag åka med båten konstaterade jag på flyget ut från Svedala. Anholt heter ön och var jävligt vacker. I alla fall uppifrån.




Det går att ö-luffa i Grekland, och i Prag kan man öl-luffa.
Jotack, efter att den andra 40-åringen hade läst klart på kartan så hade vi gått cirka en mil för att komma 200 meter ifrån punkt A till punkt "nödvändig pub att gå till". Men det var fel på kartan, vi gick helt rätt. Eh?
Men, det var faktiskt rätt snyggt i Prag. Schyssta gamla byggnader och såntdäringa som vi inte har i Göteborg. Och ölen var rätt billig. I alla fall de öl man köpte på små obskyra knarkarhak.




Jag är gammal. Inte så gammal som gubben. Men gammal.
Under denna skylten vid Checkpoint Charlie var jag för 18 år sedan. Då fanns INGENTING på östsidan.
Nu var det Louis Vuittonbutiker och fancy pubar hela vägen från Checkpoint Charlie till Brandenburger Tor...vart i HELL tar tiden vägen?




Mina bästa 40-åriga stekare sedan 1968. Dom har till och med ett eget stekhus som dokumenterar det. Fin årgång det där.



Och så här trött är man på vägen hem. Tråkigt för gubben att jag tydligen hade ändrat sovställning och styrt upp hakan och okontrollerad dreggling två sekunder innan han fick upp kameran.

(Och sekunden efter fick han en jävla bläng eftersom jag vaknade av blixten)

Åh glömde...

...skriva det viktigaste.

Klantig trillande och otroligt älskad svåger fyller 30 idag.

Undrar hur han tänker fira det?

Genom att överträffa sig själv i sitt trillande? Få en tegelsten i huvudet på väg till jobbet? Trampa i en hundlort på vägen hem?

Möjligheterna är oändliga - och när vi kommer hem skall jag dedikera ett helt inlägg åt svågern. Tack vare honom har jag lagt på minst 10 år på min livstid för att jag har skrattat så mycket.

Och det är inte fy skam.

Syrran - om du läser detta. Jag ringer och grattar från Prag sen...jag antar att Klumpedump jobbar idag som vanligt? ;o)

Puss

En timma????

Så, nu har jag en timma på mig att packa (vilket jag då avskyr) och sen åka och lämna Lill-Loppan, och sen en timma att duscha och styra upp mig innan jag blir hämtad kvart över tolv till planet som avgår 13:40 (nu är ju just inte DEN flygplatsen känd för att hålla avgångar - men man kan ju hoppas).

En timma????

Jag är jättebra på att resa men usel på att packa. Mer än usel. Überusel!

Jag vill ha med allt, ifrån flipflops och shorts till bävenylonoverall - man kan ju faktiskt inte sia om vädret eller vad man vill ha på sig just där och då. Och en bävernylonoverall KAN faktiskt behövas.

Och vad gör jag då? Jo jag sätter min breda röv i soffan och skriver istället.

Flyg från Göteborg till Berlin, hyrbil från Berlin till Prag (låter kanske konstigt, men det var SEX timmar väntetid i Berlin på anslutningsflyg för att flyga 30 ynkans mil till Prag - I think not).

Prag from i eftermiddag tills på söndag.

Gubben blir gubbe imorgon.

Tillbaka till Berlin på söndag morgon/förmiddag för en heldag i Berlin och sen flyger vi hem...hmm...vilken tid det nu var på måndag morgon/förmiddag.

Jag har varit i Berlin, men aldrig i Prag. Men soon-to-be-gubbe har printat massa Pragguider...om de bästa ölstugorna. Har en känsla av att det kulturella inslaget på denna resan kommer bli minimalt.

Och sen skall jag vara lite lite ledsen över att vi blev snuvade på huset också.

Har drömt hela natten att mäklaren har ringt tillbaka och sagt att säljaren hellre säljer till oss för att vi är mycket trevligare.
Vilket vi troligen är - men det vet ju inte dom eftersom vi inte har träffat dom.

*suck*

Dags att släpa fram resväskan.

Hur nu sambon kunde inbilla sig att jag skulle få plats med alla mina saker i en kabinväska är för mig en gåta. Ibland undrar jag om han inte känner mig alls.

Bara bävernylonoverallen behöver ju en hel resväska, och neccesären i en kabinväska? DOH - nya - säkerhetsbestämmelser - om - vätska - i - handbagaget????

Och efter att dom bestämmelserna trädde i kraft har vi varit ute och flugit åtminstone fyra gånger.

Ibland undrar man.

Resväsketajm.

Vi syns på måndag bloggen...

One last note...

Hemnetförbud i minst två månader.

Det är brukligt med en mourningperiod!

:(

And the dokusåpa continues

Och vi la ett högt bud igen - som dom matchade.

Nu kastar vi in handduken, anser oss besegrade. Med en tår i ögat.

Säljarna borde i alla fall skicka oss en smörgåstårta som tack för den halva miljonen dom fick upp det till från utgångspriset.

Sorg.

Fokus på Prag!

Fungerer - Fungerer Ikke

Jaha, då är vi med i matchen igen.

Väntar på att mäklaren skall ringa så vi skall kunna lägga ett bud igen.

Men nu känns det lite olustigt.

Vi har aldrig, verkligen aldrig bråkat om ekonomi. Det finns inte i varken min eller sambons sinnevärld. Han är generös, jag är generös - och med det boendet vi har haft har vi inte behövt tänka en sekund på slantarna. Kan låta lyxigt, men vi bor billigt och vi har bara varandra att tänka på. Däremot så bråkar vi om en miljard andra saker ;o)

Jag avskyr att känna att jag ligger back - han är likadan - och därmed förekommer heller inga diskussioner om ekonomi. Vilket är en extremt vanlig orsak till gräl.

Vi grälade inte, vi var oense om en punkt. Vilket för mig innebär att det känns som att jag ligger duktigt back, och det får mig att må ucke-päck. Verkligen. På riktigt.

Nu är vi ense om att lägga ett bud till eftersom vi inte har lust att ge "tvåan" huset för ynkans 50 papp över vårt sista bud.

Men just nu står jag med en fot i huset och en fot utanför.

Och jag vill inte att detta skall vara upptakten till vår långweekend i Prag och firandet av sambons fyrtioårsdag.

Fan ta hemnet. Må hemnet brinna i helvetet.

'Nuff said...

Det sket sig.

Ettan kryphöjde med 15 papp, tvåan med 35. Vi hoppade av eftersom vi inte hade lust att dansa tiotusenkronorsdansen med två jävla kryphöjare.

Nu ringde mäklaren och sa att ettan hade hoppat av, och att vi fick vara med i matchen igen om vi vill.

Vad är deras gräns? Är det värt att förlora det för 50 papp när det handlar om så mycket pengar?

I think not...

Pratade med pappa och kamrat. Båda säger att det inte finns någon som helst anledning att inte ge ett enda vettigt bud till. Kommer göra marginell skillnad på kalkylen.

Men sambon får bestämma nu. Faktiskt. För en gång skull lägger jag mig som en hund och visar magen och ger mig och säger "du bestämmer".

Dock har han efter detta hemnet.se-förbud i ett par månader.

För jag vill inte titta på något annat hus. Just nu. Detta var vårt.

Och att jämföra äpplen med päron just nu är inte aktuellt.

Hmm...

Bud lagt, chockhöjning från vår sida. Poker-Blue i farten.

Om dom jävlarna inte blir bortskrämda nu efter att ha fegat ur i rond tre, och backat under sina tidigare bud så wasn't it meant to be.

Rond fyra about to start, och jag behöver en jävla säck med Valium.

Jag skall tvätta idag, och förbereda packningen inför morgondagen, och ringa försäkringsbolaget.

Men istället sitter jag med handsvett och darrningar och funderar på en tripp till psykakuten.

Jag hävdar fortfarande att det är auktionsklubban-i-pannan's fel.

Jag har helt enkelt ingen annan förklaring.

Men får vi det inte nu så börjar jag gråta, mannens fyrtioårsdag är förstörd och jag kommer tjura mig igenom hela Prag-resan.

Någon som har en säck med Valium att skicka min väg?

Och för fan - håll nu alla tummar för oss. Snälla - okay?

En minut...för satan...en minut...

Jag lämnar mitt telefonväkteri i EN minut för att gå på toa. DÅ ringer mäklaren. Tajming.

Nu blev jag rädd för att ringa upp, men gjorde det ändå - och möttes av en röst som sa "personen du söker är upptagen med annat samtal".

Nu är det snart dags för små män att komma med tvångströja och hämta mig.

Inte ett pip sen klockan fem igår, och NU ringer hon...och jag hinner inte svara vilket ger mig tid att spekulera.

Kan jag få ett helt trailerlass med Valium...TACK...

*darrar*

Kära Herr Murphy

Jag har inte tid att ha anxt över mäklare eller annat imorgon. Inte tid. Och jag förtjänar det inte.

Så skulle Ni vilja vara så vänlig att låta mig få åka till Prag med ett glatt hjärta och få spendera morgondagen med att ha min sedvanliga "vadskalljagpacka-ångest" så vore jag oerhört och obeskrivligt tacksam.

Jag skall försöka ta mäklaren, sominteharringttillbakaännu, med en klackspark. Och vara sansad när jag ringer försäkringsbolaget imorgon.

Om jag bara bara får lite inre frid. Och få fokusera på min pack-ångest.

Puhleeease?

With sugar on top?

Up Yours Size Zero

Inflyttad och Utflyttad på samma dag?

Tre budgivare.

Vi som nummer tre på listan. Vi höjde rätt bra vid förstabudet med förhoppningen om att åtminstone skrämma bort dom som hade gett utångsbudet.

Och mentalt hade jag redan flyttat in.

Nu har vi avslutat rond två och skall påbörja rond tre och alla är fortfarande med i matchen.

Och mentalt har jag flyttat ut igen.

Medan jag tänker elaka tankar om att sambon skall olla garagehandtagen och kissa i poolen under tiden som jag äggar fönstren till de som kommer att få flytta in.

Jag hatar budjävlagivning.

Jag tror att det kan härledas till att jag fick klubban i huvudet under en auktion som tonåring.

Jodå - det är helt sant. Jag fick verkligen auktionsklubban i pannan och blodet sprutade.

Men det är en helt annan historia...

Rat-Race

Racet har startat, budgivningen på drömkåken är igång, lånelöfte fixat.

Men varför i helvete var det ingen som sa att det var så mentalt påfrestande att buda på ett hus?

Sa jag att det har pool?

Det kan komma väl till hands eftersom jag, OM vi får det, inte tänker flytta förrän någon kremerar ut mig ur huset.

Rehabsimning efter höftledsoperationer på ålderns höst är väl aldrig fel?

Sen skall man ha i åtanke att höftledsoperationerna kan komma tidigare än så eftersom det går en sluttande ramp utmed huset ner till poolen där det planeras en "slide".

Överlever vi det kan vi ha det som rullstolsramp när vi blir gamla.

Jag behöver just nu en mycket stor påse att andas i - tack!

Knark!

Jag ska börja knarka.
Ett väl avvägt beslut som jag har kommit fram till under morgonen. Mina drömmar är av den störda sorten oftast, men inatt vette fan om det inte tog priset.
Ofta brukar det gå att hitta någon liten röd tråd i eländet, eller ha någon verklighetsförankring.

Men inte inatt.

Vi flög, skulle landa (landningsbanan var för övrigt som en dockningsstation i någon kass Sci-Fi film) men krashade och jag trillade ut genom fönstret. Som kompensation blev det stövelrea, och jag skulle få ett antal stövlar, av något välkänt märke som jag INTE minns nu men jag vet att jag tänkte imorse "men det märket existerar ju inte". Jag shoppade med Sarah Jessica Parker, hittade ett par stövlar som det var ren kärlek till, och när jag skulle gå av planet iklädd min nya outfit(jodå - rean var PÅ planet) så hade någon usel jävel bytt ut mina stövlar så jag hade två vänsterstövlar på mig.
Enter nästa Sex and the City deltagare, Cynthia Nixon. Då kom hon och öppnade ett helt nytt rum, med en miljard klänningar och stövlar. Jag hittade det jag ville ha, och gick omkring i total förvåning över att jag helt plötsligt hade storlek 6 på stövlar. Jag som i vanliga fall har 8 eller 8,5. Och varför det var så viktigt med amerikanska storlekar vet jag inte.

Och en klänning hittade jag i storlek centilong.

Jag kan alltså lika gärna börja knarka ordentligt. För det är just sådana här drömmar jag inbillar mig att en knarkare har när dom inte har pengar till sitt heroin eller vad som nu är drogen för dagen.

Jag skall åtminstone ta en Ibumetin.

För fy satan vilken huvudvärk man får av sådana här drömmar.

Ja, jag börjar med Ibumetin så tar vi det därifrån...

Humörhormoner!

Nu skall monstret i magen fördrivas...jag skall tvinga mig till att lista bara positiva saker, utan att gå in på några negativa ALLS *darrande fingrar över tangentbordet*.

I fredags tog vi båten till en närliggande ö, åt jävligt god mat på restaurant och sov över i båten till klucket av vågorna.
Igår halvlåg jag i solen i sittbrunnen och njöt av vilan.
Igår kom Lill-Loppan och vi myssov på soffan hela natten.
Idag har vi varit och tittat på ett helt fantastiskt hus som vi i alla fall skall vara med och bjuda på.
På torsdag åker vi till Prag.
På fredag fyller Musse Mustang 40 år och skall firas.

Jag klarade det!

Och med liten liten text kommer hormonmonstret och tillägger att jag drömde vidriga mardrömmar hela natten.
Och att jag var sur i flera timmar igår - utan större anledning.
Och att jag har varit ett oresonligt monster i flera dagar.

Monster - vik hädan!

Men får jag inte godis snart så kommer monstret att ta över igen.

Ringde just in till grannen i desperation och frågade efter godis endast för att få svaret att dom inte hade något. Då bad jag grannen hälsa sin fru att dom var usla grannar och att vi kan lika gärna flytta.

Satan vad godissugen jag är - men positiv...ojojoj vad positiv jag är!!!!

*intala intala*

Talande tystnad?

Jag har varit tyst de senaste dagarna. För att kunna följa min egen regel om att INTE blogga i affekt.

Det bor ett litet litet monster i min mage, och ju tystare jag blir desto större växer sig monstret. Monstret är som en tumör som får näring av min tystnad.

Frågan är då; skall man frångå sin regel och göra ett undantag eller skall man fortsätta hålla käft och se om monstret tar över helt?

Nu vet jag varför jag inte dricker kaffe...

Det räcker så bra att konstant göra korkade saker långsamt och med mindre energi.

Och det gör jag tydligen hela tiden...

Realtid blogginlägg..

"Ja ä int bitter..."

(Överskriften fattar de som gillar Robert Gustafsson - med tanke på humör just nu så kan alla andra fara åt helvete)

Nu skall jag berätta en liten saga om hur roligt det är att vara arbetslös. Eller oj, förlåt...så förnedrande för mig. ArbetsSÖKANDE menade jag juh.

Och att dessutom ha en liten liten jycke som inte klarar sig själv hemma, och efter två hjärnblödningar blir svår att ha ensam i bilen om man måste uträtta ett ärende.

Dessutom, ej att förglömma, så tycker ju de flesta i omgivningen att jag ligger på min feta röv i soffan hela dagarna och käkar praliner. Givetvis - röven måste ju bli ännu större så jag kan rocka loss ordentligt på Elfenbenskusten.

Jo serrni, det är så JÄVLA kul att vara arbetslös så att en fyra timmars frist idag gör att det skall bli ROLIGT att umgås med plebsen på IKEA enbart för att inhandla en gardinstång.
Och det skall bli roligt att kanske sätta sig ner vid ett bord och se andra människor medan man äter lunch.
Det skall fanimig tom bli roligt att stanna vid brevlådan för att lägga på ett kuvert.

Men ja ä int bitter!

Alla andra dagar får jag ju ligga med min breda röv och stora käft i soffan och äta praliner!

Precis så här jävla cool skulle jag vilja vara!

Jag är en billig fan...

Såg Li's bloggvärde och blev nyfiken. Hon var ju värd en hel hoper med stålar.

Då var jag ju tvungen att kolla mitt värde.

Tvåtusenfyrtioen riksdaler.

Jag skulle tjäna mer en kväll på stan med lackväska och stilettklackar.

Det här med bloggeri är ju rena skiten ;o)

Jag skall flytta till...

...Elfenbenskusten tycker min sambo.

En ganska bra idé tycker jag också. Om det nu inte hade varit för den där lilla detaljen att man skall kunna skaka rumpan i takt med musiken.

Enjoy!

Domedagen är nära...

Min sambo har förklarat krig. Genom att logga in på MIN mail och beställa en Kvinnor Ombord vimpel i MITT namn.

Vilket jag upptäckte när jag hade fått ett svarsmail på "min" beställning.

KRIG!

Då gick jag in på HANS mail, och skickade följande till hans arbetskamrater - med rubriken

"Trängande behov":

Tjena,Någon som vet var man kan få tag i en schysst penisförlängare, inte alltför dyr, min sambo säger att Mustangen inte räcker till och min penis är lika stor som en prinskorv.

Tänkte mig något i stil med den som Austin Powers har i filmen, men vet fan inte var man kan hitta nån.

Puss o hej

// K

Nu jäääävlar.

Och inte tänker jag betala för vimpeln heller.

;o)

Upp till kamp och bränn BH'n på barrikaden (eller relingen)...

Första utkastet till min nya nämnds vimpel. Man tager vad man haver i Paint.

;o)

Och raskt fick jag en skadeglad man...

Var är jämställdheten när det gäller båtar?

Mannen gick precis in på Kryssarklubbens hemsida och hittade "17 skäl att vara medlem i Svenska Kryssarklubben".

Och som skäl nummer TRETTON anges följande:

"Skapar förutsättningar för att utveckla kvinnors praktiska kunskaper ombord för ökad trivsel, gemenskap och säkerhet ombord genom nämnden "Kvinna ombord"."

VAD I HELA HELVETET?

Och nu vill han köpa vimpeln att sätta på båten (vi har redan en "ruffhäxevimpel".

Vad fan är det för fel på Kryssarklubben? Som det för övrigt är JAG som är medlem hos.

Jag skall begära utträde!

Kvinnorna själva tycker uppenbarligen inte att de har existensberättigande på sjön.

Det är så dumt att jag inte kan låta bli att garva.

// Kapten Blå - kvinna som trivs med sitt praktiska handlag

Varför finns ingen motsvarighet? Vad fyller mannen för funktion på båten?

Jag tror jag ska maila dom och ställa frågan.

Var och en blir salig på sitt sätt...

Och just nu njuter jag lite extra av den hittills perfekta dagen.

Bara för att jag vet att det har snöat i Kiruna.

Hur var det nu...skadeglädjen är den enda sanna glädjen?

*ler HÄNRYCKT*

;O)

Och bättre blir det

Idag. Just nu.

Är det en bra dag. Liveblogg från mobil är kul :)

Till Cecilia

:)

Det är officiellt...

...vi är ett zoo.

Men fan vet vem som är domptör?

Grannen är på Mallorca och har svärmor som hundvakt. Två hundar. Svärmor fick inte sin starroperation i tid och ser därmed inte tillräckligt bra för att kunna gå ut med jyckarna. Så svärmor står för daglig omvårdnad, mat och kärlek medan vi hjälper till med promenaderna.

Jag ÖNSKAR att jag hade haft med mobilen ut för att kunna ta kort på eländet.

Kom precis in från kvällsprommisen. Tre hundar, och...vips...två katter - varav en förlorad son som dök upp från ingenstans och inte har visat sig på hemmaplan sedan morgonpromenaden.

Katt nummer ett går fram till FEL hund och kelar, det är ju matte som håller så då borde det ju tydligen enligt kattlogik vara rätt hund. Det var det inte. Det var grannens hund. Som älskar att hata våra katter. Men jycken blev så perplex av att ha en kattrumpa strykandes i morrhåren att han frös till is och dessutom viftade på svansen.

Mamma påstår att pingst är hänryckningstider. Kan det bero på det?

Sedan går vi. Två människor. Tre hundar. Två katter. På våra smala gångväg.

Då kommer en stackars cyklist. Som tvärbromsar och utbrister "OJ vad många hundar och katter" - för att sedan fortsätta cykelturen, bokstavligt talat i slalom mellan djuren.

DÄR önskar jag att jag hade haft med mobilen.

För den synen var obetalbar.

Jag är vad jag äter...

...och idag är jag spaghetti och köttfärssås.

Som den utomordentliga husfru a´la 50-tal stod jag bland pannor och grytor, rörde och slevade och samtidigt som den hårt arbetande mannen klev in genom dörren torkade jag svetten ur pannan med mitt vackert knutna förkläde - studsade på lätta steg till ytterdörren och sa:

- Välkommen hem älskling. Sätt dig i soffan och lägg upp fötterna på bordet så skall jag servera dig. En kall öl till maten kanske?

(Fast i verkligheten stod jag i morgonrock, med en prilla under läppen - och maten fick han lägga upp på tallriken själv)

Man kan väl få drömma - mat fick han ju i alla fall ;o)

Bild lånad av Ellos - som gjord för mig

Hmm...

Och jag fattar inte varför layouten blev kaiko när jag provade mobilbloggning.
Och jag fattar inte varför det inte går att ställa in så att jag alltid skriver med samma teckensnitt och samma färg (har provat - funkar fortfarande inte).
Och jag fattar inte varför Li fattar allt.

HJÄLP!

Kanske inte skall läsa till systemvetare i alla fall när jag inte klarar en sån sak som att hantera min blogg.

Kanske inte ens skall blogga mer!

*arg*

Hah! Det funkar!

Så här vill jag ha det precis nu. Öl på Liseberg i strålande solsken. Tack! Nästa vecka Cecilia?

Testar bloggen från mobil

Så här ser numera gästrummet ut med nya tapeter.

En liten sak till...

...jag kollar ytterst lite på TV.

Just nu är det "Du är vad du äter".

Och jag måste bara säga "JAG AVSKYR ANNA SKIPPER".

Dryg liten jävla plastikopererad (gissar jag) *insert könsord här*, och här kan vi snacka förnedrings-TV.

Jag skulle vilja ha hit henne. Så kan hon få lite problem. Med all skit jag äter. Och ändå inte går upp i vikt. Äter jag inte min skit så går jag ner i vikt och mår piss.

Anna Skipper - kom hit - I dare you!

MIN klänning hittade jag...

Den BLÅ, kinasaken. VACKER. Mer än vacker. Cravings ;o)

Och en likadan grön, plus en helgrön till (som INTE är min färg utan en annan petig dams färg). Fan ta dig PGW. Bara för att jag började kolla klänningar och kjolar som inte ens är min cup of tea så hittar jag massor jag vill ha. Fast den blå kinasaken skall jag nog köpa på riktigt.

Mer prioriterat just nu dock.

Provsvaren kom. Jag andas lite lättare - men eftersom Murphy inte är min vän så ropar jag inte hej överhuvudtaget.
Det visade sig att dom hade kollat allt, blodkroppar, njurfunktion, olika levervärden osv osv i all oändlighet.

Och, veterinären sa att hon aldrig hade sett en så gammal hund med så bra värden. En femårings värden. Förutom ett enda levervärde som skulle ligga mellan 0-1,2 där Lillan låg på 1,4, och 1,4 går att förklara med ålder. Men, har man elak cancer så ligger det värdet på mellan 40-80.

Knutorna på levern finns ju dock kvar - men det är bara att hoppas att även det är pga ålder.

Veterinären tyckte att jag skulle pusta ut, ta det lugnt och inte oroa mig överhuvudtaget (eh - tjenare - jag?), hålla koll på koliken och hennes vinglighet. Men förutom det, mer än frisk för en 15-åring.

Så, om inget oförutsett inträffar så väntar vi med nya provtagningar till efter sommaren.

Och jag andas lite lite lättare.

Ända tills nästa käftsmäll som lurar bakom hörnet.

Pale Green Woman

Ett litet axplock från La Redoute. Det som jag föll pladask för. Framför allt den blå kjolen - förvånande.

Alla plaggen låg på mellan 300-500 kronor. Och jag kan i alla fall se mig själv i alla ovanstående klänningar och kjolar med både flip-flops på stranden eller ett par schyssta heels om man skall vara fin.

Och nu är det PGW's fel att mitt "tryckapåbeställaknappen-finger" vibrerar över tangentbordet.

Något som faller damen på läppen eller ska jag leta mer?

Nerver på utsidan...

Medan jag väntar på veterinärens telefonsamtal tänker jag leta kjol- och klänningstips till PGW.

Bara för att sysselsätta mig.

Någon mer som behöver något i klädväg?

Snobb?

Jag har blivit anklagad av vissa parter i min omgivning (känner vi igen inledningen) för att vara en klädsnobb för att jag inte handlar på H&M.

För att jag tycker att plaggen går sönder bara man tittar på dom, att tvätta dem är inte att tänka på.

Som bevis har jag en Busneltröja som inköptes 1989 för 1000 kr, och som jag FORTFARANDE använder och den ser inte ens tvättad ut. Och inte en noppra så långt ögat når.

1000 kr delat i 19 år...vad blir det i klädkostnad för ett kvalitetsplagg per år?

Undrar var snobberiet ligger? ;o)

Titta på Kiruna?

Jag tror att jag skall titta på Kiruna nu.
Jag vet att jag skall titta på Solstorm.
Vad jag inte vet är om den är filmad på plats?

Men nu skall jag i alla fall se den och lägga alla ledsna tankar i en låda i hjärnan medan jag tittar, och ta fram dom igen sen troligen...

Teorin som föll...

Jag har en teori om att alla människor har en "taking-shit" period en gång var tionde år. Och sen är det lugnt och sansat tills nästa omgång.

Min taking-shit period har varat för länge.

Det började ju egentligen redan förra året, med flytten, bråk med exet och en älskad hund som gick bort för snabbt och onödigt.

Och nu fortsätter vi. Läkare, tandläkare, veterinär, arbetslös, båtstöld, båthaveri.

Känslosvall hela tiden.

Ultraljudet för att kolla tarmar idag visade att tarmarna var fin-fina, men att Lillan har cancer i levern. Det upptäcktes som en bonus, eftersom hon inte har ett enda symptom.
Blodprov tagna för att se hur jävliga levervärdena är. Svar kommer imorgon, och jag tänker inte ens be om tumhållning nu - jag har gett upp.

Fick reda på att cancer i levern oftast inte upptäcks förrän hunden visar ett så dåligt allmäntillstånd och därmed finns det ingen som riktigt vet hur aggressiv eller hur sjukdomförloppet ser ut - att det hittades idag var ju som sagt en "bonus".

Och det var det på sitt sätt. För nu kan jag verkligen välja. Och efter svaret på blodproverna imorgon vet jag.

Men det jag vet redan nu är att jag inte kommer tillåta henne att bli sjuk. Att hennes allmäntillstånd kommer att FÅ påverkas.

För nu är hon glad och "frisk". Och om det enda jag kan ge henne är en värdighet att få sluta sina dagar utan att må dåligt - ja då gör jag det.

Men någonstans så borde det väl vända. Var är min lucky streak?

Mitt enda ljus nu är att jag har en sambo som bryr sig, älskar mig och tar hand om mig.

Men borde det inte vara dags för lite medgång efter alla jävla motgångar.

Jag börjar ledsna på det här.

// Ledsen och less

Gästinlägg från Lill-Loppan

Tänk på mig och min mamma imorgon när vi skall till doktorn med mig. Min mamma är lite bräcklig när det gäller veterinärer, och själv gillar jag dom inte speciellt mycket heller.

Men det är nog värst för mamma ändå.

// Lill-Loppan

Murphy är inte min vän...

Ytterligare ett besök på Djursjukhuset idag. Med all säkerhet kolik igen, för att hon rör sig för lite när hon är lite vinglig.

Men idag hade hon så ont i magen att jag inte ens fick ta i henne. Och när vi kom till väntrummet fick jag skämmas eftersom hon därinne lyckas med bedriften att bli kärnfrisk.

Hundar gör så, de flesta djur gör så, för att de hatar att gå till veterinären. Så det handlar om ren och skär fejk från deras sida för att få åka hem igen. Och nervös och uppskrämd matte får gå och skämmas för att det ser ut som att man kommer in med en hund som det inte är nååååågra som helst fel på.

Men icke.

Ytterligare en ny veterinär som hade jouren, vår veterinär var inte på plats, men hon fick sitt kramplösande medel av en sadist till sjukvårdare. Det är banne mig första gången hon har haltat efter att ha fått en spruta.

Så, återbesök med ultraljud imorgon hos vår veterinär. Bara för att vara på den säkra sidan. Och det säkra sidan vill jag vara på.

Tänk vad snälla vi är mot våra djur egentligen. Aldrig att jag skulle låta dom lida, aldrig.

Livsuppehållande åtgärder eller operationer i hög ålder är inte aktuellt. Det kan avstå från att ge våra djur. För att en sådan sak enkom handlar om att VI inte vill bli ledsna.

Men jag vill inte ha en ledsen hund. Då väljer jag min sorg framför hennes any day. Hur mycket det än smärtar att säga det.

Men nu, ja nu har jag en glad hund hemma igen. Lycklig som en valp, skuttar och hoppar.

Fast någonstans börjar jag inse att hon inte har åldern på sin sida, trots den glädje hon ger och har. 15 år är en aktningsvärd ålder.

Och det gör ont - heltjävlaotroligtvidrigt ont.

Men hellre min smärta än hennes.

Inget Kärringrally utan ba(c)kslag!

En usel repris av förra året, ännu mer usel faktiskt.

Jag lyckades med konststycket att slappna av. Tyckte till och med att det var skönt att få komma ut. Och båten var så fint iordninggjord av sambon.

Det var sambon, jag och två kompisar till oss/sambon som åkte över på onsdag kväll.

Temat för kompisarna var öl och brudar. Temat för oss var öl och sova. Kompisarna lyckades inte helt. Vi lyckades desto bättre.
Båtreglerna drogs redan i hamn. INGA brudar på båten.

I Skagen flockas båtluder. Man förstår inte om man inte har sett det. Desperata män och kvinnor i varierande ålder och civilstånd, som enbart är där av en enda orsak.

Första kvällen var hyfsat lugn. Några öl på vägen över, alldeles lagom sjö och lite mulet. Vid ankomst mat och lite öl till och sen sömn.

Torsdagen regnade bort. Men det blev shopping (eftersom jag - till skillnad från Cecilia snarare får utslag av att INTE shoppa ;o) och öl och mat och lite party.

Och sen träffade vi dom. Båtludren med stort B, och det visade sig tyvärr vara gamla skolkamrater till mig. Den ena gift med en en annan gammal skolkamrat, och med risk för att låta som en riktig jävla moralkärring, så fick hon mig att må fysiskt illa. Gift och med tre barn gav hon sig på allt i sin närhet. Killar som tjejer.

Pompös gubbe med båt i fem miljonersklassen som var gift med en av mina gamla bästa kompisar hade partyt med båtluder. Även han faller under den kategorin. Vid frågan till både henne och honom var deras äkta hälfter befann sig var svaret "dom är hemma och tar hand om barnen".

Grow the fuck up. Ibiza känns som en vårbris i jämförelse med Skagen på öppningshelgen.

Vi skulle åka hem tidigt på lördagen för att gå på 40-årsfest hos en av våra bästa kompisar. Jag sitter vid ratten, vi kommer ut ur hamnen och gasar på. Efter 30 minuter hör jag två sliranden och sen tappar vi fart och röken bolmar ur motorrummet.

Vilda förhoppningar om att det var det gamla vanliga enkla felet - generatorremmar som gått åt helvete - men icke. Det var värre än så. Backslaget hade gått hädan (jmfr växellåda på bilar), och fick till slut in växeln så vi åtminstone sakta kunde ta oss tillbaka till Skagens hamn. Ringde jourhavande Volvo Penta, som konstaterade att han tyckte att vi skulle lämna båten i Skagen, ta färjan hem och så skulle han laga det för i runda slängar 100.000 svenska pesetas.

NEJ!

Det räcker nu. Skatteverket, inbrott i båten, Lill-Loppan...vi behöver inte en grej till. Båten skulle bara hem. Men det var bara att inse att kalaset - det skulle vi missa.

På söndag morgon satt vi och vaktade alla större båtar med svensk flagg för att kunna få bogserhjälp till svenskt vatten åtminstone - sen kan sjöräddningen ta över.

Och de snällaste av de snälla hittade vi. Dom bogserade oss nästan hela vägen till hemmahamn. Där fick sjöräddningen ta över och "putta" in oss på vår plats. Och där ligger vi nu. Utan backslag. Och därmed utan båt.

En sommar, eller ens veckor utan båt är för oss som en fotbollsspelare utan fotboll, eller en Linda Rosing utan stavfel. Det går bara inte.

Inget backslag är ett sjuhelvetes bakslag.

Men vi hade i alla fall tur med vädret.